ALLA SOM VI SAKNAR!

Alla Helgons Dag, som det egentligen heter, men Erik var ju inte något helgon direkt, bara en alldeles speciell och unik kille och älskad för just den han var!

Idag när jag gick på min vanliga promenad, efter tre timmars tv-tittande på Nyhetsmorgon, så möttes jag av den här hälsningen från Erik, den vita fjädern igen!

Självklart hade jag redan bestämt mig för att gå till Minneslunden här strax intill,

precis som jag alltid gjort sedan jag flyttade hit ner från Umeå och inte har möjlighet att gå till Eriks grav!
För som jag alltid brukar tänka, han är inte där, han är lite här och där och lite var som helst!
Han är fri som den vita fjädern, som han symboliseras för mig!

Min älskade son, nu är det sex år sedan vi sist sågs, som jag sist höll om dig och kände din doft och dina armar omkring mig!
Saknar dig så innerligt mycket, men sorgen och saknaden har fått en annan dimension och färg, som ger mig en tröst och hopp om att jag en dag kommer att få träffa dig!

ALLA BEHÖVS!

Till och med en fingerstump har en uppgift ibland, som nu till Halloween tex, så enkelt att dressa om, det behövs bara lite ketchup längst ut på stumpen, så är saken klar!

Jo, det var så sant, den funkar även som bäst när jag ska ta hudkrämen som ska motverka rynkorna morgon och kväll!
Tyvärr så funkar det inte, alltså det där med rynkorna!
Och ändå doppar jag min stump i burken morgon och kväll och förfäras över "icke" resultatet varje gång!
Vem försöker jag lura?

Stumpen blir glad i alla fall för att den har en uppgift!

Idag är det förresten precis åtta år sedan jag låg på handkirurgen med CD-spelaren på magen och lurarna i öronen, för att jag skulle slippa höra ljudet när den kapades!
Vad jag lyssnade på? Ja gissa det den som kan!

Som sagt, alla behövs!

Peter Jöback - Jag kommer hem igen till jul

Självklart har jag bokat biljetter till julens bästa uppladdning!
Alltför länge sedan sist, närmare bestämt sex år sedan!
Min son Erik hade precis gått bort och jag hade bokat biljetter lååång tid innan, men som jag tänkte då, det här behöver jag mer än någonsin nu och Erik vill säkert att jag reser iväg på konserterna för att orka med det som komma skall!

I år kommer jag att njuta av julkonserterna med sänkta axlar och ett lugn i hjärtat, ty sorgen finns kvar men den är inte längre svart, utan den är den där vita fjädern som ofta singlar ner framför mina fötter som en välkommen hälsning!

TILLSAMMANS MOT CANCER!

Om en vecka fyller den här underbara jäntan 28 år, hon övervann cancern, mot alla odds, som hennes läkare sa till oss!

En tidig morgon på "strålis", inför det första besöket när det var dags för tuschpennan att märka upp strålningsytorna, ja, det var både, rygg och skalle som skulle strålas!
Erik följde oftast med som den stolta storebror han precis nyss blivit!

Och som sagt, oddsen var små att detta skulle gå vägen, men tji fick cancerdjävulen!

Nu, 28 år senare, ser bilden helt annorlunda ut, Erik finns inte längre med oss, jag har blivit rynkigare, betydande inslag av grått, i mitt då tidigare svallande rödblonda hårsvall, ett halvt finger kortare och starkare än jag trodde var möjligt, för det stämmer nog, det man inte dör av, gör oss starkare.
Eller som jag ofta fick höra, "hur orkar du?", men vad hade jag för val?
Alla drabbas vi av cancer på något sätt!

Men framför allt Sofia lever och livet rullar bokstavligen på för henne, om ändock med hjälp av assistans och mitt stöd på distans!

Va tomt det hade varit om hon inte fanns!

DET JAG INTE TÄNKTE PÅ DÅ!

Då, när mina efterlängtade barn äntligen kom hem efter mycket möda och besvär!
Ty, det är inte helt besvärsfritt och smärtfritt att vänta adoptivbarn heller, om det var någon som trodde det, varken för eller efter "förlossningen"!

Alltså, smärta behöver ju inte alltid handla om fysisk smärta!

Naturligtvis fanns väl en litet tanke på främlingsfientlighet i världen, men inte här, inte här i vårt lilla fredliga land, som dessutom blev förskonat från de värsta farhågorna under andra världskriget! Här finns väl inget agg mot invandring eller färgade?

Men när Erik en dag kom hem från "dagis" och frågade mig, med andan i halsen, "mamma, mamma, inte är väl jag invandrare?"
Då gick sanningen upp för mig och sedan den dagen har jag alltid haft en liten obehaglig känsla i magen!
Hur vi tänkte när vi beslutade oss för att ännu en gång önska oss ett till barn och ett syskon till Erik, det var en självklarhet och fortfarande är!

Nu när jag ser hur allt har utvecklats i vårt samhälle, med främlingsfientlighet och rasism i stora drag, nu attackerades människor för sin hudfärg och sin tro och sexuell läggning!
Jaha, dessutom hur vi ser på funktionshindrade, ett inslag i vårt samhälle som bara är i vägen, bidragsberoende och måste ha assistans, "som ger arbetstillfällen" och inte är till någon nytta alls!
Ja, herregud vilken tur att vi fick våra underbara barn, med eller utan diagnoser, handikapp, underbara hudfärg, vackra ögon, härliga personligheter och framför allt kärlek och kunskap om olikheter, en kunskap oss vi vill dela med oss av!

En rikedom som gjort mig stark och modig inför livets fortsatta prövningar!
Med lite hjälp av min Räddare i Nöden!

DET SOM INTE FICK SKE!

Men nu har det ofattbara också drabbat Sverige, skolmord vid tiotiden på förmiddagen på Kronogårdsskolan i Trollhättan.
En lärare-klassassistent och en ung pojke blev offer för det bestialiska mordet!
Att spekulera om anledningen är helt onödigt och tyvärr så är en av offren mördaren själv, så sanningen kommer vi aldrig att få kännedom om! Högerextremt motiv, eller?
Gärningsmannen avled av sina skador på sjukhuset, som orsakades av polisen som sköt honom!

Mina tankar går oavkortat till alla drabbade, föräldrar, syskon och nära vänner till båda dödsoffren och gärningsmannens anhöriga!
Sverige är i chock!

En tragedi har drabbat Sverige och alla våra tankar går till offren på Kronan i Trollhättan. Därför borde vi hålla en tyst minut för alla berörda - som de solidariska medmänniskor vi är.
Söndag 25 oktober kl 14:00

TVÅHUNDRASJUTTIO KRONOR

På den tredje dagen klev hon upp från soffan och gick en snabb promenad ner till stan och provianterade
och kom därefter hem kånkande på en sju kilo tung ryggsäck och dessa nya jättefina sedlarna från en lokal butik som säljer alkohol.
Jaha, nu tror du att jag köpte sju kilo alkohol, men nix pix, det var frukten, äggen, osten, grädden och brödet från butiken bredvid också!

Tänk om jag vägde sju kilo mer, hujedamej va tungt det var!
Och det påminner mig om när jag var på fjällvandring i unga år, då hade jag oftast ca 15 kilo på ryggen utan problem!
Det var typ en 40 år yngre och betydligt friskare gunsan!