Igår var det dags att släppa ut cykeln ur sitt trånga förråd!
Inte helt oväntat fick jag gå ner till närmaste bensinmack för att pumpa däcken, som var alldeles tomma!
Med mycket möda och besvär, så lyckades jag skruva upp de där små jävla ventilplupparna och ännu värre, lyckas få i luften, jag blir aldrig riktigt vän med de där bilmunstyckena!
Nåväl, turen gick ut mot Ringvägen och öppet hav, vackert så det förslår och tyst framför allt!
Jag hade med mig lite skaffning, så som kaffe, lingongrova med rökt kalkon, en banan och den obligatoriska vattenflaskan!
Ljuvligt, bara jag och mina tankar!
Väl hemma igen, så landade jag ute på balkongen i eftermiddagssolen en timma!
Så idag kände jag för att kasta mig på min vita springare igen!
Jag hann knappt landa med rumpan på sadeln, JÄKLAR va det kändes, hade alldeles missbedömt och glömt, att efter en premiär så kan det bli ömt!
Fast det beror ju naturligtvis vilken premiär man talar om, en konsertpremiär känns ju också förstås, men smärtar inte, utan ger en behaglig känsla och upprymdhet!
Men nu snackar jag ont i rumpan, det gick helt enkelt inte, så jag hoppade av cykeln och rusade upp efter mitt sadelskydd,
sedan kunde jag bege mig ut på ännu en tur!
Lite kringelkrokar hit och dit och hamnade tillslut nere i hamnen, där jag tillbringade flera timmar i solen!
Jag hade naturligtvis glömt att smörja in mig med solkräm, så mitt lilla face och jag har väl fått lite väl mycket UV-strålar idag också!
Tilläggas skall, när jag kom hem vid tretiden, så landade jag ute på balkongen igen!
