Fortsättning på resan mot The Phantom of the Opera på Broadway!
Den mest galna och hektiska resa som jag någonsin gjort i hela mitt liv och det vill inte säga lite!
Vi anlände Newark på avsatt tid, men innan vi lyckades ta oss därifrån med flygbussen, som vi fick stå och vänta på i en timma i snålblåst, eftersom en hade precis gått och nästa som kom var full!
När vi äntligen kom oss iväg, visade det sig att det inte alls var det snabbaste alternativet i kvällsrusningen, trots bussfiler, vägarbeten och köer därav!
Vid det här laget hade vi missat två förbokade föreställningar redan, den första onsdagkväll 21/3, då satt vi på ett hotellrum i London! Den andra, torsdag klockan 14:00, då satt vi på ett flyg till Boston! Så det var med stor lättnad som vi äntligen fick valuta för förluster och förseningar!
Vi hade en förbokad kvällsföreställning klockan 20:00! Vi anlände hotellet 19:35!
Jag fattar inte hur det gick till, men vi kom till Majestic Theatre precis när första introt började, så vi fick vackert vänta på att bli insläppta vid ett precist tillfälle innan föreställningen började i mörkret! PHU!!!!!
När man landar sådär, efter all sorg och vedermödor i två dygn, då är det lätt att man börjar gråta, gråta av lättnad, av musiken, mystiken och att äntligen, trots allt, jag tog mig hit!
Och äntligen kunde jag kliva ur sorgekostymen för en stund och bara fokusera på denna magiska föreställning, tillåta mig att omfamnas av magin och kärleken till skådespelet för en stund!
Och det sedvanliga mötet vid stage door, tack o lov!
Innan det var dags att klättra upp i våningssängen på hotel Pod och blicka ut över stadens ljus och somna helt utmattad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar