ALLT RÖR PÅ SIG!

Utom jag!
Helt out of order!
Sover 10 - 11 timmar per natt, vilar i soffan, vilar ute på balkongen! Vad är det som händer?
En sakta promenad, bara för att få lite luft och röra på skrället och jag blir helt slut, dör nästan på stället.
Alla andra skuttar runt så käkt och i Ukraina är de alldeles särskilt mycket svett, vuxna män kutar runt på en stor gräsplan och jagar en boll, pucklar på varandra, ramlar omkull och grimaserar. Det visslas och vrålar och jag vet inte vad och här sitter jag och orkar inte ens byta kanal.
Försökte fota en lite blå fjäril idag, inte ens den kunde hålla sig silla ett slag.
Bara jag!
Det här är baksidan av den glada masken som jag bär när kroppen och huvudet inte samarbetar som den bör.
Orkar varken skratta eller gråta!
Är det ett skov eller vad?
När fan ska jag lära mig det här?
Jävla sklerodermi! Visstja man ska ju inte svära heller! Fan fan fan!
OPS!!!

DAGENS SJÄLVPORTRÄTT!

Ibland kanske det är bäst att hålla truten, eller åtminstone tänka först innan man talar, eller skiver och publicerar ett inlägg.
Om jag inte har något intressant att komma med, eller något som har med mig personligen att göra, så händer det att jag hittar på en historia, eller knycker något någonstans.
Tro för allt i världen inte på allt jag säger för snart är jag avslöjad för den bluff jag är.
Egentligen är jag en helt vanlig gammal kärring som bara funderar på det som varit och fantiserar om framtiden medan jag väntar på resten.
Som att lämna den invanda vägen ibland och finna något jag aldrig sett förut!

ALDRIG ENSAM!

Två dagar har gått sedan jag var tillsammans med drygt 13000 människor ute på Djurgården!
Idag kravlade jag mig upp ut TV-soffan där jag har varit i stort sett parkerad sedan dess, förutom min säng förstås.
Måste ju känna om kroppen fortfarande tillhör mig eller om den gått vidare till en annan dimention.
Dessutom har jag inte haft en mänsklig varelse i min närhet sedan torsdagen, själv valt, eftersom jag inte orkat umgås.
Men så tog jag mig i kragen, efter en lång vånda och stor övertalning mellan det onda och det goda. Någon av dem vann, vem?
I allafall så landade vederbörande ner vid hamnen efter ca 25 minuter, inhandlade en mjukglass, utan att jag var närvarnade. Parkerade mig på Havstrappan där glassen försvann med möda i en magsäck som håller på att krympa till ett russin. Varför måste man äta? Gud så jobbigt!
Vandrade sedan omkring lite där nere och insåg att just då var jag väldigt ensam, alla andra hade ju varandra!
Den fina lilla svanfamiljen symboliserade verkligen tvåsamhet som blir till en större enhet.
Väl hemma igen, en och en halv timma senare, var det sol och fint på min balkong. Jag bytte till bikini, kröp upp i soffhörnet och råkade snegla lite till höger. Där såg jag en skymt av en röd djävulsvinge, tittade till vänster och såg den vita ängelvingen. Sedan log jag och då kände jag mig ändå inte ensam utan bara själv.
Och jag har valt det själv!

FLASHDANCE

Vill bara meddela att jag lever, om dock på sparlåga efter gårdagens power Walk runt Djurgården.
Slöar i TV-soffan och programvalet var ganska enkelt i kväll.
Fotboll går bort för mig, åtminstone om inte Sverige spelar!
Flash Dance på 7:an kändes bekant och lättsmält.
Välbekant och en flashback dessutom!
I mina unga år, så hade även jag benvärmare och skuttade omkring i träningslokal tidiga lördagmorgnar.
Ja det var tider de!
30 år senare ligger man och tittar på TV:n och önskar att man kunde vrida tillbaka klockan om bara för en dag åtminstone, för att känna efter om det var bättre förr!???

När man ger upp sin dröm, dör man!

JAG ÖVERLEVDE

Jo men visst!
Nog tog jag mig runt och på en tid runt ca 45 minuter. Eftersom jag valde promenad 5 km, så blev det ingen tidtagning, annat än det jag själv beräknade från min CD som rullade och den tar ju 45 minuter precis.
Vilket jippo det här är egentligen, att tusentals motionärer och entusiaster årligen samlas på olika platser i landet och tillsammans värmer upp under ledning av dunka-dunka musik, sedan tränges och kuta allt man kan. För att sedan vid det hägrande målet få en liten medalj, en mugg sportdryck, en halv banan och sist men inte minst den stolta t-shirten, i år gul.
Och avslutningsvis festa på innehållet från picknickkassen i goda vänners sällskap.
Kanske, om jag får leva och vara hyfsat frisk, så dyker jag upp nästa år igen, om inte annat för att få medaljen och tröjan.
Och tur med vädret hade vi i år igen, kan man tänka sig!

BLODOMLOPPET

I eftermiddag går Blodomloppet av stapeln igen ute på Djurgården.
För ett år sedan var jag med för första gången och lyckades faktiskt springa 1 mil på lite över 1½ timma, exakta minuter är oviktigt i sammanhanget tycker jag! *ler*
Med det i gott minne blev jag lätt övertalad att även i år delta. Men som den sanna mot mig själv, så fegar jag ur ordentligt den här gången och har anmält mig till promenad 5 km, det borde jag fixa, eftersom mina dagliga promenader brukar bli något liknande ibland.
Det kommer ju en morgondag också, hoppas jag i allafall.
Så i goda vänner och familjemedlemmars sällskap ska jag promenera Djurgården runt mellan 17.35 till.............

TÅRTKALAS FÖR SVERIGE

Så nu är det dags att fixa lite kaffe, gå ut på balkongen och glupska i mig tårta igen!