✻ღϠ₡ღ✻
(¯`✻´GOD FÖRMIDDAG, HA EN FIN DAG.:)
`*.¸.*✻ღϠ₡ღ¸.✻´´¯`✻.¸¸.Ƹ̴Ӂ̴Ʒ..
Efter gårdagens djupdykning måste jag försöka kravla mig upp och tänka positivt igen.
Det finns alltid en mening med allt som sker.
Om inte "om" hade funnits, hade jag inte suttit här, osv!
Varje ny dag är ett oskrivit blad som jag ska fylla med åtminstone några bra saker.
När jag ser in i framtiden är det så ljust att jag blir bländad./ Oprah Winfrey
Nu har Eva lämnat sin sjuk eländiga kropp och sitter där uppe och diggar sina idoler!
Eller gör hon som jag, sitter och väntar på OS-finalen i handboll som börjar alldeles strax!
Idag är gunsan ledsen!
En av mina absolut första internetvänner gick bort i torsdags.
Kära Eva, som jag blev bekant med på Myspace i början av 2008.
Det första forumet som visade mig vägen till Peter Jöback-fans och där fanns hon, samt många många fler naturligtvis som blivit riktigt kära vänner genom åren. Inte bara visuellt och via nätet, utan även "påriktigt" som vi säger uppe i norrland.
Eva tog emot mig i sitt hem den 6/6 -08 när jag tog mod till mig att resa ensam ner till Stockholm för att bara vara och "Smaka på Stockholm" en helg. Hennes glada och hjärtliga sinne fastnade jag för direkt.
Eva älskade musik i alla dess former och Peter, så klart!
Den där gången på Kungsträdgården skulle Hoffmaestro & Chraa uppträda och de var en av hennes stora idoler.
Jag glömmer aldrig vad jag njöt av att se hennes fridans när dom körde igång.
Laakso var också ett av hennes fovoritband. Laakso och Peter Jöback gjorde "Italy vs Helsinki" som släpptes 25 april 2007 som en singel.
För ungefär tre år sedan flyttade Eva ner till Göteborg och strax därefter blev hon sjuk i MS. Dessvärre tillstötte även en cancersjukdom och i torsdagsförmiddag förlorade hon kampen mot den.
Jag glömmer heller aldrig när hon meddelade mig om hur illa det egentligen var.
Jag satt på utrikesterminalen på Arlanda och skulle just resa till Oslo för att gå på Peter-konsert tillsamman med några av mina underbara norska Peter-fans.
Det var den 27 augusti 2011 och Peter skulle spela i Björkelangen tillsamman med Cookies n Beans.
Eva ville att jag skulle be Peter sjunga för henne, men tyvärr, så hade jag ingen möjlighet att framföra den hälsningen. Det ångrar jag idag, att jag inte gjorde allt jag kunde för att framför den önskan, men jag tänkte på henne hårt, hårt under hela konserten i hopp om att hon skulle känna åtminstone lite av Peternärvaro.
Usch va tomt det kommer att bli efter henne!
Hon finns ju både på min facebook, i min mobil, på myspace, på hennes blogg http://msgnun.wordpress.com/ och framför allt i mitt hjärta.
Den här videon med Peter Jöback "Ut mot ett hav" från Kristina från Duvemåla tillägnar jag henne. Sov så gott Eva!
Ska hon göra ett inlägg om sin gamla vattenkokare nu? Å herre min gud!
Japp det ska jag!
Det begav sig sommaren 2008, när Erik fick sin alldeles egna lägenhet, en nyproducerad jättefin etta på Strombergsväg i Umeå.
Då var det att börja från börja och budgeten var skral, så vi köpte billiga enkla saker till hans boende. Jysk och Rusta fick många besök av oss och Chevan lastades knökfull med diverse möbler och husgeråd.
Ett och ett halv år senare tömde och städade jag ur den lägenheten och vi delade på hans tillhörigheter. Sofia fick ta det mesta eftersom hon behövde ett eget boende där på vårkanten.
Jag tog hans underbara breda säng samt den här vattenkokaren!
Som idag till eftermiddagskaffet slutade fungera.
Fyra år senare!
Tänk att en gammal trasig vattenkokare kan väcka sådana minnen till liv!
Nu måste jag ta ännu ett nytt stort steg i mitt liv, köpa en ny vattenkokare! *ironi*
Sängen håller nog åt mig tills jag möter honom igen!
Så sant!
Strax efter 21:30 fick min högra arm nog!
Samma skit igen, det sticker i handen, fingrarna stelnar, det sprider sig upp i armen och domningskänslor tar över, så att jag inte längre kan sitta stilla.
Släcker ner laptoppen och gör mig redo för sängen. Men sedan har jag vankat runt och viftat och svängt med den djävulen i några timmar i takt med musiken från mig cd-spelare.
Fan vad jag blir less på det här, att jag inte kan sitta stilla en längre tid utan att cirkulationen i extremetiterna ska stanna av och i synnerhet i höger arm.
Det här är en direkt orsak till varför jag blir så himla trött, jag behöver vila och sova men kroppen måste vara i rörelse för cirkulationens skull.
Jävla sklerodermi!
Tror väl fasiken att jag ser trött och sliten ut!
Måste ta ett snack med hon på den andra axeln, det här funkar inte!
Blå blå himlar och hav, blå blå känslor i natten, för det är fest, med stillheten som gäst.
Det är inte en felstavning i rubriken, det ska helt riktigt stå "fingrar", för fast det är "sommar", så har jag alltjämt blå fingrar.
Fan vad jag blir less på den här sommaren som inte lyckas värma mig tillräckligt.
Vilken jäkla tur att jag ska resa till London en sväng till om precis tre veckor idag!
För även om det är kallt och regnigt där, som det tyvärr brukar vara, så kommer jag att bli varm ändå av The Phantom of the Opera på Her Majesty’s Theatre den 1/9 som är Peter Jöbacks sista bejublade föreställningen!
Tack gode gud att jag har något värmande att se framemot
