torsdag 29 november 2012
VINTERN ÄR HÄR!
Jaha, då var den här, vintern alltså, ingen återvändo längre!
Egentligen är det ju inget att skriva om, men för ordningens skull och för min egen skull, så måste jag uppdatera bloggen om när det hände sig även i år.
Nog snackat om det, dax att lägga in en bild på eländet och sedan krama kudden!
Jo just det, nu har jag blivit med en ny TV, en bättre begagnad 37 tum`s Samsung.
Efter mycket möda och besvär, så har den och min älskade DVD blivit kompatibla.
Tusen tack för hjälpen och tålamodet Per!
onsdag 28 november 2012
HUSLÄKARBESÖK
Jomen så var det ju!
Min reumatenläkare kan inte se min trötthet som direkt orsak från sklerodermin.
Så nu vill hon att jag beställer tid hos en läkare här på vårdcentralen/sjukhuset, för vidare undersökningar.
Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Eller kanske till och med eventuellt någon sort av sköldkörtelrubbningar.
Det var ju lite så, i den änden jag började för snart 30 år sedan och nu står jag på START igen, hm!
Men!
Det ska va kul till jul!
Så varför inte fånga alla glädjeämnen som dyker upp på min väg!
Ja, som t.ex "uppsittarkvällens" höjdpunkt.
Det rutinerade Så ska det låta-gänget med Peter Settman och pianisterna Angelica Alm och Marika Willstedt är tillbaka. Men något har hänt i studion, den ser inte riktigt ut som den brukar. Julen har gjort sitt intåg.
Så ska det låta bjuder för första gången sina musikälskande vänner på en riktig julspecial med julmusik och klassiker som framförs av några av våra mest folkkära artister. Det ena laget består av årets julvärd Sarah Dawn Finer och julsångskungen Peter Jöback. De tävlar mot vår världsstjärna på operascenerna, Malena Ernman, som har dalmasen, spelmannen och förra årets julvärd Kalle Moraeus vid sin sida.
Min reumatenläkare kan inte se min trötthet som direkt orsak från sklerodermin.
Så nu vill hon att jag beställer tid hos en läkare här på vårdcentralen/sjukhuset, för vidare undersökningar.
Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Eller kanske till och med eventuellt någon sort av sköldkörtelrubbningar.
Det var ju lite så, i den änden jag började för snart 30 år sedan och nu står jag på START igen, hm!
Men!
Det ska va kul till jul!
Så varför inte fånga alla glädjeämnen som dyker upp på min väg!
Ja, som t.ex "uppsittarkvällens" höjdpunkt.
Det rutinerade Så ska det låta-gänget med Peter Settman och pianisterna Angelica Alm och Marika Willstedt är tillbaka. Men något har hänt i studion, den ser inte riktigt ut som den brukar. Julen har gjort sitt intåg.
Så ska det låta bjuder för första gången sina musikälskande vänner på en riktig julspecial med julmusik och klassiker som framförs av några av våra mest folkkära artister. Det ena laget består av årets julvärd Sarah Dawn Finer och julsångskungen Peter Jöback. De tävlar mot vår världsstjärna på operascenerna, Malena Ernman, som har dalmasen, spelmannen och förra årets julvärd Kalle Moraeus vid sin sida.
tisdag 27 november 2012
OXYTOCIN
Den årliga besiktningen är avklarad på reumaten på Huddinge sjukhus!
Och var kommer då ordet Oxytocin in?
Ja inte då en sådan här idiotregnig tisdag tur och retur till sjukan!
Jag lämnade min mysiga lya strax före 12:00 för att klämma in mig i en proppfull buss med blöta människor på väg till Västerhaninge där det anslutande pendeltåget stod och väntade.
Vidare färd mot Älvsjö där jag bytte pendel mot Södertälje. Tre stationer senare nämligen Flemingsberg, avklivning och upp med paraplyet igen på min mödosamma vandring vidare till sjukhuset.
Regn och lite snöblandat och stormvindar som vände mitt paraply ut-och-in ett flertal gånger. Jävlar vad jag svor!
Nå, väl framme, så beställde jag min sedvanliga lunch i centralhallens restaurang. Tack o lov att den smakade som vanligt superb och var välgörande varm dessutom.
En mugg kaffe efteråt och sedan upp till reumaten.
350:- i besöksavgift,+ pendel 30:- + lunch med kaffe 79:-.
Ett snabbt besök inne hos läkaren, som frågade hur jag mådde, trött som f.a, nä jag svor inte, svarade jag. Tittade och klämde på min hud, lyssnade på lungor och tog blodtrycket, som visades sig vara alldeles utmärkt.
Vi talade om lite ditt och datt och jag passade på att fråga om jag inte kunde får konsertbiljetter på recept och då skrattade hon.
Hon ba,"Några specfika"? Ja ba, Jepp! Peter Jöback`s!
Jaha då skrattade människan igen! Vad är det att skratta åt?
Jag förklarade hur jag påverkas och hur varm jag blir, alltid när jag får den medicinen.
Det är där Oxytocinet kommer in i bilden!
Oxytocin är ett hormon och en signalsubstans som sätter fart i kroppen vid vänlig, fysisk beröring.Det styr en rad livsviktiga funktioner och är därmed avgörande för vår överlevnad. Beröring är livsviktig. För de flesta är den så självklar att vi märker vad den gör först om vi blir utan.
Kanske var det vad Jesus hade insett när han började att utföra mirakel med sina bara händer. För oxytocinets effekter är häpnadsväckande.
Det lindrar smärta, skyndar på läkningen av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av stresshormoner. Vi blir mer lugna, sociala och nyfikna på vår omgivning. Det är inte bara tillfälliga, utan dröjer sig kvar en tid. Dessutom ger de mersmak - beröring är beroendeframkallande.
Utan fysisk närhet kan vi inte återhämta oss, kroppen har inte en chans att lagra näring eller läka skador och sjukdomar.
Därav önskan om recept!
Promenad ner till pendeln 30:- igen, i lika gräsligt väder, somnade som vanligt under resans gång.
Hemma, trött, blöt och 489:- fattigare!
Nästan som en konsertbiljett och inte ett dugg piggare än när jag for hemifrån
måndag 26 november 2012
ALLA HAR ETT VÄRDE
Oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning, nationalitet eller funktionsnedsättning och handikapp, så har alla ett värde och en uppgift!
Till och med min lilla fingerstump har fått en uppgift nu,
att dyka ner i hudkrämsburken och fånga upp en lagom klick kräm till mitt lilla face, utan att det blir något spill under nageln, som sedan ska tvättas eller petas bort.
Hurra för mångfalld!
söndag 25 november 2012
SLUT PÅ DEN HÄR VECKAN
En vecka som innehållit både glädje och sorg!
Så varför inte avsluta den med glädje, för visst behöver vi det för att orka möta sorgen.
Håll till godo mina kära, här kommer Oslo fagottkör och Ingrid Bjørnov:
Drømmen om Peter Jöback!
♫♪♫☆♫LOVE♫☆♫♪♫
Så varför inte avsluta den med glädje, för visst behöver vi det för att orka möta sorgen.
Håll till godo mina kära, här kommer Oslo fagottkör och Ingrid Bjørnov:
Drømmen om Peter Jöback!
♫♪♫☆♫LOVE♫☆♫♪♫
lördag 24 november 2012
EN STUND I STILLHET
Vaknade till regnets smatter på fönsterbäcket och insåg att änglarna gråter nog idag!
Tre år av sorg och saknad efter min älskade Erik!
Jag tog mig till Minneslunden här strax brevid och tände ännu ett ljus till minne av den sorgliga dagen och för att stanna upp en stund under tystnad. Inte en vindpust, bara någon enstaka fågel hördes.
Där stod jag och önskade att någon skulle finnas tillhands, eller lägga sin hand på min vänstra axel igen till tröst, då hörde jag en bil som stannade till på min vänstra sida, det var min kompis Mia, precis i rättan stund!
Det är liksom lite lättare att dela sorg, då blir den liksom hälften så svår!
fredag 23 november 2012
OCH INTE EN ENDA FLINGA
Och plusgrader och allt det fula och det vackra delar dagarna med mig på mina ibland mödosamma promenader.
Idag ville jag inte heller gå ut! Precis som igår, då gick jag inte ens ut på balkongen!
Himlen låg som en blöt kall trasa på assfalten och jag hade huvudvärk hela dagen.
Och den här gången var det antagligen en kombination av vin, migrän och lågtrycket.
Men idag tog jag mig i kragen och började vid återvinningscentralen. Där är det som vanligt ingen vacker syn. Egentligen önskar jag att snön kunde lägga sig där åtminstone, så jag slapp se eländet!
Sedan gick jag ner till Jysk och köpte en spegel som jag placerat ovanför min skänk i hallen/vardagsrummet, ja de två går ju liksom ihop numera i min lägenhet, sätter in en bild på det senare!
På hemvägen, med spegeln under armen, upptäckte jag dessa vackra små tusenskönor som vägrat släppa taget, fast det är bara fem veckor kvar av det här året.
Herregud, fem veckor!
Det påminner mig om att jag har inte varit till frissan på 16 veckor, apropå det fula!
Nä det blir nog bättre med lite snö ändå, då är det dessutom helt okej att jag använder mössa, eller kanske jag ändå ska ta och boka tid hos Lotta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

