Vaknade till regnets smatter på fönsterbäcket och insåg att änglarna gråter nog idag!
Tre år av sorg och saknad efter min älskade Erik!
Jag tog mig till Minneslunden här strax brevid och tände ännu ett ljus till minne av den sorgliga dagen och för att stanna upp en stund under tystnad. Inte en vindpust, bara någon enstaka fågel hördes.
Där stod jag och önskade att någon skulle finnas tillhands, eller lägga sin hand på min vänstra axel igen till tröst, då hörde jag en bil som stannade till på min vänstra sida, det var min kompis Mia, precis i rättan stund!
Det är liksom lite lättare att dela sorg, då blir den liksom hälften så svår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar