Så här kan en helt vanlig dag hos mig te sig, alltså en sån där varannandag.
Och det knepiga är att det behöver inte alls kännas redan när jag kliver upp, utan smyger sig sakta på, eller som idag!
Vaknade efter 8 timmars sömn, utvilad och med en liten minnesbild om en angenäm dröm dessutom.
Fikade som vanligt med DN och Nyhetsmorgon på 4:an som sällskap.
Sedan klädde jag snabbt på mig för att kila ner till tvättstugan för att kolla om det fanns någon ledig tvättstuga/tid kvar den här veckan, helst idag.
Turen var på min sida, ledigt redan klockan 11-15 i min favoritstuga i dag t.om.
Så jag plockade ihop tvätt, rev ur i sängen och förberedde mig, hann t.om ta en dusch innan det var dags och allt kändes fortfarande helt okej.
Men sedan, efter att jag hade laddat första maskinerna och återvänt hem en stund, så kom tröttheten som ett slag i huvudet.
Två timmar senare var jag klar med fyra maskiner, mangling och städ.
Så jäkla trött, så jag knappt orkade lägga mig i soffan, andades små knappt märkbara andetag. Tvättsäcken stod orörd vid dörren och jag bara dog.
Så nu är frågan!
1. Är det abstinens efter konserterna?
2. Höstmörkret?
3. Sklerodermin?
Troligast det sistnämnda, för när jag blir så där trött, får jag även en febertopp och aldrig har jag hört att man får feber av höstmörkret eller avsaknad av själslig njutning.
Nu hoppas jag att det känns bättre i morgon igen, apropå varannandag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar