PROVTAGNINGSDAX!

Idag var det så dags igen att ta de årliga proverna inför mitt läkarbesök på reumaten på Karolinska Universistetsjukhuset i Huddinge nästa vecka.
Så inför det har jag dessutom haft en vit vecka, alltså 10 dagar, alldeles vit till och med.
För såklart vill jag visa upp en lever som inte legat i marinad, utan hel och ren, så att eventuella avvikelser och sjukdomstecken blir tydliga.
Det är ju det som är så "kul" med sklerodermi, allt syns inte på utsidan. Fast, jo det syns även där föresten!

Ja då sitter jag då där i väntrummet med min lilla nummerlapp i handen och hoppas att värmen återvänder till en stelfrusen gunsan, så att kärlen vidgas lite och blodet har en liten chans att rinna till.

Då kommer det in ett äldre par, alltså mycket äldre än jag!
Ett strävsamt par och nu betonar jag på "STRÄVSAMT"!
För hujedamej va strävt det lät mellan dem, inte en tillstymmelse av värme i rösten och i synnerhet inte från frugan.
Det var mannen som skulle ta prover och uppmaningar från frugan om vad han inte fick glömma när det var hans tur där inne, haglade över hans undergivna nickande lekamen.
Mannen satt och höll krampaktigt i sin käpp och hon sin handväska!
Jag väntade att en batalj mellan dem skulle utlösas, eller nästan hoppades på, det hade ju varit dagens höjdpunkt, han med käppen och hon med handväskan.
Vem jag skulle hålla en extra tumme för är ganska uppenbart!

För vem har sagt att alla gamla par är lyckliga bara för att de vandrar sida vid sida, år ut och år in.