PETER JOBACK AND SAMANTHA HILL STARS OF PHANTOM OF THE OPERA PERFORM AT ...

Bryant Park torsdagen den 18 juli och jag ljuger inte om temperaturen av närmare 40 grader Celsius!
I was there!
Gunsan is back, men sover fortfarande, för nu förstår jag vad jetlag är!

Återkommer med lite mer om min resa till det Stora Äpplet när jag hämtat andan och kollat över alla bilder!

Förövrigt har allt gått som på räls, inga missöden alls, förutom att min kära
cellphone har slocknat helt och hållet, nada, finito, tvärdöd!
Så bara jag har sovit om mig, så beger jag mig ner till Phonehouse för en översyn, hoppas verkligen att det inte är något större fel, bara värmeslag på den, eftersom jag har fotat med den också over there.

DAGENS MÖTE

På min väg ner till badstranden mötte jag den här lilla gynnaren. Jag har ingen aning om vad det är för någon larv, jag har sökt på google men har inte lyckats finna ut det. Den är ungefär i storlek som mitt vänstra pekfinger! En snabb liten krabat!
Svar på mysteriet emottages vänligen!

TIDIG MORGON

SJUKDOMSSYMTOM

Min alldeles för stora chockcerise resväska som förövrigt är himla lätt att känna igen på bagagebandet, eller va det nu heter, när man anländer destinationen, ligger på sovrumsgolvet!
Jag har lagt i en massa kläder, vankar av och ann. Återvänder till väskan som ligger där fortfarande öppen och lastar ut allt igen. lägger upp kläderna på sängen och tar mig ännu en funderare, omvärderar och packar igen, för vilken gång i ordningen vet i fasiken.
Ja så här kommer jag väl att fortsätta ända in i det sista, för hur fel kan det bli?
Det här är väl också ett symtom på resfeber, att inte känna tillit på sin egen förmåga att packa rätt, packa lätt.
Förövrigt är jag som vanligt, tror jag i alla fall. Ingen feber, inget halsont och sover förhållandevis skapligt. Så egentligen är jag väl bara allmänt och som vanligt jäkligt förvirrad. Status quo!

GISSLAN I TVÄTTSTUGAN!

Tvättid mellan 11-15 idag!

En halvfull tvättpåse, alltså två maskiner och beräknas bli klar inom 1½-2 timmar, men va fasiken, jag kan ju inte rå för att det är fyra timmars intervall.
Så jag checkade in på klockslaget 11:00!

Men, vad ända inne i det glödheta, upptaget!!!
Båda maskinerna står helt övergivna med proppfullt med tvätt, samt att det ligger en rejäl hög skitig tvätt och väntar på sin tur.
Mutter, mutter!

Men jag ska tvätta, så de så!

Jag plockar ur all tvätt och lägger det inne i torkskåpet och laddar mina två maskiner!
Sedan var det bara att börja städa i vanlig ordning för att jag överhuvudtaget ska kunna ta ur min tvätt igen om ca 45 minuter.
Under tiden jag städar, så byggs en vrede upp i mig över hur slarviga, skitaktiga och respektlösa människor det finns här.
Så gick jag hem igen och vilade innan det var dags att återvända för att stoppa in tvätten i torktumlaren, som jag naturligtvis också hade gjort ren.

Ja det blev ju bara en kvarts vila, men ändå välbehövlig med tanke på mitt höga adrenalinpåslag av ilskan.
Jag tog en vända till med skurkäppen eftersom vattnet från första vändan var skitigt.
När jag var nästan framme vid dörren med skurhinken, knackade det på dörren! Nu var klockan 12:10.
En ung kille stod där skamsen och nyvaken och bad om ursäkt och sa att det var hans tvätt.
Han hade jobbat natt och hade råkar somna ifrån sin tvätt som han lade in kl. 07:00.
Gunsan veknade , så klart, stackarn, tänkte jag och nu blev jag skamsen som hade så förutfattad åsikt om "människan". Herregud det hade ju kunnat varit min egen son, som trots allt försökte gör något bra.
Ja ba, Okej, hur gör vi nu då?
Han ba, jag kan ta min tvätt och boka en ny tid.
Ja ba, jag är klar om en kvart, kom tillbaks då så får du överta resten av min tvättid.
Sagt och gjort!
Så nu sitter han där i tvättstugan fram 14:30 åtminstone, för han kan ju inte komma in där igen om han går ut innan han är riktigt klar.

Hoppas att han lämnar tvättstugan som jag skulle ha gjort!

I LOVE MY BALCONY

Vilken tur jag har, eftermiddag och kvällssol på min sköna balkong här på Backlura.
Men hittills har det inte blivit så många tillfällen att sitta ute här och njuta av solen.
Efter flera timmar nere vid hamnen tillsammans med Mia passade det ju alldeles perfekt att avrunda med en tupplur där ute i alla fall, äntligen!

Men varför måste barnen skrika så? Det låter som om någon är i direkt nöd och ingen bryr sig.
Aldrig minns jag att vi skrek så på medeltiden, och inte heller när mina barn var små, det var helt enkelt inte acceptabelt.
Nu skriker alla ung...... hela tiden.
Tänk om det verkligen var riktigt fara på färde, ja då jäklar blir det inte roligt, för ingen bryr sig som sagt.
Annars är det toppen ute på min balkong, för med lite musik i öronen avhjälper jag irritationen från nödropen.

Peter Jöback - Stockholm I Natt (official music video)

Tror att jag tar mig en tur upp till Stockholm på söndag, för att sedan åka vidare till Arlanda där jag checkar in på Radisson Blu SkyCity Hotel för en natt!