ANDRA ADVENT

Det är andra advent och idag kom första snön.
Jag reser i minnet genom allt som varit glömt.
Bilder av mig i ett helt annat liv, men för alltid en del av den jag kom att bli.
Jag minns första julen när jag mötte dig, du gav mig världen i ett stort paket.
När jag tänker på det, så känns det som en dröm.

ÅRETS JULKORT

Här gick jag omkring haltande, eller för det mesta låg jag i tv-soffan och vilade min onda tå!
Ja, den är fortfarande ond och kanske mycket för att jag utsatte den för promenad i finstövlarna på onsdagkväll.
Men det var det värt!
Jamen till saken, vadå!
Jo jag tyckte att dagen var riktigt pest, jag kunde ju inte gå ut och Sven började titta fram lite runt knuten.
Plötsligt hörde jag det där rasslet i brevinkastet, reklam?
Jag ides inte ens gå och kolla direkt, utan fortsatte att käka upp mina mikrade lunchrester från igår.
Tittade håglöst ut genom fönstret på Sven där utanför och frös, precis som vanligt!

Jag diskade undan och sedan gick jag och hämtade posten, som visade sig inte alls va reklam utan ett kuvert med en välbekant handstil på.

Från jobbet!
Så glad jag blev när jag öppnade och såg julkortet från mina kära gamla arbetskompisar på Oral Diagnostisk Radiologi i Umeå!
Ja, jag fick faktiskt en liten tår i ögat och insåg vad jag saknar dessa underbara människor där upp.

SWEENEY TODD PREMIÄREN

Stockholms stadsteater 4/12-2013!

Halsbrytande och ruggigt redan innan jag anlände till teatern på grund av min onda tå.
Men med järnvilja och tjurighet så lyckades jag få ner foten, som var åtminstone en halv storlek större än vanligt, i mina nyinköpta kängor.
En liten lapsus, jag har köpt dom av lillasyster som råkade köpa lite för smått.

Så mötte jag upp storasyster på pendeln och så begav vi oss till Hufvudstaden!
Med raska steg gick vi till ett väntande bord på restaurang Barcelona, alldeles i direkt anslutning till Stadsteatern.
En till vän anslöt inom kort och vi käkade en vitlöksdoftande måltid, (hur tänkte vi där?) innan det var dags att inta vår platser på Stora Scenen.
Alltså, vi satt inte "på" Stora scenen, nä vi satt i salongen, närmare bestämt i en av logerna!

Häftigt, läskigt, blodigt och alldeles förtjusande njutbart att åter igen få se ännu en av alla talanger som Peter Jöback besitter.
Vilken fullträff!
Alltså, den mannen kan inte bara sjunga, det ska gudarna vet!
Vilken begåvning, vilket skådespel och vilken inlevelse, mamma mia!
Även Vanna Rosenberg gav mig sån där skräckblandad njutning och en glad överraskning över hennes talang som skådespelare och sångerska.

Ibland kom jag på mig själv med att bara sitta och häpna över härligheten som hela ensemblen bjöd upp till!
Kanske jag satt med öppen mun och bara stirrade, vem vet, syrran kanske!

Stående ovationer från en fullsatt salong och blommor och blader till alla mördade och återupplivade skådespelare!
WOW!!!
Vilken himla tur att jag har några fler biljetter som ligger i sin linda till den här skräckupplevelsen, för det gjorde riktigt gott!

JINGLEBELL!

Eller Kettlebell, menar jag!
Gårdagens träningspass på F&S bjöd på en liten malör som jag fick känna av ordentligt.

Med en 8 kilos Kettlebell gör jag en övning där jag svingar den från knäböj till stående och självklart även igår.
3 x 10 rep!
Men när jag hade gjort 2 x 10, tvärtog jag en liten paus och ställde ifrån mig kettlebellen på en bänk precis bredvid mig medan jag pustade ut.
Och då var olyckan framme, fanskapet ramlade ner och landade precis på min stortå!
Aooooooo, nått så jävla ont det gjorde!
Jag satte mig ner på bänken och försöket utan att dra uppmärksamhet till mig, kämpa emot att inte skrika, eller svimma av smärtorna.
Men eftersom jag bara hade kommit halvvägs in i mitt träningspass försöket jag bita ihop och borsta av mig obehaget och fortsätta passet haltande mellan resten av övningarna.

Jag lyckades trots smärtan i tån genomföra allt och även halta hem.
Men sedan, kvällen och natten var ett inferno av smärtor och sömnen obefintlig trots Voltaren tab och Flexile Ice, långtidsverkande kylande gel och omslag
Så nu är det vila på programmet och åter vila, för på onsdag ska jag försöka komma in i ett par respektabla skor!

SCHYSTA KILLAR!

Skål och grattis Leffe, han som körde vattenscooter ända upp till Umeå! Ha ha ha ha ha ha
Och Håkan, livsnjutaren!
Tack för ett trevligt möte och att ni lyckades lägga krokben på min vita vecka högt i det blå!

FORTFARANDE 1.a DECEMBER

Och hur osannorligt är det inte att bli bjuden på champagne uppe i gamla vattentornet en helt vanlig, eller ovanligt blåsig, men med strålande sol, första december.

Ty, på min väg till gymmet, tog jag en liten avstickare igen men utan någon plan. Kanske en bit på Strandvägen, men tvärnitade när jag gått en bit och tittar till höger mot Trehörningen. Vänder om till brofästet till och går med beslutsamma steg mot tornet.
Härligt med den friska luften och det vackra gamla vattentornet i blickfånget.
Väl framme, pillrade jag upp haspen till dörren och traskade upp i en slingrande trappan upp.
Tur att jag inte är alltför maffig, för trappgången var ca 50 cm bred.
Ja då kommer jag till champagnen då!
Jag han knappt upp, så kom det två män med ruggsäck. Den ena säger till en andra, "vilken tur att vi har tre glas med oss"!
Och ur ryggan tar de upp en champagneflaska och mycket riktigt tre glas.
Flaskan öppnas och den bubblande drycken hälls upp i varsina glas.
Ja, där står vi och skålar för Leffe, han med vattenscootern som fyllde jämt nu igen och tillsammans med hans kompis Håkan, brandschefen! Jättetrevliga killar och ett ovanligt trevligt sätt att fira 1: advent på.
En kommentar om vinden kanske passar sig nu!
Det blåste så att vi var tvungna att hålla i glasen, och utsikten var magisk!

Men till slut började jag frysa riktigt ordentligt och bestämde mig för att vandra vidare.
Killarna kramade om mig hjärtligt och tackade för sällskapet och önskade mig en fortsatt fin dag och jag dem detsamma.

Klockan tre checkade jag in på Friskis & Svettis och där lämnar jag dagens händelse med en liten cliffhanger och med tunga steg hemåt ytterligare några timmar senare.

1: A ADVENT PÅ BACKLURA

Nu är det pyntat till tänderna här hemma, nä, jag skojar nu igen!
Men de viktigaste prylarna är framme, som tex. Peter Jöbacks bok som han släppte förra året med titeln "Jag Kommer Hem Igen Till Jul" samt Julalbumet med samma namn.
Det är förövrigt 11 år sedan den släpptes och 11 år sedan jag köpte min absolut första jul-CD, som av en händelse råkande vara just den här.
11 år sedan jag blev "frälst"!
Den här på bilden är jubileumsutgåvan som släpptes förra året också.

Självklart har jag hängt upp de traditionella adventsstjärnorna i fönsterna, så nu är det snart jul igen och julmusiken strömmar ut ur min CD-spelare.
Bara så ni vet!!!