GIVE ME FIVE

Eller kanske ja ska säga, "Give me four and two thirds" ha ha ha ha!!

Nämen allvarligt, det här inget skämt, det är den krassa verkligheten, jag håller på att frysa ihjäl och äntligen, trodde aldrig att jag skulle säga, äntligen, så har jag idag påbörjat min tredagars Ilomedininfusion på dagvården Reumatologen i Huddinge!
Det har gått 15 månader sedan sista och det blev på tok för långt uppehåll!
Den här sista månaden har jag drabbats av det ena efter det andra och nu dessutom är mina kärl alldeles omöjliga att ha att göra med, sega, trånga och stela, så det var ett riktigt äventyr på morgonkvisten!

Men med lite fix och trix, så satt äntligen nålen på plats och två Alvedon och en timmas sömn, så hade smärtan i det sönderstuckna armvecket lagt sig och droppet kunde fortgå sina sex timmar!

Lunch mitt på hållet och sedan marsch direkt tillbaka under täcket!

TA SKYDD FÖR REGNET

Saved by the rain!
För visst är det väl härligt att vakna av ljudet från regnet som smattrar på fönsterbläcket, fast man hade tänkt snooza efter väckarklockans charmiga väckningsförsök!

Det är lyxen med att vara senior, att bestämma själv vad dagen ska innehålla, så idag bestämde jag mig för att bara mysa i mjukiskläder och osminkad!
Förresten så håller jag fortfarande på att återhämta mig och ladda inför onsdag t.om fredag den här veckan, för då äntligen ska jag återgå till mina Infusionsbehandlingar på reumaten i Huddinge!
Därför passade jag också på att göra mina sedvanliga LCHF-muffins!

Jo det var så sant, jag har fått en ny vän, en skata som verkar trivas på min balkong, kan väl hända att regnet har en viss betydelse, för gång efter gång och under långa stunder satt den där uppe och bara kurade, ungefär som jag gjorde mestadels under dagen, under min värmefilt framför tv:n!

SOMEBODY

Varför nu den rubriken på dagens inlägg?
Jo, för den gick på repet i min telefon idag, alltså låten "Somebody" med Peter Jöback från albumet East Side Stories, från det för mig speciella året 2009! Det är egentligen min ringsignal i mobilen, men tyvärr hinner jag ju bara höra det första introt, innan jag lyfter på luren, eller att somebody ger upp och lägger på!
När man bara känner för att vara alldeles själv, grotta ner mig i mitt eget sällskap och bara finnas till för Sofia om hon ringer eller skickar sms!
Förutom när jag stängde av allt och tokduschade oroväckande länge, bara för att få göra en omstart och återta mitt liv!
Under tiden laddades mobilen!

Behövde komplitera muffinsformar till mitt LCHF-muffinsbak inför nästa veckas Ilomedinbehandling, så en liten promenad till Willy`s skulle jag väl orka!
Det var då det hände!
Jag bara råkade komma åt musikspelaren i mobilen och av en händelse, så började Somebody sjunga för mig!
Om och om igen, ty jag fick liksom inte nog och takten i låten var såååå otroligt behaglig och därmed blev mina steg detsamma!
Så väl vid Willy`s, så ville jag fortsätta gå!
Jag kan gå ner till ICA istället! Väl nästan framme, så, äsch, jag går till Lidl, fortfarande med Somebody som sällskap i lugn takt!
Jag gick förbi Lidl och fortsatte in mot centrum!
COOP har säkert muffinsformar också!
Så tillslut kunde jag vända mina lugna steg hemåt med en förpackning muffinsformar från COOP!
En liten shoppingtur, som egentligen borde ta endast ca 20 minuter, omvandlades till drygt två timmar, så kan det gå när repeten är på med Somebody i gott sällskap!

TILLBAKA TILL GLAMOUREN!

Och den storslagna utsikten från mitt köksfönster, tegelfärgen matchar den annalkande hösten och rönnbären!
Kanske sista chansen för familjen mittemot att grilla vid cykelstället och tillfället för mig att städa undan alla nedvissnade sommarblommor på min balkong nu när septembersolen värmer!

Kärahjärtanes va det är skönt att vara hemma igen och återgå till mina vanliga rutiner, kärlsortera, dra dramaten till Willy`s, boka tvättstugan och städa in mig i densamma!
Jag bara älskar det olika och oförutsägbara som händer i mitt mångkulturella bostadsområde!
Det ger mig frihet att utveckla mig själv och mitt mod att våga och orka ta tag i det svåra!

SISTA AUGUSTI

i morse drog jag igen dragkedjan på min resväska, kramade om min starka och modiga dotter Sofia och tackade för den här gången, så begav jag mig på min långa resa mot Nynäshamn och Mitt Mysiga Krypin, gud vad jag längtade hem!
För att inte göra pinan värre, eftersom Sofia var väldigt ledsen, så begav jag mig onödigt tidigt mot flyget!
Två timmar innan avgång, anlände jag Umeå Airport, solen gassade från en klarblå himmel, så jag placerade min trötta lekamen/rumpa på de här lite väl ventilerade stolarna en godan stund och käkade medhavd frukost!
Ja, sedan blev det många timmar sittande innan jag äntligen klev innanför min dörr!
Tio dagar uppe i Umeå hos min dotter Sofia, dela husrum med henne och assistenter, vara delaktig i hennes cytostatikabehandling, hålla reda på olika mediciner, klockslag, rutiner, samt även varit assistent och mamma, sliter på mig, men jag överlever!
Nu ska jag tänka på mig själv och ladda batterierna några dagar, innan det är dags för min egen behandling på Reumatologen Huddinge!

HÖSTPLANTERING PÅ GRAVEN

Denna mamman hon ska vandra, från den ena till den andra, låt hon gå, låt hon gå, låt hon aldrig stilla stå....
Egentligen var det meningen att jag skulle få låna en bil idag, så att jag skulle kunna fara ut till Röbäcks kyrkogård och plantera tre stycken ljung, som jag köpte igår när Sofia, assistenten och jag var på IKEA igår, men bilen visade sig vara out of order!
Lyckligtvis vaknade vi till en alldeles strålande dag, så problemet löste sig ändå!
Assistentcykeln fick bli min springare idag!
Tydligen var det alldeles för länge sedan jag cyklat här i Umeå och glömt hur vidsträckt det är, hur långt det är från Mariehem till Röbäck och framför allt hur tar man sig fram bland alla ombyggnationer inne i centrum!
Och för att inte glömma, alla dessa nytillkomna studenter som virrar omkring på alla cykelbanor, hit och dit, utan självbevarelsedrift!
Efter ca 75 minuter var jag framme i lugnet på kyrkogården och kunde börja avlägsna, för länge sedan nedvissnade sommarblommor och sedan plantera och piffa till det inför hösten!
Alltid talar jag till Erik under tiden jag är där vid graven, trots att jag vet att han inte är där, utan lite här och där och överallt, men mest i mina tankar ändå, trots att det har gått snart åtta år sedan han lämnade oss!
Så var det dags att vända åter, över Röbäcksslätten, där gässen hade samlats för att, i vanlig ordning käka och ladda inför den långa flytten till varmare breddgrader!



Vidare över Umeälven och genom Umeå centrum och allt krångel med övergångställen, virriga cyklister och avstängningar!
I morgon kommer jag att ha ont på rumpenstumpen!

FÖDELSEDAGSKANINEN

Hipp, hipp hurra för lilla fina Electra idag!
Nåja, det var igår som barnbarnet fyllde sju år, tror vi, ska jag väl tillägga!
Så det bjöds på äpple, morot och maskrosblad, dagen till ära!

Mitt senaste pärlalater, ett hjärta i sanden, var väl inte direkt det mest inspirerande hittills men det får duga!

Hjärtat ritade jag själv i sanden med en pinne, vid en speciell sträcka utmed Ringvägen, just när det råkade vara ljusrosa sand i strandkanten!

Ikväll är det sista medicinintaget av cytostatikan för den här omgången och till vår och i synnerhet till Sofias lättnad, så har det gått över förväntan de här dygnen!