Å SÅ KOM DAGENS POST!

Det har varit lugnt ett tag nu på postfronten, endast reklam och liknande, samt DN fredag till söndag, men idag blev jag påmind om mina bortgångna barn, Sofia och Erik!
Jag gillar verkligen inte att få kuvert genom brevinkastet, för det innebär oftast återblickar och beslut som måste fattas, eller i det här fallet, en påminnelse om gravplatsen på Röbäcks kyrkogård i Umeå!
Dessutom fick jag Årsbesked från Nordea till Sofias Dödsbo!
Ständigt dyker tankar och minnen upp om Sofia i vardagen, som härmodagen till exempel, när jag var ute på en skön promenad, nu igen!

Då såg jag flera människor som åker skridskor ute på isen och då tänkte jag på henne och min storpudel Ludde, när vi var ute på skaren på Röbäcksslätten på vårvintern! Sofia satt på sparken, och skrattade och njöt, jag därbak med broddar på kängorna och Ludde glatt skuttande omkring oss!
Ja, det är många förluster i mitt liv!

Jo det var så sant, Det orange kuvertet kom också idag, ingen munter läsning!

SOM VANLIGT, DEN SVÅRA VÄGEN

Det var ju inte det här jag hade tänkt från början, att det skulle vara enkelt att ta sig fram här i livet, inte gå raka vägen till mål!
Vaknad upp efter drygt elva timmars sömn, utvilad? ja!
Pigg att ta mig ann dagens uppgifter? ja!
Men ju mer timmarna gick, så kända ja, nä det här funkar inte, jag fryser ihjäl, det är lika bra jag ger upp och tackar för mig!
På med mina element och ner under elfilten igen!
Fy fan va jag hatar det här!
Meddelar mig att jag stannar hemma till de som jag skulle träffa, pga av mitt tillstånd!

Så där satt jag, skitless och frusen, kanske lite besviken också!
Det här går inte över, det är ett bestående tillstånd, det kan bli ännu värre med tiden, vad det lider!
Men va fan, gå ut vet ja, det kan inte bli värre, antingen fryser du ihjäl här hemma, eller så halkar du och slår ihjäl dig där ute någonstans och vad är värst?
Så sagt och gjort, jag klädde mig i allt varmt som huset bjöd och begav mig ut!
Jag kände att jag behövde komma närmare mig själv, lyssna till ingenting, eller bara mina egna tankar om, varför, hur går jag vidare, att släppa taget och våga säga ifrån!

Jag hade ju tänkt att bara gå ner till pendelstationen och hämta gårdagens METRO, en promenad på ca 15 minuter fram och tillbaka!

Det tog 1 1/2 halvtimma genom skogen, på okända stigar, var hamnar jag nu, vart leder det här?


Trots alla hinder på min väg, så fick jag med mig en METRO från pendelstationen tillslut!

JAG ÅTERKOMMER

När terrängen tillåter och isen smällt!

FRUSNA GUNSAN

När inomhustemperaturen står på 19,6+ grader C och utomhustempen 4,8-, ja då är måttet rågat och dessutom att orken inte infinner sig att trotsa de där minusgraderna och klä på mig allt som behövs för en promenad, ja då återstår endast att barrikadera sig i soffan under elfilten och dessförinnan sätta på alla befintliga värmekällor som jag har!
Som tur var så fanns det nyhetssändningar på Tv:n!

Och nu, X antal timmar senare, är jag helt tömd på energi av att försöka hålla värmen inifrån och ut!

Giv mig kraft!

2019 NYTT ÅR, NYA UTMANINGAR

Vad var det som hände, där i slutet av det gamla, tappade jag bort mig där bland lavastenarna på Cypern, eller vad hände?
Jag frågan är befogad, men det finns inga svar, jag tog en time out helt enkelt!
Och nu har vi kommit oss ända till den 15 januari och på rätt sida om året, som jag brukar säga!
Idag är det tulpanens dag förresten och precis en månad sedan jag var på sista "Med Hjärtat som insats" på Cirkus, Djurgården!
Abstinens? Ja, massor!
Så nu är frågan, hur många konserter-shower-musikaler och teaterföreställningar kommer jag att få med mig det här oskrivna året?
Ja hittills har jag tre inbokade, tjing, samt ytterligare en solsemester här på vårkanten!
Apropå solsemester, det blev inte mycket till sol under de där två veckorna på Cypern, vädret hade vänt oss ryggen! Jag ljuger inte om jag endast låg, sammanlagt max 10 timmar på en solsäng under hela tiden, däremellan vandrade i väder och vind, okej också i sol, men välklädd från topp till tå, hela dagarna!

Det här året kan jag släppa ner axlarna från oro och dåligt samvete över Sofia och hennes mående och över att jag inte finns med henne hela tiden, för nu vet jag att hon inte behöver lida längre och att hon har det bra där bland stjärnorna tillsammans med brorsan Erik!
Nu behöver hon inte oroa sig över hur det ska bli för henne beträffande assistansen LSS! För ganska precis ett år sedan, alltså två månader innan hon avled, så var det aktuellt att hennes assistans skulle tas bort under de timmar som hon var på sin Dagliga verksamhet och skräcken och oron inför det beslutet var fruktansvärd för oss alla och inte minns för Sofia!
Hur tänkte dom där, dom som sitter och bestämmer och fördelar våra skattepengar?

Å så var det de där med tulpanerna då!
Jo, jag gick ut med min kära dramaten idag och provianterade på ICA MAXI tillsammans med alla andra pensionärerna här i Nynäshamn och det ska jag säga, det är ingen lek, det är blodigt allvar!

Så nu har jag färska tulpaner och diverse annat matnyttigt här hemma, tjing!

JULDAGEN

Nå hur blev det nu då, julen alltså?
Jag hamnade på Cypern, tack vare syster och svåger, som tyckte att jag borde prova på något annat, framför allt nu när jag inga barn hade längre och ingen anledning att resa upp till Umeå för att fira julen, "precis som vanligt"!
Så tidig morgon den 20:e december, så tog vi oss till Arlanda, vidare till Cypern och Ayia Napa och anlände vårt hotell på Sunwing Sandy Bay Beach tidig kväll, typ tio timmar senare!

Tänka att jag kan få tillåta mig att göra något helt annat än förväntat, bara för att jag kan och vill!

Det är ett halvår sedan som Sofia egentligen skulle ha rest hit, hon hade en bokad resa till den 18:e juli, men den blev jag tvungen att avboka av förklarliga skäl! Nu gör jag hennes resa och hoppas att hon hänger med mig under tiden därifrån hon nu är!

Vi, alltså syster Eva och svåger Per, aktiverar oss i lagom takt med promenader åt höger och vänster, här där vi befinner oss finns det inga höga berg och djupa dalar, fast ändå mycket att upptäcka och en alldeles underbar horisont! Otroligt vilket underbart klart hav, vattnet är alldeles kristallklart!

Hittills har vi avklarat julaftonen med ett julbord på hotellets restaurang tillsammans med ett stort antal silverfärgade likasinnade åldringar som flyr julstressen, rutinerna, julklappshysterin och framför alla måsten, det som jag hade gruvat mig inför, "hur gör man nu, när allt är så annorlunda"?
Men innan julmiddagen, så gick vi ner till stranden och tittade på de icke frusna, Eva inkluderad, som deltog i tomtedansen, burrr!
Min underbara syster hade, inte helt förvånande, fixat med risgrynsgröt "tomtegröt" som vi kallade det som små, så jag gick den långa vägen, typ 10 meter, till deras balkong och åt den som jullunch!



Vilken tur att jag blev räddad undan min ångest över julen och nyåret!
För jag kommer att stanna över nyåret också!
En ny tradition måhända, om livet och hälsan vill mig väl!
För gunsan får bestämma själv nu!

TIDEN RUSAR IVÄG

Tiden, den är inte evig, så det gäller att ta vara på varje sekund, även om den ibland känns tung!
Skärp dig nu gunsan, du har väl inget att klaga på, det går väl ingen nöd på dig, du har ju allt att glädjas åt, inget att oroa dig över, eller hur?
Fast är det verkligen sant, har jag inget moln på himlen?

Och helt plötsligt har tiden runnit iväg och Andra Advent har varit, jag hann knappt med!
För, för att orka med tristessen och överrösta suckarna, så ränner jag fram och tillbaka, ständigt och jämt till Cirkus på Djurgården i Stockholm och omsluter mig med "Med Hjärtat Som Insats"!

Där har jag nu varit generande många gånger, hittar dit med förbundna ögon och har mina rutiner!
Såsom, tar trapporna upp till Scandic Hasselbacken, hälsar på Bellman i förbifarten, ytterligare trappor, innan jag står där uppe och kan blicka ut mot Cirkus Arena!
Och nu till det där förbjudna, men "Gun, du är vuxen nu, du bestämmer själv hur du vill göra", cigaretten och den där lilla 29 kronors Chapel Hill Brut!

Och tiden rusar mot Jul och Nyårsfirande, de högtider som jag har fasta för under hela det här året!
Och som av en händelse, så har jag beslutat mig för att göra något helt annat, jag sticker utomlands, för nu blir det ju ingen resa upp till Sofia i Umeå, som annars har varit min tradition de senaste åtta åren!
Nu ska jag skapa nya traditioner!

Men först blir det finallördag med "Med Hjärtat Som Insats", sedan Ilomedinbehandling på Reumatologen i Huddinge!

Jo det var så sant, nu finns Humanology som LP också, så sist jag var på Cirkus så köpte jag en och fick den signerad av Peter him self!

Until then
Nu är jag helt säker, Sofia och Erik är med mig, ty precis när jag hade skrivit mitt inlägg klart, så började det snöa, som ett tecken om att det kommer att bli ljusare!