I MIN iPOD

Och kärleken till musiken som kommit till mig gör mig varm inifrån och ger mig kraft att ta mina lång promenader som jag så väl behöver. Därför vill jag tillägna min alldeles egna bild till just han, Peter Jöback och hans franska projekt, Livet, Kärleken och Döden – La Vie, L’Amour, La Mort... Tack Peter för att du tar mig runt och med på din resa! *ler*

FRYYYYYSERRRRR!!!!

Hör på, idag träffade jag och hälsade på en granne i samma trappuppgång, precis fem månader, sånär som på en dag sedan jag flyttade in. Jag var just i färd med att ta min dagliga promenad för att få upp värmen eftersom jag fryser så in i helskotta inomhus. Jag har ju alltid vetat att min termostat är out of order och därför måste promenera hela tiden för att hålla värmen. Därav är jag en varannandag människa, går och går och går och går, ena dagen och andra dagen , helt slut och ligger under filtar, sover och fryser. Skitkul! Iallafall, så träffade jag grannfrun Elisabeth i trapphuset, vi hälsade och presenterade oss för varandra och så frågade hon om jag fryser, alltså inne i min lägenhet. Jaaahhaaaa det gör jag, sa jag naturligtvis och äntligen fick jag veta att jag inte är den enda som fryser i vårt hus. Elisabeth har bott här sedan huset byggdes för 36 är sedan och så här kallt har det aldrig varit inomhus tidigare. Hon har klagat hos Nynäshamns bostäder flera gånger och är beredd att kontakta hyresrättsföreningen om ingen förbättring sker. Härligt att få en förklaring på att det inte enbart är min termostat som helt pajat, ungefär lika skönt som när jag fick en diagnos och inte idiotförklarades. Väl ute ur trapphuset, tog jag en välbehövlig och värmande promenad i den vackra höstsolen, det blev några vändor i min iPod, typ tre kanske. I skrivandes stund sitter jag i fleeströja, kofta, fleessockor, handledsvärmare och på en elektrisk värmedyna inställd på drygt 40 grader och åtta värmeljus som värmer. I morgon sover jag väl under filtar igen.

LÄGENHETSVISNING

Längst upp, ja så långt upp man över huvudtaget kan komma här i Nynäshamns bostadsutbud var det en lägenhetsvisning idag. Pia och jag låtsades att jag var spekulant bara av nyfikenhet, för en sådan vacker dag som idag ville vi ju inte gå miste om den storslagna utsikten där uppifrån.

Men utsikten är inte allt, insikten om att jag har det jäkligt bra här nere bland parabolerna i höghusområdet kändes superskönt. Det blåser inte så hårt här! Frihet är dessutom, att inte äga alltför mycket, lika som om att inte vara i skuld.

OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Ett högaktuellt ämne den senaste tiden på TV. Två tv-kanaler har under några veckor haft svenska realityserier i just det temat. "Barn till varje pris" i svt1 med Pia Johansson som programledare och "Drömmen om ett barn" i TV3 med Renée Nyberg. Min egne artikel i Året Runt blev en liten tillbakablick och förlägning av vad barnlöshet kan innebära. Att adoptera till exempel är ju ingen garanti att man får ett friskt barn, nej långt ifrån! Vi som adopterar har samma odds vad det gäller friska eller sjuka barn, där är det väldigt rättvist i synnerhet om man får ett väldigt litet barn där olika sjukdomssymtom ännu inte upptäckts i givarlandet. Min egen önskan efter ett barn liknar alla andras resa på många sätt, men att adoptera var en självklarhet för mig, att få bli godkänd och utsedd som förälder till ett föräldralöst barn var stort och ärofyllt. Nu när allt ser annorlunda ut och det har hänt det som hänt, så ångrar jag min ändå inte och kan trots alla motgångar se tillbaka på min tid som förälder rakryggad och med stolthet över mina vackra barn. Förlängningen av min historia snuddade Pia Johansson vid i slutet av förra programmet, att få bli mormor eller farmor, helt enkelt att få barnbarn, där tar min resa slut!

FOTOMODELL IGEN, ELLER? :))

Datortomografi lungor, bröstkorg På röntgenavdelningen Sätter mig i väntrummet, en sköterska hämtar in mig när det är min tur. I undersökningsrummet fick jag ta av alla kläder med metall på, eftersom de kan störa bilderna. Vanligtvis behöves det sprutas kontrastmedel i blodet genom en plastslang som sätts i ett blodkärl på armen. Kontrastmedelet fyller blodkärlen och utsöndras sedan kissar man ut det. Kontrastmedelet ges för att se skillnad på friska och sjukliga processer i de inre organen. Under undersökningen fick jag ligga på rygg på ett undersökningsbord. Fötterna är först in i datortomografens öppning, som är ca 70 cm. Som patient har man oftast huvudet fritt utanför apparaten. Jag hade armarna över huvudet och vid bildtagningen rörde sig bordskivan fram och tillbaka genom öppningen. Jag låg stilla och höll andan efter instruktioner från en sjuksköterska. Vid lungundersökningar är det extra viktigt att ta några extra djupa andetag alldeles innan bilderna tas. Den lilla manövern tog mig knappt 30 minuter och då inräknat av och på klädning. Men att ta sig fram och tillbaka Nynäshamn/Huddinge tar enbart att färdas, tre timmar. Idag tog det ytterligare nästan en timma, för blogginnehavaren passade på att kliva av i Handen för att besöka ordningsmakten = polisen. Tanten ska ju ut och resa snart, närmare bestämt om två månader och tre dagar, därför behövs mitt gamla pass förnyas. Tanten ja! Jag fick det direkt i facet idag inne på Handens Centrum. Jag slank in på Teknik Magasinet för att räta ut några frågetecken angående min iPod. "Damen kan väl ta hjälp av något barn eller barnbarn"! Så jag högg tag i min rullator och stapplade ut därifrån igen tjugo år äldre. Äsch, man är inte äldre än man gör sig! Skit ner dig!!!

EN ENKEL TILL ANTIBES

Änklingen George har fått nog av sin hemhjälp Maria som stjäl hans saker och sina vuxna barn som försöker sälja hans hus och komma över pengarna. Han bestämmer sig för att överraska dem med ett motdrag som får alla att rannsaka sina liv. George packar en väska och drar iväg på en svindlande resa. Han färdas genom sitt förflutna mot sina drömmars mål utan returbiljett. En underbar film som utspelar sig någonstans i vår vackra nordliga landsända. Naturligtvis lyckades jag än en gång fälla några tårar, den här gången var det glädjetårar. Jag älskar lyckliga slut! Jag är alldeles hopplös nu på gamla dar, men det skäms jag inte för längre!

ELDEN ÄR LÖS

Eller var lös iallafall! Raffinaderibranden i Nynäshamn i dag var släkt efter drygt sju timmar efter att den fick självdö när oljan tagit slut. Jag det var väl det enda som var av vikt den här söndagen i den här lilla, lilla staden i sydligaste 08-området. Men jag ska väl inte stryka under stolen med att det var en alldeles bedårande dag, med strålande sol och vackra färger också. Jag hade den stora glädjen att orka gå en ordentlig promenad idag, ÄNTLIGEN! Efter en skitnatt, där jag vaknade redan runt halvtre och kunde knappt röra mig, men ändå önskade inget hellre. Tänk att poletten skulle ta så lång tid på sig att ramla ner innan jag insåg att jag behövde smärtlindring för att kunna somna in igen. Klockan var säkert halvfem när jag försvann igen. Vaknade halvtio lätt förvirrad, kanske av tabletterna, men smärtfri och skapligt utvilad. Min promenad drog mej nyfiket mot rökmolnet som jag upptäckte där på förmiddagen. Jag kom till ett avspärrat område där det redan stod några fler nyfikna åskådare. Jag gick fram till dem och frågade vad det var om brann. "Oljan" var det en man som sa. Varefter en kvinna i samma sällskap sa " men är det inte du som var i Året Runt?" Jooo??? det är det, sa jag lite blygt och duckande, som om att, jag mår väl inte synas alltför mycket. En lite knepig känsla infann sig hos mig. Hon berättade att hon hade legat och läst min artikel i natt när hon inte kunde sov och kände igen mig på jackan. Hon kramade om mig och sa att det var en stark och rörande berättelse. Hon önskade mig välkommen till Nynäshamn och skulle heja när hon såg mej härnäst. Vad härligt spontan och mycket skön energi hon hade Ulla, hoppas att vi ses fler gånger.