ETT BESÖK I HAMNEN

Dimman skingrade sig lagom till morgonen!

Och tack och lov för det, för nu var det nära att gunsan kontaktade vårdcentralen för en remiss till psykiatrin.
Nej men skämt åt sido, typiskt jag när det har varit lite för mycket ett tag, både känslomässigt och kroppsligt, som tex när vi var upp till norrland och tömde i ett rasande tempo. Och som sig bör, kommer det efter som Arboga öl.
Har man som jag en kronisk autoimmun sjukdom, så kallar man det för skov och dessa uppstår ganska typiskt efter ca tre veckor. (Autoimmunitet är sjukdomar som orsakas av att immunförsvaret vänder sig mot den egna kroppen.)
I vilket fall som helst så behöver jag SOMMAR, SOL OCH VÄRME i synnerhet och en himla massa GLÄDJE. För det var ju det som min reumatenläkare i Umeå sa den där gången för typ 30 år sedan.
Vädret är ju inte något som jag kan påverka, men över glädjen, där har jag makten att bestämma när, hur och varför!
Och av en händelse, så är det bara 45 dagar kvar till mitt livs resa, till New York.

Så idag blev det en efterlängtad mjukglass i hamnen under tonerna av La Vie, L'Amour, La Mort "Precis som vanligt"

VADÅ DIMMA?

Nä man kanske ska ta sig ett glas mjölk och sedan krama kudden!

UMEÅ EN HELT VANLIG FÖRSOMMARKVÄLL

Strålande solsken ca 20 grader varmt och alldeles, alldeles underbart!!!
Förutom att det ligger åthelsike för högt upp i landet och har alltför långa och kalla vintrar!
Men nog lockar det att resa upp dit, om bara för ett par dagar eller så.
Och sagt och gjort, nu är det bokat en resa dit upp till jäntan min och naturligtvis X-et och gamla vänner.
Men jag kan ge mig fan på att just när jag kommer, så vräker väl regnet ner där också, en förbannelse som har drabbat mig. Vet inte vad jag har gjort, men något djävelskap måste det vara!

Eller så är det för att jag inte ska få maligna melanom eller annan skit som solen förorsakar, i synnerhet på sådana här rödhåriga och fräkniga individer som jag.
Så det är väl Erik som har ett finger med i spelet nu igen för att skydda gamla morsan.
Är det nu jag ska vara tacksam, eller???
Skit också!

TYDLIGEN FINNS JAG TROTS ALLT

Men oj oj oj vilket bråddjup jag råkat på!
Redan tidig morgon förstod jag att idag kommer jag att gå utanför mig själv.

Fokus på att, innan det var för sent, fika, läsa DN, duscha och skynda ut, ut, ut!!!
För annars hade jag säkert bara lagt mig ner igen och gråtit under täcket.
Bokade tvättstugan och sedan!
Utan mål och knappt känna vart jag sätter fötterna, som att trampa vatten, eller ännu värre, kvicksand!

En halvtimma senare infann jag mig i centrum, ofokuserat virrande omkring inne i butiker.
Minns inte vart och varför!
Ett oväntat möte med syrrorna och sedan återgick jag till träsket, kvicksanden och gråten i halsen.

Jag kom lagom hem, hur nu det gick till, till att vila en stund i soffan, fortfarande utanför mig själv.
Tvättstugan stod på tur och det var som vanligt ingen munter syn där inne.
Det var på vägen därifrån i foppatofflor som jag upptäckte mig själv, om ändock bara som en skugga!

Varför? Solen sken ju idag!

JAG ÄR MAMMA I DAG OCKSÅ!

Sådeså fast på jäkligt långt avstånd och idag kom det gröna kuvertet med posten.
Innehållande, grattiskort från ICA, signerat Sofia, ett litet fint skifferhjärta och en förpackning värmeljus med lavendeldoft, Sofia vet att gamla mamma gillar lavendel och hjärtan.
Apropå hjärta, det svider i mitt hjärta över att jag inte finns tillhands för henne lika självklart som tidigare. Dåligt samvete över att jag valde mig själv den där gången för drygt tre år sedan.
En provianttur till ICA strax efter lunch, a`131:-!


Ja det var väl dagens höjdpunkt, för sedan har jag stått precis vid kanten av ett stort jävla slukhål, för himlen öppnade sig igen och deppen infann sig som vanligt. Beroende på vädret eller övertränad från igår på Friskis & Svettis, eller håller jag på att bli sjuk???

Snälla någon, om du sitter uppe på ett moln och dinglar med benen, eller sitter vid det stora vita blanka skrivbordet med en röd och en grön stor jävla knapp, ska jag hoppa ner i slukhålet nu eller finns det ett annat så kallade hopp?
Delete-knappen ligger nära till hands!

MIN EGEN DAG

Fy fasiken vilken skitdag, inte var det väl så här jag ville fira min morsdag!
Jag orkar verkligen inte göra någonting idag, deppar, har ont i huvudet, antagligen på grund av väderomslaget och längtar efter Sofia jättemycket.
Naturligtvis längtar jag efter Erik också, men det är bara att försöka slå det ifrån mig och som i det tidigare inlägget, intala mig själv att han finns med mig hela tiden ändå.
Kanske han delar lite prinsesstårta tillsammans med sin mormor idag.
I vilket fall som helst, så har de säkert mycket bättre väder än jag idag.

Tänk, jag längtar faktiskt efter ett mödosamt och kärleksfullt ritat och färglagt morsdagskort, sådant jag fick när barnen var små, deras dagisalster, istället för färdiga kort eller färdiga sms.
Men jag ska inte klaga, i morgon väntar jag en morsdagspresent med posten, ett grönt kuvert, spännande!
Tack för det i förskott Sofia, mammas lilla hjärtegull!

ALLA MAMMORS DAG

Första gången som jag inte skickar någon liten morsdagshälsning till min mamma.
Men det är väl som jag brukar intala mig själv,
de som gått vidare finns alltid med oss ändå på ett eller annat sätt.
Till dig mamma Kerstin, var än du är och gör just nu, det här tillägnar jag dig!
Ha det gott!
Älskar Dig!