UR DEN RENA TRUTENS TANKAR

Ja här står jag nu och tänk!
Solen värmer fortfarande när det inte blåser, det glittrar från vattenspegeln och truten fick godkänt idag igen, skönt!!!
För innan jag gick ner och ställde mig här på bryggan, så var jag till trutdoktorn, eller som jag brukar säga, oralspa!
För visst är det underbart att ligga där i behandlingsstolen och bara njuta av närkontakten.
Knäppa gunsan! Ja jag vet!

Men där jag står, mår jag alldeles prima!
Vill liksom stanna tiden och att vinterstormarna inte ska nå ända hit!

WHO AM I?

Independent thinker, that's me!

När huvudlinjen är helt oberoende, och inte röra livlinan alls,
detta kallas för en självständig tänkare.

Avståndet mellan din huvudlinje och din livlina visar hur självständig du är i ditt tänkande från gruppen du tillhör, detta inkluderar familjen.
Vanligtvis är huvudlinjen (hur du tänker) och livlina (släktgren) anslutna på något sätt innan de skiljer sig åt.
Men ibland är detta sammanhang mycket längre än normalt.
Huvudlinjen är blått och livlinan är lila.

När linjerna rör vid varandra kallas det ett beroende tänkare. Personen tänker som den grupp de tillhör. Tradition, och att vara i linje med familj, och vad gruppen tycker är viktigt.
Nu tittar du på dina egna händer.
Vilken stämmer in på dina händer?
När linjerna är separata är du en självständig tänkare, inte mycket influerad av "grupptänkande" eller traditioner eller familj.
När linjerna körs tillsammans under en lång tid detta tyder på att din stil av tänkande är mer traditionella och familjeorienterade.

NIKSTASKOGEN INNAN SNÖN

Ingen vacker syn kan tyckas, men på något sätt och om jag vill, så finns det någon sorts skönhet i det här också, med lite fantasi!
Han som sprutmålade bänken tyckte säkert detsamma när han var klar.

Nä men skämt åtsido, skönheten består mest av lugnet som infinner sig i en vildsvinsskog en helt vanlig sketen tisdag i väntan på att Lotta Bromè på p4 extra!
När jag går här inne lyssnar jag endast på naturen och ljud efter grenar som knäcks under klövarna på vildsvinen.

Svandammen.

En timma senare har landskapet öppnat sig och även Lottas sköna radioröst välkomnats in i mina krumelurer i öronen.


Plötsligt känner jag att, jävlar jag har ingenting i magen och klockan börjar närma eftermiddag! Typiskt mig, jag borde verkligen ha en sån där mat-och-sov-klocka som Skalman.
Så det blev en kombinerad lunchmiddag idag igen och somna i soffan framför en svartvit svensk film och en MUGG kallt kaffe utmed.

MOT ALLA ODDS!

Bakom det här fotot står det skriver juni 1987, men en något sirlig handstil, på snudden asiatisk, av någon på Sofias barnhem på Sri Lanka!
Idag fyller min jänta 26 år, helt oförklarligt och alldeles otroligt och mot alla odds!

"Nämen det där går ju inte ihop!", tänker den uppmärksamme!

Men saken är den att när Sofia kom hem tillsammans med oss, så var tanken att hon skulle få genomgå en åldersbestämning på grund av att hon var så liten och hade utvecklats så liten, trots att hon då var över två år gammal.
Låter det snurrigt?
Allt är snurrigt när man får barn och i synnerhet när man får adoptivbarn!
Då har man inget att luta sig emot, inga mödravårdsbesök och ultraljud, bara det faktum att det finns ett barn som behöver föräldrar.

Och snurrigare blev det ju nästan direkt vid hemkomsten när det dessutom upptäcktes att hon var svårt sjuk och allt annat fick läggas åt sidan för att hon måste påbörja sitt krig mot cancerdjävulen.

Under en kort period, när vi trodde att faran var över, gjordes så den där åldersbestämningen och resultatet blev att Sofia fick bli ett år yngre, alltså en 87:a.
Är det fortfarande snurrigt?
Det gör inget!
För det blev ännu snurrigare för Sofia och oss de kommande 20 åren.

Alltså, på bilen är Sofia ca 7 månader och lyckligt ovetande om sitt tuffa liv som väntade!
Men som sagt, idag fyller Sofia Sagarika 26 år, hon vann kriget mot alla odds!
Hipp hipp hurra för världens modigaste Sofia idag ♥♥♥! Kram / mamma gun

ALLHELGONADAGEN

Och nu har vi kommit oss till Allhelgonadagen!
En dag som jag tidigare inte hade någon särskild förhållande till, annat än att jag kunde känna respekt och sympati med de som mist någon nära anhörig eller kär vän.
Men borstat av mig de obehagliga och närgångna känslorna som det väcktes hos mig fortast möjligt, av självbevarelsedrift eller förnekelse om att det faktiskt kunde hända även mig.
Nu har det hänt och de senaste tre Alla helgonshelgerna har jag haft en sorgsen klump i magen. Aldrig tidigare hade jag besökt en Minneslund, men nu har det blivit en naturlig plats för mig att gå till emellanåt och i synnerhet just den här helgen.

Här i Nynäshamn har vi en otroligt vacker och stämningsfull minneslund, som omfattar alla de tre elementen, mark, vatten och luft
Idag hade även min saliga mor sällats sig till min sorg och saknad och som jag tände ett extra ljus för.
Så Erik, pappa och mamma, jag sänder er även en hälsning den här vägen.
För man vet aldrig så noga!
Men ni är ju lite här och lite där, men helst här alldeles bredvid!

NALEN-STACKEN

Sådärja, nu har jag varit och lyssnat på Soul också!
Gårkvällen åkte jag med systrar och svågrar upp till Hufvudstaden där det var dags för soulsångaren med den fantastiska rösten, direkt från Indianapolis, USA...

Tad Robinson!
Som uppbackades av ett 6-manna band med blåssektion och hammond-stomp...på gamla anrika Nalen, scen Stacken!

Självklart är jag öppen för olika musikstilar, det är ju därför jag älskar Peter Jöback, för han behärskar ju de flesta genrer.
Soul är skön och medryckande musik som är lätt att ta till sig och svårt att vara stilla till.
Men jag har haft ryggont sedan snart en vecka tillbaks, så jag tog det lilla lugna dessutom hade jag en liten räddare i nöden med mig, min trebenta fällstol, som liknar en käpp med handtag i hoppfällt läge.
Herregud, det låter som om jag är riktigt gammal och sliten!!!
Men icke!
TY!!!
Musiken är något av en universalmedicin!
Vänligen läs denna länk!

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/01/musik-ar-battre-halsan-idrott?fb_action_ids=10201734732823572&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

Det var ju det jag redan visste!

HALLOWEEN!

Det spöregnar och är kolsvart där ute, men här inne är det varmt och mysigt!
Mer halloweenpyntande än så här blev det inte i år.

Ganska skönt föresten att det är porttelefon här, för det är ingen risk att det kommer några ungar som vill ha bus eller godis, för godiset vill jag ha själv och buset det har jag lagt bakom mig sedan länge, eller!???? He he he he he he!!