Med ännu en föreställning på Cirkus, Djurgården i Stockholm för att njuta av mitt devis, "Ögon-och Örongodis" och en alldeles enastående ensemble i "Livet är en schlager"!
Texterna, musiken, sången, budskapet och att inte förglömma, dansarna!
Jag och tjejen bredvid, började tala med varandra under pausen, hon frågade mig hur många gånger jag hade sett föreställningen. Hon kände tydligen igen mig från Peters instagram eller nått, skit samma!
Jag berättade med lite skamkänsla om mina, x antal, tänkte att hon kanske tyckte att jag var lite väl starstruck, framför allt med tanke på min höga ålder och fårade ansikte. Döm av min förvåning, men jag fann min överqvinna, 30 gånger!!!
Sköööönt, att jag har lite till godo och dessutom redan inbokat, för det är liksom beroendeframkallande att uppleva musik, teater och dans på plats, under samma tak i detta andetag, tillsammans i ögonblicket, när det händer!
Hon, ja hon med 30 föreställningar bakom sig, tog mig med till "sceningången", som jag inte visste fans, enligt de som jobbade i "garderoben".
Tyvärr så kunde jag inte stanna och vänta på min Stjärna, som tog alltför lång tid på sig med att få bort lösögonfransar och skumgummibröst, ty min pendel väntade inte på mig!
Som vanligt kom jag hem dagen efter, närmare bestämt 01:15 och avslutade med blomvattning till CD:n "Livet är en schlager" och ett glas rött!
Eller, blev det två???
Idag blev det också cirkus, fast i lite mer jordnära tappning!
Lek och mys med lillasysters barnbarn Molly i "Hoppetossa"!
Gunsan är trött, men på återseende Cirkus!
