VÅREN I SIKTE

I denna stund kan jag bara tacka mina Gardian Angels att jag har förflyttat mig ca 70 mil söderut, för när jag ser bilder från Norrland och talar med mitt X i Umeå och hör hur otroligt mycket snö det fortfarande är där uppe, då fattar jag inte hur jag skulle ha stått ut där uppe!
För ett år sedan var jag snart på väg dit, just hemkommen från en vecka i New York och skulle ta tag i och ombesörja begravningen av min dotter Sofia och därefter avveckla hennes hem, med allt vad det innefattar! Då var det fortfarande snö där uppe under den första veckan av tre som det tog för mig i Umeå, för sista gången kanhända!
Nu har jag ju en grav där uppe, men jag har även ordnat med gravvård, så det får bli ett avslutat kapittel!

Nu tar jag hand om mig själv, ser framemot våren, bokar biljetter till kommande äventyr, såsom konserter och tågresor runt om i vårt avlånga land!
egoistiskt? Kanhända, men jag tänker ta vara på den tid jag har, man vet inget om morgondagen, så varför vänta!

På fredag ska jag på begravning, det är min kära vän Mia, hon med "jaggan" som har lämnat jordelivet, bara sådär, helt oväntat och plötsligt! Så sorgligt och tomt det blev, också egoistiskt, för jag hade ju faktiskt bara henne som kompis här i Nynäshamn, hon som alltid skrattade och försökte liva upp mig om jag hade en dålig dag, nu är det tyst, väldigt tyst!

Igår var det Earth Hour, då man släcker ner alla lampor under en timma mellan 20:30 - 21:30 all over the World, så gjorde även jag, men tände en massa ljus istället, bland annat för mina saknade barn och för Josefin Nilsson #brinnförjosefin!

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!


Until then!

15 MARS, FÖR KLIMATET

Jag heter inte Greta, står inte på barrikaderna, har inga barn eller barnbarn, men för mig är det en självklarhet att tänka på vår miljö och klimatet och nästa generations framtid!

En helt vanlig dag på Backlura, jag går med mina sopor till återvinningen och vad möts jag av, jo batterier utspridda på marken och en tom behållare!

Och som den medmänniska och vän av ordning, så börjar jag plocka upp batterierna och återställer behållaren på stolpen och med möda trycker tillbaka det saboterade locket!


Därefter sorterar jag mina sopor i containerna och går hem!

Eftermiddagen tillbringade jag några timmar i den gemensamma tvättstugan, super charmigt!

Musikalen Häxorna i Eastwick - Cirkus Stockholm

Tack underbara, begåvade, ödmjuka och alldeles fantastiskt artist, skådespelare och producenten Peter Jöback som gjort det här möjligt!
Hösten är räddad, nu igen!
Cirkus Arena, here I come, mitt andra hem!
Until then

SOLNEDGÅNG HOS GUNSAN

Häromdan!
Pappas vackra "Häxan" tar emot de sista solstrålarna här hemma hos mig, de reflexerar från grannhusets fönster rätt in mot tavlan, vilken tur att jag kan åtnjuta solen strålar på det sätter också!
Men nu går vi in mot en väderförändring med råge, regn och snöblask kommer från väster och det utlovas trist väder en vecka framöver!
Men det skiter jag i, för i morgon åker jag till solen, okej bara för en vecka den här gången, men ändå, ja det blir Cypern igen tillsammans med några av resten av det som återstår av min "familj"!
Klimatångesten gör sig påmind, men jag lever så klimatvänligt som det bara går däremellan, kärlsorterar näst intill absurdum, pillar bort metallveken i värmeljuskoppen, åter kollektivt, har ingen bil och släcker lamporna i de rum som jag inte vistas i för tillfället OSV, OSV, så flyg bara flyg gunsan!

Until then!

UPPDATERING, ELLER?

Men alltså, hur frustrerande är det inte när jag plötsligt inser att jag kanske kan gå ut på promenad utan täckbyxor och undrar vad jag ska ta istället!
Tittat på termometern och ser att kvicksilvret är på rött, närmare 10+ faktiskt och vinden inte alltför svår.
Så jag tar av mig täckbyxorna, som jag förövrigt brukar ha på min inomhus för att inte frysa, ja lite så är det faktiskt, fryser nått så in i helskotta och i synnerhet om benen!
Söker fram ett par lämpliga jeans ur garderoben!
Det vara inte det enklaste och besvikelsen stegrar sig! Det ena paret efter det andra är trasigt, så där "modernt" trasigt, på ett eller båda knäna, skit också!
Jag provar dessutom två par som visar sig vara hela, men alldeles för trånga, hm hm???
Vad har hänt, har jag råkat tvätta dem för hårt innan jag lade undan dem i höstas?
För inte kan det väl vara något annat, eller???
Alltså sex par jeans som jag inte kan ha, för jag känner att Sofia och Erik sitter där någonstans ute i universum och skakar på huvudena, som att, "nä morsan det är inte okej att du som är så åldersrik, bär trasiga jeans!"
Jag grävde lite längre in på byxhyllan och där hittade jag ett par billiga jeans från Lidl sedan i höstas, de fick duga!
Så begav jag mig ner till centrum, eller stan som somliga kallar det och gick in på vår lokala Lindex, för nu var det dags att uppdatera mig!
Jag hittade ett par som jag gillade, så jag tog med två storlekar in i provhytten, jag hatar provhytter, fast det har jag nog sagt förut, trångt, lite halvskitigt, taskig belysning och otroligt avslöjande, fy fasiken, men jag kände att jag måste nog prova ändå!
Jaha, så var det dags att kränga av mig paltorna, usch!
Jag tog storlek 36 först, de jag alltid brukar ha!
Nått kändes väldigt fel, kanske för att jag hade mina tjocka merinoull strumpbyxor på mig, eller?
Svetten började lack och jag gav upp redan innan jag hade kommit till knäna!
Då var det dags för 38:an, de måste bara gå, om ja så ska lägga mig på golvet och dra på mig dem!
Nä, i helsike heller, det gick inte! Fortfarande med långkalsongerna på, för de måste jag ju ha ända fram till midsommar, typ!
Förbannad, gick jag därifrån endast iförd mina billiga Lidl jeans, de får duga!
Kan det vara så att gunsan har lagt på sig några kilo den sista tiden, jajamensan tre stycken dessutom och allt sitter där jag inte vill ha det!
Visst sa jag att jag hatar provhytter?
Men va fasiken gunsan, så jäkla ytligt, skärpning!!!


Until then!

DÄR DET HÄNDER MIRAKEL

Och vare sig jag tror det eller inte, så finner jag alltid lite tröst där ute, ute bland vårbäckar, små tecken på en annalkande vår och spår efter vildsvinen!

För när det känns så där dötrist och orken sinat, jag då gäller det att ta det kloka beslutet att tvinga mig ut, om ändå för en lite stund!
Allternativet är att skita i allt och krypa upp i soffan och dra elfilten över mig och deppa ihop ännu mer!
För fy fasiken va tröttsamt det kan vara med den här jäkla skit Sklerodermin, att alltid parera köldtillstånden!
Antingen ut och gå, gå och gå, för att hålla värmen, eller min el-filt i soffan!

Och hur gick nu det här till, i skrivande stund, hade jag för precis en vecka sedan just kommit in på mitt hotellrum på Hotel Pigalle i Göteborg efter ännu en helt underbar konsert med Peter Jöback, Humanology in Consert på Storan!
Förresten, vilket himla häftigt hotell, prova det om du plötsligt känner att du vill känna dig extra värd nått utöver det vanliga och råkar ha fått påök eller så, en gång in your lifetime!

Till försvar varför jag bokade det hotellet är, det var centralt, nära och gångavstånd till och från tåg och Stora Teatern, lite sån är jag!

Nu är det bara resten kvar, veckorna flyger fram till nästa trevlighet som gör att jag kan, för en stund glömma bort det som gör mig påmind om sjukdom och sorg!
Until then!

VALENTINE´S DAY

Ja då var det dags igen, ännu en sån där dag som känns i magen, dagen när jag brukar ha extra kontakt med Sofia, som till exempel att det brukar ringa från en lokal blomsterbutik här i Nynäshamn och fråga om jag är hemma, "vi tänker komma med blomsterbud" och då vet jag att det är från Sofia! I år var det ingen som ringde!
Tänk att det känns i hela kroppen, saknade!
För så här borde det ju inte ha behövt varit idag, ty jag vaknade efter en relativt bra natt, utvilad och skapligt pigg för ovanlighetens skull sista tiden!
Jag hade väl fröträngt att det var den här dagen, Alla Hjärtans Dag när jag vaknade, men det tog inte lång stund förrän det stod klart för mig!
Nyhetsmorgon på TV4 påminde mig genast genom sina inslag!

Det var idel glädje och hälsningar och då höll jag på att sätta morgonmackan i halsen och hjärtfrekvensen ökade!
Tiden gick och jag kom mig inte för att rycka upp min, typ fixa till mig och gå ut på min dagliga promenad, utan jag har varit inne hela dagen!
För att dämpa jobbiga och sorgesamma tankar, så tog jag fram dammsugaren, min trogna kavaljer och tokjobbade i min lilla lya på 65 kvadratmeter i två och enhalvtimma!
Under tiden väntade jag på ett tecken från Erik och Sofia, om att de var med mig trots allt!
Men ingenting!

Tröstade mig med en försenad trefika och gamla pepparkakshjärtan!
Until then!