Ja då var det dags igen, ännu en sån där dag som känns i magen, dagen när jag brukar ha extra kontakt med Sofia, som till exempel att det brukar ringa från en lokal blomsterbutik här i Nynäshamn och fråga om jag är hemma, "vi tänker komma med blomsterbud" och då vet jag att det är från Sofia! I år var det ingen som ringde!
Tänk att det känns i hela kroppen, saknade!
För så här borde det ju inte ha behövt varit idag, ty jag vaknade efter en relativt bra natt, utvilad och skapligt pigg för ovanlighetens skull sista tiden!
Jag hade väl fröträngt att det var den här dagen, Alla Hjärtans Dag när jag vaknade, men det tog inte lång stund förrän det stod klart för mig!
Nyhetsmorgon på TV4 påminde mig genast genom sina inslag!
Det var idel glädje och hälsningar och då höll jag på att sätta morgonmackan i halsen och hjärtfrekvensen ökade!
Tiden gick och jag kom mig inte för att rycka upp min, typ fixa till mig och gå ut på min dagliga promenad, utan jag har varit inne hela dagen!
För att dämpa jobbiga och sorgesamma tankar, så tog jag fram dammsugaren, min trogna kavaljer och tokjobbade i min lilla lya på 65 kvadratmeter i två och enhalvtimma!
Under tiden väntade jag på ett tecken från Erik och Sofia, om att de var med mig trots allt!
Men ingenting!
Tröstade mig med en försenad trefika och gamla pepparkakshjärtan!
Until then!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar