Tidig morgon!

När jag anländer Norrlands universitetssjukhus och tandläkarhögskolan varja morgon, så går jag först ner till kulvertvåningen där det finns två jättestora omklädningsrum. I ett av dessa har jag mitt lilla plåtskåp, ett sånt där smalt, högt och jäkligt ocharmigt, ljusgula. Skåpen står tätt, tätt i långa rader. Där inne byter vi om till arbetskläder och hänger in våra privata därefter, innan vi beger oss upp till olika avdelningar i det nio våningarna höga huset. Kallt och rått är det där ner också förresten, så jag är ju ordentligt avkyld när det är klart. Jag går ju alla mina trappor varje morgon till 7:an, mycket för att få upp värmen och igång pumpen, forma lår och rumpa. Flåset är lika dåligt som vanligt, men det lugnar ner sig fortare nu än tidigare, så kanske det har någon nytta ändå. Ganska skrattretande tänkte jag på i morse när jag kom ner där kl. 07.15. Stånk och stön, pust, åhhhh, uff, uff, oj, oj, oj, sedan brakade tjattret lös efter några minuter när hangaret började fyllas av trötta och frusna kollegor. Undra hur det låter i det andra omklädningsrummet där alla manliga byter om? Tyst, en rap,någon fjärtar, lite mummel. Nä! det är säkert mina fördomar, dom tjattrar säkert också och håller redan på in och utgångarna. Ja det var bara en liten reflektion från morgonen.

Hjälten hos "Skavlan"

Det tog på krafterna det där med Peters medverkande hos Skavlan. Jag är fortfarande alldelse omskakad och känsvag. Modigare och vackrare man finns inte, både på insidan som utsidan. Att sitta i studio och berätta inför kanske miljontals tittare om sin smärtsamma upplevelse i unga år och hur han lyckats arbeta sig ut ur smärtan och förnekelsen och komma ut på andra sidan och känna sig fri och lycklig, äntligen! Att flytta fram sin tunga ryggsäck till bröstet och se den som en erfarenhet, istället för en börda. Vilken man! Jag är övertygad om att hans framträdande kommer att hjälpa många skadade och olycklig själar som kan få inspiration och kraft att söka hjälp som han gjort. Som han säger! "Det är det modigaste och bästa jag gjort". Man ska kanske lägga in sig på ett sånt där rehab center och be om five hundred pages. Inte för att jag vet om något som jag kanske mår dåligt av, men det skulle säkert inte skada, man kanske omvärderar hela sitt liv och konverterar till flata eller går i kloster.

"Du behöver ingen hjälp" har plötsligt ändrats till "Var inte rädd att söka hjälp, det är mod"

Tråkigt, tråkigt, tråkigt.................

Tänk att det alltid blir så här efter att jag har haft trevligt, rasar ner i ett trist jäkla hål. Man tycker ju att det borde göra så att jag var på topp ett bra tag framöver, men näädå, trist, trött, tomt och energilös. Kanske ska man alltid ha lite lagom tråkigt jämt, så märks det inget. Samma sak som det där med vad och hur jag äter. Om jag råkar äta något riktigt sliskigt och sött, så blir jag tvärpigg, men strax efteråt så hamnar jag under trossbotten, dödstrött och slö. Morötter och knäckebröd är vad jag ska äta var annan timma. Med andra ord! jämnjävlatråkigt ska det vara.

Så mina älskade systrar och svågrar! tack för en underbar helg, men nu måste jag ha det skittrist ett tag. Kanske jag håller på att bli förkyld (nöff nöff) eller nått, orkar ju inte ens klicka på boka.

Ikväll har Peter varit hos "Skavlan" och det sänds på svt i morgon. Undra kan man ju göra vad jag gör då? står och glor som en tok, ja just det! står, för jag måste var så nära TV:n som möjligt.

Snart natti natti........

Jag kommer nog att hamna i sängen tidigt ikväll. Mina älskade systrar och svågrars goda energi gjorde så att jag hamnade i något sorts koma, det borde ha blivit det motsatta, men bara jag får sova om mej några dygn, så kommer jag nog igen. Idag så kollade jag in klasser på IKSU och var precis på vippen att boka en yogaklass kl. 16.15, men backade i sista sekund. Lyssna på din kropp, var det någons som satt där inne och sa, du behöver väl inte vara så jäkla duktig redan, tänk på alla långa promenader och allt stuffande i helgen, det får räcka för ett tag. Apropå IKSU! Jag har faktiskt funderat på att testa core också. Core riktar sig till rumpan och magen och det kan aldrig skada med tanke på att jag tycker att jag är väldigt svank och trött i ryggen och det har troligast med dåliga magmuskler att göra. Ska nog boka en sådan klass snarast. Men som sagt nu får det vara några dagar, så att den här gamla kärringen får vila den härjade men glada kroppen. Himla träligt att huvud och kropp inte kan synkronisera lite bättre.

Trött men nöjd:-)))

Vilken härlig helg! Jag är jättetrött men nöjd och belåten. Huvudstaden och Nynäshamn har vistat upp sig in sina vackra höstkostymer, sol, vind och vatten är en passande fras och att inte förglömma musikens förlösande kraft, för fy tusan va jag dansade på lördakvällen. Att vandra omkring i Stockholm på egen hand är så otroligt mysigt, att sätta sig ner och äta en bit mat, titta på folk och vackra byggnader och parker och fönstershoppa och att få vara helt anonym. Jätteskönt! Lördagskvällens begivenhet var ju Spotnicks på en pubb i Nynäshamn. Dagen inleddes med en härlig och uppfriskande promenad där vi bla var och kollade in SysterYsters nya lägenhet som dom köpte nu i helgen. Ett underbart skumbad på eftermiddagen innan middag och promenad till lokalen. Efter fem timmars öronbedövande musik och en hel massa stuffande så haltade vi hem tillbaks, vilken tur att det var krypavstånd för det var faktiskt riktigt jäkligt ont i fötterna. På söndagen var vi ordentligt möra, inte bakis eller så, utan mördbultade, så vi placerade oss i bilen och åkte runt omkring Nynäshamn samt ut till Torö för att titta på surfarna. Vädret hade varit kanonfint så här längt men just som vi skulle gå ut på stranden då började det att regna, men herregud va gör det lite regna har ingen dött av. Fika kaffe och kanelbulle inne i bilen funkar hur bra som helst. Eftermiddagen var lat och skön, somnade under en filt en stund innan vi landade framför TV:n. Sista avsnittet av " Kommisarien och havet" sändes och precis i det avsnittet så var ju Peter med på ett hörn och tänk! han var inte dubbad, vilken tur! ha ha ha ha.

Där det en trött och sliten mellansyster som avslutar den här minisemestern med ett leende på läpparna.

Mot Stockholm!

Nu är det bara en timma kvar tills jag ska åka ner till Stockholm. Förmodligen så kommer det att vara svinkallt där nere, så jag tar dunkappan, den som läker dun så in i helskotta, så det lär nog synas där jag går omkring. Kolla! där går det en levandeplockad gås. Äh! det bjuder jag på.

Min pc får vara hemma, så nu blir det ett litet uppehåll några dagar.

Hej så länge! :-)))

KALLT IGEN!

Så var det då dags igen att börja skrapa bilrutan 07.10. Motorvärmaren och kupévärmaren är igång sedan en halvtimma sedan, men va fan hjälper det när jag har en så stor kupé, nada!!!!!! jag blir så jäkla arg, motorvärmaren är tidsinstäld på endast en halvtimma innan avfärd och det går inte att göra något åt det, så när det är svinkallt så måste jag gå ut flera gånger och köra igång den innan jag ska fara. Vilken tur att det är att när jag så äntligen har kommit in och startat bilen så möts jag av värmande sång :-))) och jag blir åtminstone varm inombords och får sjunga upp mej innan det är dags att ta itu med dagens arbete.

När jag kom hem efter ett väl utfört dagsverke så tog jag mej den vanliga tuppluren på kökssoffan och sedan kom jag ju på att jag inte ens hade tagit in min resväska från förrådet, ska ju ut på resa i morgon. Svenska huvudstaden ska få besök av mej och inte minst min älskade SysterYster och svåger i Nynäshamn. På lördag ska vi och min andra älskade SnyggaSyster och svåger nr två, gå och lyssna på Spotnicks, dom har tydligen lyckats innstallera GPS på sina rullatorer. Nej skämt åt sido! herregud va dom måste vara gamla nu, minns ju dem från när jag var en ung tjej och dom var ju "gamla" redan då. Nu börjar det bli jobbigt det här med ålder. ALLA DESSA ÅR!