NU ÄR JAG I OSLO!

Hej igen! Ja nu sitter jag i Oslo hos min härliga vän några dagar och inväntar nästa konsert. Det är luciadagen och solen lyser, det är långt mellan gångerna man ser den förresten. Jag har sovet som en stock den här natten, inte en endaste mardröm lyckades nå mej, minns inte när det hände sist.

Det har ju varit några intensiva dygn. Reste med fakiren i fredagsmorse och anlände Göteborg och Gothia Tower kl. 13.30. Där satt mina vänner i foajén och väntade på mej. Kramkalaset började! Jag tog ett glas rött tillsammans med dem och vi satt länge och trivdes där nere och liksom satt och väntade och hoppades på att NÅGON skulle tvär komma förbi. Vi visste nämligen att NÅGON bodde på samma hotell och Mona hade ju redan lyckats vara framme och TA en KLEM, så hon var väldigt rädd om sin högra kind, så att jag inte skulle gnussa för mycket på den :-))). Men när kl. närmade sig 16.00 fick vi lov att ge upp för vi skulle på rummen och fixa till oss och sedan gå ut och äta innan konserten. Klockan fem sammanstrålade vi i foajén och gick på en kinaresturang. Där satt jag ensam svensk med sju norska vänner och inväntade......

KONSERTEN ja! på Scandinavium. MAGISKT! Jag vet inte hur jag ska förklara det, men något märkligt händer alltid när den mannen kliver upp på scenen, den blir liksom glödhet, fast han står där i sin enkelhet. Hur det kan komma så mycket vackert ur en helt vanlig människa är oförklarligt, men HAN BARA GÖR DET Nu har jag som sagt en konsert på tisdag på Spectrum här i Oslo och sist men inte minns Globen på fredag.

KVÄLLEN INNAN

Tidigt i morgon så beger jag mej iväg på Julkonsert och batterisladdar-veckan. Äntligen så är det dags för Peters bejublande julkonserter och hur konstigt det än verkar så har jag tagit det beslutet att hänge mej åt detta otroligt underbara evenemang.

Dagens möte var lika jobbigt och känsloladdat som jag hade befarat. På darrande ben gå vi in och planera sonens begravning. Att vi någonsin skulle behöva uppleva detta fanns aldrig i vår vildaste fantasi, men verkligheten har trots allt kommit i kapp oss, så nu satt vi då där darrand och med gråten krampande i halsen och näsdukarna i beredskap. Efter flera timmars vånda, så var vi underligt nog ändå hemma, helt tomma och utpumpade. Ännu ett steg är avklarat.

Just nu förstår jag egentligen inte vad som händer runt omkring mej, väskan är packad, biljetterna framlagda och taxin är bokad inför resan till flyget i morgon och i morgon den här tiden så sitter jag på Scandinavium i Göteborg och lyssnar på Peter.

Hoppas att jag får kraft av alla underbara upplevelser och härliga vänner och möten under den kommande veckan.

JULLUNCH

Idag bjöds vi på den årliga jullunchen på jobbet och samtidigt blev två av mina arbetskamrater pensionsavtackade med presenter både från landstinget och avdelningen. Tomtegröt med kanel och socker, skinkmackor, glögg och pepparkakor med grönmögelost till. Det var riktigt gott, fast innan var jag lite tveksam inför ätandet, för jag har liksom ingen matlust nu för tiden. Tur att reptilhjärnan ändå säger till att jag måste äta, annars vet i fasiken hur det kommer att sluta.

I morgon har vi ett jobbigt möte jag och maken, men det är bara att bita ihop och ta steg för steg. Det man inte dör av, blir man stark av, sägs det.

SÅ VAR ISEN BRUTEN

Vilken tur att jag har så härliga arbetskamrater och ett så trevligt jobb! Mina fyra timmar där uppe på 7:an funkade riktigt bra, alla är så avslappnade och sköna och jobbet sitter ju liksom i ryggmärgen, så jag behövde inte anstränga mej. Ok! en av timmarna låg jag ju och fick en ny 14, så nu är jag symetrisk i facet också, jag säger då det! TACK BENGT OCH HELENA på 8:an.

VECKA 50

Den här veckan som kommer har jag tänkt försöka jobba måndag till torsdag, som tur är det bara fyra timmar/dag och jag har med reservation sagt att om det blir för jobbigt så slutar jag tidigare, men jag måste ut och prova, har blivit väldigt skygg sedan det tragiska hände, som om jag har något att skämmas för, vill inte möta folks blickar och medlidande. Men i morgon så ska jag få en ny tand, jag pressade ju sönder en, den där dagen och min underbara tandläkare förbarmade sig ju över mej i måndags och nu är det dags för nästa sköna besök i hans behandlingsstol. Tänk att jag behöver så lite för att njuta, att luta mej tillbaks i stolen hos "bengan" och få bli omhändetagen.
En annan njutbar sak för mej är att gå ombord på ett flyg, spänna på sig the seetbelt, stänga av mobilen och bara låta ödet bestämma om jag ska komma ner igen med livet i behåll.

NU RÄCKER DET!

Jag satt i bilen idag, hade lite ärenden som bara var tvunget att uträttas.
I bilen kommer jag alltid på saker och tänker högt och förnuftigt med mej själv.
Tillsammans med musiken som strömmar ut från cd-spelaren tänker jag så klart och löser de flesta gåtorna. Okey! det kan kanske vara med en viss risk också, för det händer inte allt för sällan att mitt resonemang framkallar tårar som skymmer sikten.
Idag var det en sådan dag. Var och tömde brevinkastet och plockade ihop de mest personliga sakerna i "lägenheten". Egentligen så förstår jag inte hur jag orkade, men det är just det som är frågan som har ett självklart svar. Vad har man för val? Inget! det är bara att bita ihop och göra det som är tvunget.
Därför så är min rubrik i kväll "nu räcker det", för nu är jag så otroligt trött på alla motgångar och att vara stark och duktig, något som förföljt mej under en lååååååååång tid.
Tänk att få vakna upp en dag och alla bekymmer är som bortblåsta, axlarna nedsjunkna, inga fler sönderpressand tänder, solen skiner och alla nära och kära är glada, friska och lyckliga.

OCH PLÖTSLIGT STANNADE LIVET UPP!

Det här tillägnar jag min son Erik som nyss lämnade oss!

Du lilla människobarn, en annan kvinnas kött och blod.
Du skänkte sådan lycka, jag förut ej förstod.
Du lockat mej till skratt och drivit mej till tårar
däremellan din charm bedårat.
Din lilla bruna kropp, Din svarta huvudknopp.
Din vilja var stark, Du nådde jämt ditt mål,
nästan mer än en mamma tål.
Fast Du ej har vuxit under mitt hjärta, ej heller har
jag fött dej med smärta, var Du det bästa som
någonsin hänt mej.
BEHÖVER JAG SÄGA ATT JAG ÄLSKAR DEJ.
Gud vad jag saknar dej Erik!