EN RIKTIG SKITDAG IGEN

Dålig nattsömn på grund av en smärta i armen med ängelen på! Vaknade varje gång jag ville ändra sovställning och fick liksom lyfta med mig armen. Allt är väl mitt eget fel förmodligen eftersom jag tokstädade här om dagen. Sklerodermikärringar får inte göra så, att jag aldrig lär mig, håller nog på att bli senil också. Försökte med möda fixa lite morgonfika och sedan med ännu mer möda få på mig kläder. Sedan gick jag omkring här hemma och tyckte lite synd om mig. Men efter att jag tyckt synd om mig tillräckligt länge, bestämde jag mig för att ta en lite sväng till ICA för att proviantera det absolut nödvändigaste och eftersom min högra hand redan sedan länge är lite knasig och det bara gick att bära med den.

När jag var nästan vid kassorna på väg ur butiken igen, stannade jag vid lektyr och skvallerblaskhyllan och slökollade en stund och vad ser jag? Jo!!! En liten, liten bild på Peter på framsidan av Hemmets veckotidning! Jag grabbar tag i tidningen och slår upp första sidan och där möts jag av två bruna glittrande ögon och ett leende som kan smälta isberg. Plötsligt, så ändrades en riktig skitdag till en riktigt vacker dag ändå och jag glömde för en stund bort min onda axel. Min först Hemmets veckotidning inhandlades på studs, den var inte tung att bära!

När jag sedan kom hem tog jag mig en MUGG kaffe i gott sällskap och lyssnade på sommarprataren Daniel Adams-Ray. Och regnet bara öste ner och det var riktigt mysigt.

DAGEN EFTER

Har absolut ingenting att skriva om i kväll, dagen har inte haft något att bjuda på. Typiskt, efter en proppfull gårdag med massor av värme, kärlek och prideyra, så blev tystnaden och ensamheten ruskigt påtaglig. Vaknade av att det regnade och kände genast att idag gör jag inte ett jäkla dugg. Men efter några timmar med att inte göra ett jäkla dugg, grabbade ångesten tag i mig och då blev jag tvungen att göra det jag brukar, förutom att powerwalka, för det regnade fortfarande, tokstäda!!!

PRIDEPARADEN

Stockholm svämmade över av stolta och glada HBTQ trans personer idag. Även nyfikna, stolta familjer och kära vänner anslöt sig till dem och jag var en av de sistnämda om ändock postumt. Några regndroppar föll under en kort stund under paraden, men det är väl som vid en vigsel, lite regn på brudparet betyder lycka och välgång i förhållandet. Så även för en lyckad pridefestival, som sedan badade i sol på Kungsträdgården. Under några minuter råkade jag till och med av en händelse delta i tåget bland "Stolta Föräldra", lämpligt nog.

Det fanns även en grupp för funktionshindrade i paraden. Jag tror däremot inte att de nödvändigtvis var HBTQ:are, utan budskapet var nog fördomar i allmänhet och utanförskap i synnerhet. Så om något år kanske jag kan utmana Sofia att hänga med mig och vi "går" hela paraden tillsammans hon och jag.

MY NEW HOME TOWN

Under några månader på sommaren, så är Nynäshamn verkligen en liten pärla i Stockholms läns sydligaste spets. Jag får aldrig nog av mysfaktorn här nere vid hamnen. Nu gäller det att försöka ackumulera alla den här härliga känslan av värme och välbehag inför den analkande hösten och vintern inte minst. Hösten har jag stora förhoppningar om att den bli vacker och behaglig eftersom havet värmer. Konstigt, men jag minns inget från förra hösten, antagligen var jag INTE REDO ÄN att våga och tillåta mig känna sådär riktigt på djupet. Hoppas att jag har börjat landa nu och kan finna ro, tanten börjar ju komma lite till åren, så det är hög tid.

EN DAG PÅ STRANDEN

En lugn och skön dag på stranden! Jag packar igen min bag och tar solstolen i handen. Tolv minuter senare under introt av "A HORSE WITH NO NAME", placerar jag min solstol på en väl utvald plats och lägger även ut en filt med plastad baksida över all gåsskit. Friden lägger sig som bomull i magen. Jag plockar fram en ny bok ur bagen, "Det fjärde offret" av Mari Jungstedt, en kriminalare! Mysigt!!! Läser en stund innan det är dags för kaffe och så där håller jag på under några timmar. Observanta läsare kanske märker att jag under hela tiden låter musiken fortsätta i mina öron, fast jag läser. Saken är den att det är ett sånt jäkla liv i min direkta närhet och överallt förövrigt att det är lögn i helvetet att konsentrera sig på en enda mening av vad jag läser annars. Eller som när jag har satt mig på filten en stund för att sola ryggen, då kommer det en lite knodd bärandes på en spade full med sand och har den vänligheten att hälla det på min filt och boken. Jäkla skitunge!!! När klockan närmar sig, "sol på min balkong", börjar jag min vandring hemåt. I iPoden sjunger Peter ARNE Jöback "WICKED GAME" för vilken gång i ordningen är omöjligt att säga och när jag stiger in i min enkla boning tonar "OUR MUTUAL FRIEND" ut på sista strofen.

IN ENGLISH PLEASE!

men jag kan ju ta det från början. Jag har slipat lite på engelskan, igår kväll var jag till Pia och Ove och käkade middag. Min systredotter Emma var där också med sin sambo och hans mor och syster från Nya Zeeland samt lillPer som precis fyllt 27 år. Erik var fem veckor äldre än sin kusin Per.

I morse så for hela gänget ut till Nåttarö, ja inte hela gänget, lillPer och jag avböjde. Himla kul med weebkameran föresten, för när de stod på bryggan vinkade Pia till mig. Nä jag tog min solstol, en liten lunchlåda och kaffetemosen och begav min ner till Nickstabadet några timmar istället, behövde vara för mig själv ett tag och skingra tankarna med att läsa slutet på min senaste bok "Jag älskar dig inte längre" av Christina Stielli!

HEMMA I NYNÄSHAMN

Då var den här lilla trippen upp till Umeå till ända och jag är åter där jag har mina prylar. Jättemysigt att bli välkomnad av vackra leenden, stående ovationer och hurrarop, från alla, både hårda, mjuka, höga och låga. Jag klappade på dem med kärleksfull hand. Körde igång en CD, för jag hörde att de välbekanta tonerna höll på att klinga av från tapeterna. Packade upp och sjöng med ur den välbekanta repertoaren, så var ordningen återställd! ABSENT FRIENDS, HERE´S TO THEM...... RAISE YOUR GLASSES THEN TO ABSENT FRIENDS.