STORSTADSLUFT

Det är ju precis så man skulle kunna göra en helt vanlig sketen torsdag!
Att bara göra slag i saken, hitta dagen redan från början utan plan och förberedelse!
Hoppa i kläderna, kolla att SL-remsan, den där med röd markering, ligger där den ska.
Sju minuter ner till pendeln och bara sticka. Skapligt svalt, men överkomligt.

Att anlända huvudstaden lagom till lunch. Vandra omkring lite planlöst i snömodden. Kanske slinka in någotstans för att ta en bit mat.
Varför inte söka upp en kära gammal vän som jag så länge tänkt.
Sagt och gjort! Jensen's Bøfhus Sergelgatan, där ska han vara Eriks gamla barndomsvän!
☻♥☻
/█\/█\
.l l..l l
Mycket riktigt, fina Micke tar emot mig med ett glatt leende och en kram. Det var alltför länge sedan, närmare bestämt på Eriks begravningn drygt två år sedan. Ett kärt möte! En utsökt lunch med ett gott glas rött och personalrabatt!

En och en halv timma senare, en sakta promenad genom Drottninggatan, Gamla stan, Slussen och Götgatan och därefter pendeln från Södra station hem igen.
Kan man göra så en helt vanlig sketen torsdag?

MIGRÄNDAG

Vaknade alltför tidigt med en sjuhelsikes migrän. Skyndade mig upp och tog en Diclofenac och kröp snabbt tillbaka i sängen. Lyckades somna om och vaknade två timmar senare av väckarklockan. Tack och lov så var huvudvärken borta. Ty, tandläkarbesök tidig morgon, dags för terapiplanering första kvadranten och röntgen.
Sedan promenad hem igen!
Väl hemma, så började eländet igen och har varit en trogen följeslagare hela dagen. Nu tar jag en till tablett och går i säng och kramar kudden.
I morgon är det en ny dag och nya möjligheter!

EN GÅNG PÅ BIO VÅGEN

En gång i Phuket:
Sven är en karriärcoach med inrutat vardagsliv som fått nog av att hjälpa andra att byta liv.

Sven vill ha något mer. Han vill bli fri som äventyraren Johan, en gammal skolkompis som blivit rikskändis för sina böcker om att kasta loss från vardagen och förverkliga sig själv.

Äntligen blev det en biokväll igen och "jag är jättenöjd".
Kylan håller på att ta ut sin rätt på humöret och en feelgod film satt som en smäck ikväll. Dessutom fick jag drömma mig bort till värmen igen och känslan av att gå med tårna i sanden i vattenbrynet.
Och vad kan inte vara bättre än ett lyckligt slut..........

Dagen började förövrigt på reumaten i Huddinge, där jag fick godkänt angående mitt knasiga långfinger, penicilinet har gjort den verkan som var tänkt, fingret får vara kvar ännu ett tag. Tjjjhhhoooooo

TIPS OM, HUR HÅLLA VÄRMEN!

Även om tremometern visar bara -7 men vindstyrkan är 10 m/s, så känns den faktiskt ungefär dubbelt så mycket.
Så nu är det dags att försöka hålla värmen både utom och inomhus.
Av egen erfarenhet, så vet jag att lager på lager är att föredra och att verkligen inte förringa huvudbonad. Huvundet är ju kroppens skorsten och kroppsvärmen släpps ut just den vägen.
För mig är det i synnerhet viktigt att hålla händer och fötter varma. Långkalsonger i Merinoull, samt sockor i detsamma, men viktigt är att det inte blir föt trångt. Vantar som har ungefär samma sammansättning samt en värmekudde av typ Pak-Heat i varje.

Dessa får jag lyckligtvis från Armprotesenheten i Solna, men finns att köpa i alla sportaffärer. Täckbyxor, dunkappa! Sist men inte minns!
Som pricken över i:et, värmande musik som når ända in i själen och hjärtat från örsnäckorna.
När allt detta är på plats, så är det underbart att bege sig ut på promenad i de vackra omgivningarna.
Inomhus tänder jag massor av värmeljus, använder handledsvärmare och kryper in under min nya el-filt.

FEGADE UR!

Schämmes tamefan!
Jag hade inte varit utanför dörren på två dagar!
Feg och lat kan jag tycka, men kylan och snön har avskräckt. Nyhetsrapporteringar har varnat för snökanoner och kaos. Kylan har dessutom skördat dödsoffer, men inte här förstås.
Men att bara gå här inne och hurves och titta ut genom fönstren då och då, kan knäcka den segaste norrlänning. Så i eftermiddags tog jag mod till mig, klädde på mig riktigt ordentligt, ja som om jag skulle till nordpolen ungefär, tog min kasse med återvinningsmaterial och begav mig till containerna bara tre minuters promenad härifrån.
Men herre gud va skönt det var ute!
Så jag tog mig en liten extra sväng upp till syster och svåger ytterligare fyra minuter till, modigt va!
Jag hade alldeles glömt bort hur en riktigt skön vinterdag, utan vind och bara ett lungt snöfall med ungefär 10 minusgrader känns.
Mindes tillbaka till barndomen när jag var ute och plumsade i drivorna, sög snövatten ur lovikkavantarna när jag blev törstig och inte alls frös om händerna. De var tider de. Jag kan till och med minnas att jag vid något tillfälle pinkade på mig där ute och hur varmt och gott det kändes just precis då innanför täckbyxorna, eller kanske det var galonbyxor på den tiden, men hur eländigt kallt det blev strax efteråt.
Häromdan när jag var ung!

VINTER ÖVER HELA LANDET

Hela Bottenviken frusen!
Här i Nynäshamn visar termometern på -13 grader och det är ett snötäcke på ca 10 cm. Nu först har vintern tagit grepp om moder Svea, lite väl sent påtänkt, men förhoppningsvis infinner sig våren ändå i lagom tid.
Jag valde att inte gå ut något alls idag, lat, eller rätt nöjd efter gårdagens övning på sjukan, som har gett mig nackspärra och stelhet i kroppen, precis som väntat.
Vilken tur att jag kan bestämma själv nu, vad och hur jag ska göra.
Vilken lyx!

EN DAG PÅ SJUKAN!

Idag var det dags för den årliga hjärtbesiktningen!
Det är ju redan fullt av kärlek till livet och allt vad det innehåller,
men lite uppsikt på om det läker lite här och där skadar inte.
Pendeln tog mig på säkra spår hela vägen näst intill. Jag var ju ute i lite väl god tid, som alltid, men stress är inte min melodi, apropå kärlek till livet.
Nå, när det väl var min tid, mottogs jag av Mona som skulle utföra undersökningen som heter Ekokardiografi.
Ekokardiografi är en ultraljudsundersökning av hjärtat. Undersökningen utföres för att kartlägga hjärtats storlek och rörelse, klaffarnas funktion och blodflödet i hjärtat.
Under en timma fick jag ligga på en undersökningsbrits i dunkelt sken med bar överkropp. Med trygga och säkra händer förde sedan Mona en stavformad ultraljudssändare över bröstkorgen som utsänder ljudimpulser som reflekteras mot hjärtats väggar och omvandlas till en rörlig bild på en TV-skärm.

Naturligtvis avslutade jag en dag på sjukan med laxpudding och skirat smör!
Hmmmmmmmmm Gott!
Ja det var sex timmar av mitt liv, i gott sällskap!
PRECIS SOM VANLIGT