SKÄRGÅRDSTUR!

Den Lilla Skärgårdsturen i ur och skur!
Fast egentligen fattar jag inte hur de som jobbar på sjön orkar hålla sig vaken!

Vi anlände Strömskajen i god tid, så en bakpotatis med skagenröra och en öl satt bra innan avgång.
Tyvärr blir jag väldigt beklämd när man bemöts av personal som missade kursen service minded, så var det där! Tre unga tjejer som verkade ogilla sitt jobb och matgäster i synnerhet. Tråkigt, nonchalant och respektlöst!
Men käket var helt okej som tur var.
Nog om det!
Väl ombord på båten som skulle ta oss till Vaxholm tur och retur, plasserade vi oss ute på däck, "on the right side", fast vädret var lite si och så, fast skapligt ändå för att var de här århundradets jäkligaste sommar.
Under resans gång guidades vi genom sevärdheterna längs vägen.
Tre timmar senare åtevände vi till Strömskajen igen med ännu ett trevligt minne bevarat och avprickat i måste-borde-passa på- och göra listan!
Men herre min tid va trött jag blev ute på sjön!

http://www.stromma.se/sv/Stockholm/Turer/Stromma-Kanalbolaget/Dagsutflykter/Lilla-Skargardsturen/

MITT NYA LIV

Andra sommaren i mitt nya liv, i mitt nästa kapitel!
Och nu har jag nog vant mig och ackliamatiserat mig.
Men jag kan ändå fortfarande inte fatta vad som hänt, för allt har gått så fort från dagen "D", tills nu!
Från uppbrott, familj, jobb och hus.
Till att bara kunna vara!
Jag känner en sådan tacksamhet över modet och kraften som gavs mig i precis rätt stund.
Att jag vågade ta steget!
Men det var inte utan hjälp, inte utan stöttning!

Kanske jag har förtjänat det här, men det är svårt att erkänna och ta till sig det.

Den här dagen har i allafall varit extra snällt med mig, trots en urusel nattsömn.
Jag hade ju tvättstugan igår och då blir det mycke spring fram och åter, alldeles extra ensamt i sängen dessutom. Alla kvalster som delat den med mig den sista veckan fick ju stryka på foten.
Men den här dagen började alldeles strålande framför svt Gomorron Sverige där Peter Jöback satt i OS-studion i London som morgongäst!
Va fin han var och vilken fantastiskt avslappnad och bra intervju det blev.
http://www.svt.se/2.116970/.

Så stolt och mallig jag blev!
Tusen tack!

I morgon kommer en annan dag och den jag ska dela med syrran Pia och Ove på en skärgårdsbåt.

Vad livet är snällt med mig nu! Är det snart dags för den stora katastrofen måntro?

EN BRA SÖNDAG

Ibland behöver man tid att reflektera. Ta en paus under dagen och samla tankarna.
Och var gör man det inte bättre än ute i naturen.
Helande energier lugnar sinnet.
Ibland kan det även vara skönt att lyfta fram och dela tankarna med en god vän!
Plocka upp gamla minne från svunnen tid och dela erfarenheter.
Att inspirera och känna tacksamhet för allt gott som man trots allt fått ta del av.
"JAG HAR LEVT"

NAMNSDAGSBARNET ARNE!

Ja idag har det varit fullt upp!
Började dagen med att fira namnsdagsbarnet Arne som sagt. Därefter ett långt telefonsamtal med X-et Stig uppe i Umeå, som har sin födelsedag idag.
Jag är så glad att vi kan ha en civiliserad och vänskaplig relation till varandra och att vi är goda vänner trots allt. Jag tror också att det är viktigt för Sofia att mamma och pappa kan komma överens.
De två skulle föresten gå ut och äta på restaurang Eurasia i Ume i kväll, den är deras favoritrestaurang eftersom den är lättillgänglig för hjulbenta, alltså rullstolsburna!

Apropå restaurang, så käkade jag lunch på restaurang Lydia här i Nynäshamn idag.
Å herre min tid va hon äter ute ofta den här gunsan, kanske somliga tycker!
Jo det är sant, två dagar i rad!

På eftermiddagen stod jag vid ett vägskäl, en fyrvägskorsning!
Solen sken och det var fortfarande skugga på min balkong!
Pendelstationen ligger endast fem minuter bort och Stockholm sjuder av folk och festligheter i rengbågens alla färger.
Prideparaden, Music & Arts festival på Skeppsholmen och Sommarkrysset på Grönalund!
Och Stockholm är verkligen en vacker sommarstad, så varför inte utmana mig själv ännu en dag.
Men mitt fjärde val vann, en långpromenad ner till hamnen, en kaffe i handen på havstrappan och strålande sol.

Dessutom har regeringen beslutat att i Sverige och internationellt uppmärksamma att Raoul Wallenberg skulle ha blivit 100 år idag genom att hedra hans minne med olika evenemang och aktiviteter.

Så 4 augusti är verkligen en dag värd att fira!
Hipp hipp hurra för alla jubilarer idag

EN OAS MITT I VIMMLET!

Drottninggatan i centrala Stockholm en fredag och inte vilken fredag som helst, utan samma vecka som Pride festivalne pågår samt dagen innan Stockholm Music & Arts Festival går av stapeln för första gången någonsin.
Där går jag tillsamman med min vän Lena som kommit upp till Stora Staden för att förlusta sig på egen hand sista semesterdagarna.

Vi hade bestämt träff på trappan vid Sergelstorg och hon hittade mig direkt, lite förvånad blev jag faktiskt, det var ju länge sedan vi sågs och på en helt annan arena, nämligen i Berwaldhallen. Hon föreslog en restaurang vid Centralbadet, där hon förövrigt hade tillbringat några timmar innan vi träffades.
Drottninggatan var fullständigt proppfull av människor, så det var ingen lätt match att ta sig fram. Efter en stunds knökande och bökande så svängde vi in till höger och kom in till en prunkade grönskande oas.
Där var det magnefika Centralbadet och dess innergård, anläggningen är ritad 1904 i jugendstil.
Men Lena föreslog att vi skulle käka på en restaurang alldeles brevid Centralbadets restaurang, som heter Hubertus Kök och Bar. Ett mycket trevligt val med utmärkt mat och servis.

Där satt vi två och delade minnen och glädjeämnen och åt vår mat i strålande sol och känslan av att vi satt vägg i vägg med Stockholms mest folktätaste shopping och promenad gata var nästan surialistisk.
Några timmar senare skildes vi åt i folkvimmlet utanför Åhlens!
Tack Lena för att du ringde mig och tack för ett trevligt möte!
På återseende!
OBS! Lena är en väldigt lång och ståtlig kvinna och jag den direkta motsatsen, så därav står jag på tå och hon sjunker ihop på bilden. :)))

VARGEN KOMMER!!!

Men dagen började med att jag tänkte ta mig till återvinningscentralen här i Nynäshamn.
Jag har haft en golvsockelbit och en stor svart säck med min gamla sjögräsmatta i inne i min klädkammare en längre tid och tänkte lämna de till därför avsedd anläggning.
Först var jag ju tvungen att pumpa däcken på min cykel som har stått under trappan i trapphuset en längre tid.
Det är ju en bit till återvinningen och säcken var tung och otymplig, så jag behövde cykeln att lasta på.
Jo tjenare, när jag väl var framme, så visade det sig att det var stängt och att jag hade behövt ett passerkort om det hade mot förmodan varit öppet.
Så skit var det med det, hem igen med min last!
Men det var ju inte det det här inlägget skulle handla om, utan!

Nickstabadet, eller rättare sagt, alla barn som skriker i vattenrutschkanan.

Alltså, jag packade mig ner dit efter min cykeltur, med bok, solkräm, matsäck och kaffetermos och lilla solstolen hängande utanpå min dramaten.
Jag hade ju blivit lite svettig efter min tur och värmen i kroppen lurade mig ut i hopp om att det säkert skulle vara skönt där nere.
Men vinden från vattnet svalkade obönhörligt mig till ståpäls hur mycket jag än försökte kura ihop mig så att vinden inte skulle få fatt i mig.
Men skam den som ger sig, jag läste i boken, käkade min lunch, lyssnade på "sommar" en stund men gav upp tillslut.

För, det som mest av allt irriterade mig var just det, skriken från vattenrutschkanan!
Hur ända in i det glöheta ska man kunna koncentrera sig med varesig deckare eller berättare i P1, när jag hela tiden tänkte "Vad var det nu som hände, var det någon som blev våldtagen eller ännu värre, mördad, däruppe i skogen ovanför rutschkanan"!
Vid en av mina promenader där uppe på berget på försommaren, så hittade jag ett par svarta spetstrosor som låg där bland blåbärsriset. Med det i mitt minne och deckare och dagens sommarpratare Elise Lindqvist´s berättelser om hennes extremt tuffa uppväxt och liv, så fick jag ännu mer ståpäls.
Tänk om faran trots allt var på färde där uppe, vem skulle då höra eller bry sig?

1:a AUGUSTI

Ja då har vi kommit till augusti månad och hittills har sommarenvärmen lyst med sin frånvaro. Faktiskt så har jag bara legat nere på Nickstabadet tre gånger den här sommaren! Vad är det som händer med klimatet?
Inte en endaste pust eller närheten av värmeslag, än mindre ett dopp i viken! Nå än så är väl inte loppet kört, i morgon kanske!
Om en månad idag, så är jag just nu bänkad på Her Majesty’s Theatre i London och väntar på att den magiska föreställningen av The Phantom of the Opera ska börja.
Peter Jöbacks sista föreställning i huvudrollen som The Phantom och det ska verkligen bli spännande att se och höra den en sista gång!
Gårdagens gympapass, alltså de där 24 st knäna och ryggböj på min väg hem från hamnen, visade sig ha en dålig inverkan på min redan onda rygg, så idag har gunsan endast varit hemmavid och myst.
Tänk att jag har den möjligheten nu att bara tillåta mig vila när helst andan faller på och kroppen säger till!
Eller som en stund på balkongen men nästa deckare av Mari Jungstedt "Det fjärde offret" innan solen gick ner bakom hustaken!

Lycka är som en fjäril, som då den jagas alltid är utom räckhåll,
men som, om du lugnt sätter dig, kan slå sig ner på dig. (Nathaniel Hawthorne)