IKEA KUNGENS KURVA

Plötsligt utan förvarning och betänketid halkade jag med på en tur till detta mycket smarta koncept IKEA!
Eva och Per kom förbi, ja de bor ju här nu, strax intill!
Inte svårt att övertala mig att hänga med, en helt vanlig sketen tisdag.
Väl framme var det dags att inta den obligatoriska köttbull-lunchen, innan det begav sig, man måste ju tanka först.
Jag hade inte mycket inne i min minnesbank om vad jag "ska köpa nästa gång jag hamnar på IKEA", förutom de obligatoriska värmeljusen förstås.
Jo där gick vi omkring och inte helt otippat råkade det slinka ner, förutom värmeljusen, en förpackling tidskriftsmappar, halkmatt och det bästa av allt ännu en ludde!

Nu har jag snart en hel kennel här hemma!
Min älskade storpudel Ludde med sina bruna kloka ögon, som egentligen hette Glader, som direkt översatt till franska här på Google översättning blir Gay, fast egentligen hette han l'heureux enligt stammtavlan. Kullen hetter "Snövit och de sju dvärgarna", sju svarta storpudelkillar och en vit tjej.
Låter det snurrigt?
Jag vet, hela mitt liv är snurrigt och varför göra det mindre snurrigt just ikväll!
Vad jag vill komma fram till med det hela är att snart är cirkeln sluten verkar det som!
Det gäller att titta riktigt noga på pusselbitarna
Fast egentligen är det bara jag som kan hitta i det här tanketrasslet och få en helhet från början till slut.

Allt har en mening och är förutbestämt!

JAG KOMMER HEM IGEN TILL JUL

I år är det 10-års jubileum för Peters Julskiva och till jul är det också 10 -års jubileum för min del i Peters släptåg!
Och vad passar inte bättre än att fira det med den här boken, som min julgåva till mig, (från honom) fnisssss!!! *ler*

JAG KOMMER HEM IGEN TILL JUL
Alltså det är titteln på Årets julklapp, som släpptes i dag!

Peter Jöback, en av Sveriges mest älskade artister, berättar i boken Jag kommer hem igen till jul om sin dröm om familjejulens gemenskap och om hur drömmen äntligen har blivit sann. Rakt ur hjärtat beskriver han sina egna jular, från barndomen och framåt: berusade, ensamma, förväntansfulla, sorgsna ... och hur musiken alltid varit en källa till glädje, även när livet i övrigt inte har varit lätt.

Den stämningsfulla boken är rikt illustrerad med vackra bilder. Den innehåller också sångtexter, noter och recept på god julmat. Texten, skriven av journalisten och författaren Lena Katarina Swanberg, är fylld av julens budskap om frid, hopp och försoning.

Tio år har gått sedan Peter Jöback gjorde sin första julskiva, som också heter Jag kommer hem igen till jul . Den har blivit något av en modern klassiker, för många en omistlig del av julen.

En bonus-DVD från Peter Jöbacks julkonsert år 2009 medföljer boken.

Lena Katarina Swanberg är journalist och författare. Hon har skrivit ett trettiotal böcker, varav något tiotal är uppmärksammade biografier.

http://www.youtube.com/watch?v=nP3N3w7JCg4&feature=my_favorites&list=FLoLeoRVVGk9lPv4GOnSb2Fw

4: NOVEMBER SOFIAS DAG

Kan man tänka sig, idag fyller min älskade dotter Sofia 25 år!
Hur gick detta till, vart tog tiden vägen? Vilken resa hon har gjort!
Gud vad jag är stolt över lilla Saggi, som hon då kallades, där hon låg på golvet och kollade in sina kompisar som skuttade omkring, lyckligt ovetande om framtidens vedermödor........
Och att jag, Stig och Erik strax därefter skulle dyka upp och ta henne med oss hem.
Stort GRATTIS på födelsedagen Sofia!

Nu går jag en extra runda för din skull i det vackra novembervädret.
Mamma älskar dig!

RADIOKAKAN I KVÄLL

I kväll är det " Ta mig till havet" Peter Lundblad på Radiokakan tillsammans med systrar och svågrar och äntligen slipper jag vara 5:e hjulet, för nu har jag fått ihop det med Doris,  mycket tystlåten och behaglig och kanske har jag chans i kväll!

http://www.kaferadiokakan.se/

ALLA HELGONS DAG

Det blir fort mörkt nu!
Himlen är stålgrå, mot det mörkare askgrå faktiskt, som om det är snö i luften.
Fast det är lika bra det, för snön lyser upp.
Senare i eftermiddag tänder jag ännu ett ljus för min älskade son Erik vid minneslunden här i närheten, tillsammans med mina närmaste här.
Det är tredje gången nu och lika overkligt fortfarande!

Sofia tände ett ljus vid hans grav igår tillsammans med sin assistent och arbetskamraterna.
Konstigt att inte kunna dela den stunden med henne föresten. Att jag är så långt bort från henne vid sådana här högtider känns obra, som vi säger där uppe i norrland!

Hon fyller föresten 25 år i morgon, då får jag verkligen hoppas att pappan dyker upp hos henne!


Och kan man tänka sig, just som jag hade publiserat det här inlägget, så började solen skina mellan molnen och den grå himlen! Det är ju det jag alltid sagt, han visar sig ständigt för mig på olika sätt! Erik alltså!
Han är alltid närvarande! *ler*

SKYFALL

Nå vad tyckte jag nudå om filmen?
Bonds lojalitet mot M sattes på prov när M:s förflutna gjorde sig påmint och plågade henne. När MI6 utsättes för en attack måste agent 007 hitta och förgöra hotet, oavsett vad det kostade honom personligen.
Underhållande, lite skrattretande eftersom det var allför overkligt och överdrivet för min del. Allför mycket pangande och glaskross.
Och hur ända in i det glödheta är det möjligt att överleva allt som Mr Bond råkar ut för? Han kan ju inte ens gå genom Shara öknen för att stöta på och ändå knappt en skråma, som vanligt.
I verkligheten hade han varit död redan vid första tagningen.
Man har väl blivit luttrad med åren och sett vad verkligt våld orsakar och hur lite det egentligen behövs för att det ska sluta illa.
Nä verkligheten är mer spännande än så tycker jag, kanske till och med min egen!
Men som sagt, underhållande en vanlig torsdakväll precis i början av november månad.
Slutet gott, allting gott!

FILMTIME PÅ BIOVÅGEN

Om två timmar ska jag sälla mig med Nynäsborna på Biovågen, för nu är det dax att se SKYFALL!
Det var jättelänge sedan jag var på bio sist, minns inte ens när och vad.
I kväll samlas vi alla föresten, systrar och svågrar, för nu har även min StoraSysterYster Eva med make flyttat hit ner till Stockholms sydligaste lilla skärgårdsstad Nynäshamn.
Det är 42 år sedan och en himla massa Bond-filmer senare, som vi bodde på samma ort, det är ganska häftigt faktiskt att vi sammanstrålade ända här ner på gamla dar. 60 mil från brottsplatsen, där allt började i lilla Nyland, vid Ångermanälven.
Jag tror att det är närheten till vattnet och naturen som är den avgörande faktorn varför vi hittade den här lilla pärlan.