ITSY BITSY SPIDER

Får jag presentera min sambo, Speedo!

Men av hänsyn till hens intresse för handarbete/fotarbete, så får hen bo ute på balkongen!
Det har blivit lite si och så med umgänget den här sommaren pga det tveksamma vädret, då jag sällan om nästan aldrig har vistas där ute, men ikväll delade vi en liten 33 cl Norrlands Guld 3,5%.
Det är ju lördag gudbevars!
Och solen skiner!

MEN F.N VA DET ÄR TRIST!

17 också, nu har det gått 17 dagar sedan jag blev sjuk och vaknar med feber, nu igen! F.n va jag blir less, ska jag verkligen inte våga gå en liten tur ner till hamnen utan att få ett bakslag, jävla skit!
Och till på köpet återkom knölen som jag fick på höger överarm för två veckor sedan i gårkväll, det blev en hård öm, varm och rodnad fläck på samma ställe igen och gunsan blev rädd!
Gillar inte knölar, inga sorters knölar alls!
Inflammation!!!
Så jag ringde till VC tidigt och fick komma före lunch!
Inget förhöjt CRP, Thanks heaven!
"Tyvärr vet jag väldigt lite om Sklerodermi, men jag ska läsa på", läkarens ord!
Inte alls förvånad eftersom jag bara har ca 700 medsystrar/bröder, 0,75% i Sverige som har eländet, så det är en ointressant diagnos att forska på! Otur!!!
Men att inslaget av spontana inflammationer och nedsatt immunförsvar fanns med i hennes kunskaper, så ordinerade hon Orudis 2,5%, påstrykes morgon och kväll!
Alltså inte på hela gunsan, som man skulle tro, utan bara på knölen, eller förresten, det är ju hela gunsan!

TURIST, JAVISST!!!

Två dagar i rad har jag varit turist i min egen lilla stad!

ÄNTLIGEN kände jag mig såpass pigg att jag orkade gå den ca 20 minuter långa sträckan ner till hamnen och precis lagom till att solen kom fram igen!

Skönt att sitta där nere helt anonym, som om jag var vilken turist som helst, någon från kryssaren som ligger här ute på redden nu igen!
För märkligt nog, eller kanske inte alls så märkligt, så är det fortfarande inte många här som vet vem jag är.
Orsaken varför ligger nog i mig själv, eftersom jag gärna håller mig för mig själv och inte tar kontakt. Blygsel eller osäkerhet, vem vet!?!
Men det är jag, me, I and myself som sitter där och mår gott i mitt eget sällskap!
Förresten jag ser det som en styrka, att trivas med mig själv!

Kanske därför som jag gillade känslan och friheten i New York, där var jag jag utan att behöva förställa mig, hyfsa till mig och tänka mig för!
Lite den känslan lockar jag fram där jag sitter i min hamn, anonym och kanske från någon annan hamn!

Apropå New York!

Precis nu, för två år sedan var jag där och igår var jag på Broadway och såg The Phantom of the Opera med Peter Jöback i huvudrollen för första gången och i morgon tar jag en repris!


Stående ovationer!
Såååå stolt att vara Svensk i New York!
För exakt två år sedan!
Nyp i armen!!!

MITT HJÄRTAS VARJE SLAG

Check!
Min årliga ultraljudsundersökning av hjärtat idag!
Så en tripp upp till Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge stod på programmet och det tog som vanligt ca 4½ timma tur och retur!

Så där låg jag nu igen med ena bröstet dinglande ner i utgröpningen i undersökningsbritsen!
Det är inte helt smärtfritt det där, ty när det är bara skin och ben där emellan hjärtat och revbenen när kardiologen för/trycker ultraljudsgivaren med cirkulerande rörelser över hjärtat och gör olika typer av mätningar, ja då gör det ont, men det är överkomligt som allt annat världsligt!
Det är vid sådana tillfällen jag önskar att jag hade lite mer fett på kroppen!
Men kardiologen är nöjd, tur de då!
Läget så skapligt oförändrat ut från förra året, så när som på obetydligt!

Och "precis som vanligt" kunde man se en ovanligt vacker man där inne, mitt Ögon-och-Örongodis Peter Jöback, och för dagen sjungande "Som skapta för varann" ur albumet "Livet är en Schlager"!
❤ ❤ ❤

SMHI´s ÖVERMAN

Istället för att kolla in väderleksrapporten går jag ut på balkongen, tittar åt höger, åt vänster och sedan åt höger igen och för säkerhetsskull även rakt fram!
Sträcker ut handen utanför räcket! Regn? Storm? Står träden som pilbågar?
Slutligen avslutar jag med att titta på min väderstation där på väggen!

Är det någon ide att jag bär ut dynorna till soffan och fåtöljen? NJÄÄÄ, jag skiter i det, åtminstone för ett tag, i morgon kanske, eller om en vecka, eller så!

Snart är vi i mitten av juli och jag fick tre soldagar i Umeå under midsommarhelgen, ja sedan har jag ju snörvlat och hostat under tiden solen råkade förbarma sig över Nynäshamn med omnejd de tre första dagarna i juli.
Nu längtar jag mer än vanligt till den 12:e augusti, ja just det, precis en månad idag, för då börjar hösten och den rätta värmen kommer att sprida sig i mig, med eller utan solstrålar!

JAG ÄR FRI - FIFI JANEVSKA presented by Peter Jöback

EN PROMENAD TILL MINNESLUNDEN

Idag 11 juli skulle min salige far ha fyllt 88 år!
Tänk va tiden går, 18 år sedan redan, det känns som igår!
Nämen uppriktigt, det är otroligt va fort det går och hur fort vi lämnar bara några små, små spår efter oss, knappt synliga ens i andras minnen eller i ting!
Hur fort ett liv bara flyger förbi fast det en gång varit en stor del i ett sammanhang!

Jag har ju den rikedomen att min pappa lämnade en hel det konst efter sig, som dagligen påminner om hans existens, som t.ex hans vackra "Häxan" som pryder en vägg i mitt vardagsrum!
Okej, jag har väl en del andra saker också, såsom hans halsbränna och kanske en del personliga drag och då menar jag inte till utseende!
Min pappa var en stilig karl, en som folk och i synnerhet qvinnfolk vände sig om efter!

Mitt besök i minneslunden fick dela min uppmärksamhet mellan, som alltid Erik och även en kär gammal vän och svåger, vars aska spreds idag ute i havet vid Höga Kusten Nordingrå!
Egentligen var det ju meningen att undertecknad också skulle ha deltagit med sin närvaro där ute på klipporna, men av förklarlig orsak (förkylning m m, ja allmänt krasslig)så stannade jag hemma!
Mina tankar går oavkortat till dessa tre personer som kom in i mitt liv och lämnade fotspår i mig som aldrig suddas ut!