JUL NU IGEN!

Eller egentligen Julkonsert igen!
Men den här gången gick det som på räls, inga missöden med storm och inställda tåg och dylikt!
Lungt och fridfullt på Centralstationen, i motsatts från förra gången då det var allmänt kaos!

Snabbtåg ner till Göteborg, punktligt, promenad till hotellet och sparade 200 kronor, tjing!

Kom en timme för tidigt för Incheckning på hotellet men "det är inget problem, ditt rum är färdigt"!
Samma rum som förrs gången jag bodde på hotell Onyxen, två trappor upp, rum 22!

Precis som i London, heltäckningsmatta i trappan upp!
Men mysigt och liksom välkomnande och hemtrevligt!

En och en halvtimma senare anlände jag Gothia Towers, en lite promenad på ca 5 minuter, tjing!

Gick raka vägen till The Theatre och välkomnades att inta min plats, trots att jag inte hade bokat mat, bara show seat!

Härligt, härligt, härligt, då fick jag se underhållningen som bjöds på under maten!

Jag behövde ingen mat, bara Ögon-och-Örongodis för att bli mätt!

Klockan 18:00, började julkonserten!



Det var riktigt bra plats jag fick, lite på avstånd, lagom högt upp och mitt på raden, strålande utsikt över scenen och scenografin och superbra ljud därifrån!
Man kanske inte alltid måste sitta på första rad, framför allt när man tänker sig fler föreställningar av samma!
Rekommenderas!

Jag trodde i min vildaste fantasi, att jag inte skulle beröras lika mycket känslomässigt den här gången, jag var ju förberedd och van, så att säga, men det gick inte att hålla tårarna borta!
Alltför många minnen och känslor kom upp och näsduken kom väl till pass även den här gången!
Jag är nog inte så tuff och kavat ändå och såret efter Eriks bortgång och julkonserterna då för sex år sedan berörde mig väldigt starkt. Men varför låtsas att det är över, varför inte släppa på kontrollen och låta känslorna komma fram!

Tack för en underbar konsert, "precis som vanligt"
och på återseende inom kort!

KVÄLLEN FÖRE!

Alltid är det så här, det slår aldrig fel, men kvällen innan jag ska ut på tur och vet att jag måste gå i säng tidigt, ja då är det lögn i helvetet att sömnen infinner sig!
Som ikväll, pigg som en nötskrika, fast jag har suttit och halvsovit här i soffan hela dagen nästan!
"Å varför har du det?", kan du tycka!
Jo jag har varit dödstrött även idag och himlen har varit grå ända ner på asfalten och jag behövde vila inför helgens utflykt till Göteborg!

Det här bådar inte gott inför natten, men jag får väl ta till mitt lilla hemliga knep, det brukar funka!

Peter´s wake up call är inställd på 06:00

TREKAFFET MED BAKELSE!

Istället för en klapp på axeln för att jag lyckades gå och provianterade på ICA MAXI idag, så fick en prinsessbakelse i julklänning följa med hem och som en extra julkänsla tar jag min allra första Petermugg till kaffet! 
Gårdagen befann jag mig i soffan under el-filten och kurerade mig!
Har du varit riktigt jäkla bakis någon gång? Precis så och lite till kändes det igår!

BY BY PUMPEN!

Ja då har jag suttit på pendeltåget i dagarna tre tur-och-retur!
Tidig morgon och sena eftermiddagen och alltid proppfulla tåg,
med lika entusiastiska pendlare, "ironi"!

Detta är -08 mentalitet påväg till och ifrån jobbet, nästan alla stirra ner i sina mobiltelefoner, ingen konverserar med grannen i vagnen, utom några få undantag, några bläddrar i "Metro", och några sover!

Ofattbar att de orkar pendla, kanske varje vardag i veckan, omkring en timma enkel väg!
Jag har pendlat tre dagar nu och är helt slut och ponera, jag har legat och halvsovit i sex timmar, typ min arbetsdag!
Okej, dom är förmodligen friska i jämförelse med mig, men ändå!

Samma vallfärdande till och från, dag, vecka, månade och år!

Men nu får jag ett uppehåll igen från droppet, sex veckor närmare bestämt!
Men om jag ska klara av det här livet ut, måste jag alldeles bestämt få hjälp med en Portacart!

För fy fasiken vad Ilomedinet irriterar och svider i kärlet på handleden under alla de sex timmarna som droppet går, näst intill outhärdligt faktiskt. Nålen som sitter i från dag ett, är en västanvind i jämförelse med Ilomedinet!

Nu kommer det att ta upp till en vecka innan jag är helt besvärsfri från smärta i armen efter nålen och droppet!

NALLEPLÅSTER OCH STÅPÄLS

Så inleder jag den här veckan med en tripp till Reumatilogens dagvård för ännu en omgång med Ilomedindropp!
Tidig morgon, nästan oförskämt tidigt dessutom, eftersom jag ska infinna mig där redan 08:00 och min färd dit tar ganska precis 1½ timma!
Punktliga gunsan fixade det lätt som en plätt!
Och vem satt där och väntade troget, om inte tant Vanja, min vapendragare och nyvunna rumskamrat!

Men först ska nålen på plats, innan droppet kan kopplas på!
Därefter bad vi om varsitt extratäcke, ty vi är precis lika frusna, två stycken rödblommiga ruggugglor, precis så är det att få Ilomedin i timmarna sex!
Imorgon gör vi en repris!
Kära hjärtanes va vi ska bli pigga inför julen!

Men just i skrivandes stund ligger jag under el-filten och halvsover, det är den omedelbara effekten av behandlingen!
Det blir en tidig kvällning, men först lite julmusik att varva ner med!

"Jag kommer hem igen till jul"
På återseende!

LUCIA, LJUSETS DROTTNING!

Lite sent kom jag på att det var lucia idag, hann precis få med sista minuten på TV4 söndagsmorgons Lucia!
Men jag har sett några genom åren, så det får gå!

Apropå gå, jag tog min dagliga promenad,

som förövrigt tog mig genom skogen och längst vattnet, en liten sträcka på ca 1½ timma, jag räknar ju inte sträckor i meter eller kilometer, utan i tid och låtmängd oftast!
Naturen har en alldeles speciell färgskala den här årstiden, precis innan snön lägger sitt vita täcke!
Allt går liksom i en gråskala gränsande till beige!

Och tystnaden i skogen nästan öronbedövande, ända tills jag närmar mig den lilla bäcken som trogen rinner utmed stigen där jag går, ett svagt porlande!
Här i skogen har jag blivit rekommenderad att inte ha lurarna på och lyssna på musik, eftersom det tydligen dräller av vildsvin här och man bör vara uppmärksam på dem!


På väg hem händer det!

Som ett svagt litet minne från förr, det killar på näsan och kinderna och jag minns, att det var precis så här det känns, när de små, små iskristallerna som kallas för snöflingor, landar på huden och snabbt som en blinkning smälter bort och dör, precis som en smekning från en saknad människa gör!

ALDRIG ENSAM!

Efter några timmar ute i det vackra decembervädret, är det skönt att komma in, tända lite ljus, fixa kaffe i favoritmuggen och ta ett nybakat havrekex med smör och ost!
Bara sitta ner och njuta av stillheten och värmen som omsluter mig!
Det är just då jag inser att jag inte är ensam, utan bara själv!

Förresten varför är ordet "ensam" så laddat med misslyckande och övergivenhet?
Just därför använder jag ordet "själv", för jag har inte misslyckats eller blivit övergiven, jag har valt friheten istället för ensamhet i tvåsamhet!

Så nu är jag aldrig ensam, bara själv när det passar mig!