SISTA SEPTEMBER

Fyra månader sedan jag flyttade in här uppe på höjden bland alla höghusen och parabolerna. Fyra månaders väntan på att få det målat, tapetserat och borttagande av en vägg m m. Den som väntar på... osv! Och så är jag ganska trött på att tjata på Nynäshamns bostäder som lovade att det skulle ta "bara" en till två månader innan det skulle årgärdas. Visst är jag patetisk som klagar på sådana världsliga saker, ja till och med min stackars hängsparris har fått på nöten i kväll, bara för att jag behövde skälla på någon. Sparrisen fick ju den stora turen att följa med mig från Umeå, ja inte bara den förstås, nästan alla mina andra växter som jag har är gamla kompisar från mitt tidigare liv. Men just Sparrisen som stod i köksfönstret på Biggaråvägen är liksom ett skötebarn och den man älskar agar man ju som ordspråket säger. Nästan alltid när jag går förbi eller vattnar den, så får den sig en känga. Nä jag ska inte klaga, jag sitter nöjd här trots allt bland mina terrakotta färgade och flottiga tapeter. Vem vet, kanske de ringer på måndag och säger "nu är det dax"

KALL OCH LEDSEN

Som min reumatenläkare sa, "Gun, du ska vara glad och ha det varmt!" Tjenare! Det ledsna började redan sent i gårkväll där jag satt i min säng och skulle summera dagen som vanligt med ett tänt ljus. Plötsligt kom tankarna så starkt till Erik igen, en film där både glädja och sorg tillsammans med honom spelades upp. Minnen och saknad efter honom smärtar fortfarande och underligt nog alltid runt den 28:e-29:e varje månad, då är han som mest aktiv i mitt huvud, nu mer än någonsin! Efter mycket om och men lyckades jag till slut somna. Vaknade med en tung känsla i kroppen, frusen och nedstämd. När jag fryser kommer det inifrån, så inget annat hjälper än att aktivera mig kroppsligt. Dammsugaren och skurhinken fick bli mina kavaljerer i nästan två timmar. Utmattad men varm satt jag mig för att vila och då började helvetet igen, jag blev som en isbit. Jag käkade lite lunch, klädde på mig varm och tog en långpromenad i tjugograders värme. För säkerhets skull tog jag promenaden genom skogen och på undanskymda slingerkrokar, så att jag inte skulle synas. Väl hemma igen somnade jag helt utmattad under filtar i min soffa. Det här är skitkul, jäkla sklerodermikärring, både kropp och själ sliter ont av det här eländet. Tack för tipset Dr Grethe! Erik kan jag aldrig få tillbaka, det måste jag lära mig att leva med och tillåta mig att gråta över ibland. Men vad gör jag åt kylan som alstras inifrån skelettet? Gud va jag gnäller och klagar nu för tiden!

OUT OF ORDER

Så är det, eller så var det! fyra timmar var bokad för tvättstugan. Allt väl med bokningen och jag trippade in med min vråltunga tvättsäck. Laddade två maskiner och återvände hem med förhoppning om att kunna ta hand om och ladda två ytterligare maskiner inom minns en timma. Dömm om min förvåning när jag återvände till de mörka källarvalven, ena maskinen, den största, där det mesta, en massa sängkläder, froté och annat som vill ha extra varmt vatten hade slutat mitt i programmet. På displayen stod det "toppfel, öppna kranen och kolla utflödet".

Nu var det tur att jag hade trevligt sällskap igen, för! F.N Jag kollade runt överallt, kranen var redan öppen. Så jag fick stänga av hela skiten, och köra om den tvätten, delad på två, i den lilla maskinen efter att jag tömt den. Det hela tog mig precis fyra timmar, inklusive torkning och mangling. Vilket jäkla tjafs och spring mellan tvättstugan och hem det blev. Därav orkade jag inte promenera något idag. Men i bedrövelsen, så fick jag glädjande besked i allafall angående söndagens begivenhet som utspelar sig på Folketshus i Nynäshamn bla. Direktsändningen av The 25th Anniversary Concert: The Phantom of the Opera är utan tvekan den mest ambitiösa uppsättningen någonsin, med över 200 personer på scen och i orkestern. Scenografin är specialkonstruerad just för denna uppsättning, som visas för utsålda hus 1 och 2 oktober på Royal Albert Hall i London. Biljetterna sålde slut på mindre än 30 minuter! Långt under Parisoperans majestätiska yta lever Fantomen i mörkret. Han skäms över sitt deformerade ansikte, och skrämmer alla operabesökare. Han älskar och beskyddar den vackra Christine Daaé – en kärlek hans hjärta inte kan motstå. Historien blir levande och gripande genom Andrew Lloyd Webbers trollbindande musik, tillsammans med en spektakulär scenografi och makalösa specialeffekter. Phantom of the Opera är världens största och mesta musikal – älskad av de mer än 100 miljoner åskådare som gått sedan premiären för 25 år sedan.

I helgen på Royal Albert Hall i London kommer det att finnas tre särskilda föreställningar av "Phantom of the Opera" för att fira 25-årsdagen av det musikaliska. Som en del av dessa föreställningar, kommer det att finnas ett speciellt utseende i slutet av showen med Peter Jöback, införs som nya Phantom. Dessutom kommer fyra tidigare Phantoms visas.

BESÖK HOS SOFIA

Idag har jag varit till min tandläkare Sofia här på folktandvården i Nynäshamn. Hon ville prova göt för sista gången innan tandteknikern gör det slutgiltiga arbetet. Om två veckor ska allt vara klart och på plats och jag sextusen kronor fattigare. Allt detta, bara för att jag en gång för länge sedan, av stress, eller andra psykosociala orsaker pressade 24:an till nekros. Så kära medborgare, innan olyckan är framme, vänd er till er närmaste tandläkare och fixa en bettskena. Eller ännu bättre, lyssna till ditt hjärt och magkänslan i tid.

DET ÄR KALLT NU

Termometern visar mellan 10-15 plusgrader mitt på dagen nu. Det kan tyckas fortfarande varmt för vanligt folk, men jag är inget vanligt folk, jag är ett ovanligt fruset litet fruntimmer. Vindtät jacka med fleesfoder och fingervantar har jag redan plockat fram för mina promenader. Inomhus sitter jag insvept i min Snug-Bug, på händerna har jag handledsvärmare och fötterna fleessockor och Annas benvärmare. TY! Det är kallt inomhus också, fjärrvärme i all ära, men den räcker inte för mig och elemänten är fortfarande kalla. Valet var därför enkelt idag när jag gick ner till centrum och inhandlade höstens tröja. Ursäkta valet av mina leggins, tror att mina svarta, tjocka, ribbstickade passar bättre. Eller hur Pia? :)

STRANDVÄGEN

Det var länge sedan jag vandrade runt Strandvägen, så med beslutsamma steg ändrade jag på det idag. Sedan jag flyttat hit upp på höjden, så blir det ungefär en halvtimma längre promenad än tidigare. Med mina kära och ständiga följeslagare och musiken som bestämmer takten, så gick det ändå som en dans de två timmarna och med ett äpple att tugga på i halvlek fick jag energin som tog mig hem.

Ensamheten känns inte alls lika påtaglig när jag är ute och vandra med musik i öronen och ängelen och djävulen som resonerar och lägger upp strategier tillsammans med mig om framtiden. Vi kommer alltid fram till bra och kloka beslut vi tre.

Däremot borde ansvariga i Nynäshamns kommunstyrelse ta sig en funderare, eller varför inte också låta gadda sig med kloka följeslagare och lyssna till inspirerande och stärkande musik, för så här kan det ju inte få fortgå, eller hur!

MOTSATT EFFEKT

Lördakväll och jag har just sett Mamma Mia på tv3. En underbar film, med massor av härlig musik och härliga skådespelare. Jag satt med ett leende på läpparna hela tiden och bara njöt. Jag har ju naturligtvis sett filmen tidigare, men en sådan här feelgood film kan man ju se hur många gånger som helst och vad passar väl bäst en höstkväll, när man sitter i sin ensamhet med tända ljus, om inte just Mamma Mia. Men när filmen hade tagit slut, så kom det en stark känsla av ensamhet, att inte ha någon att dela glädjen med. SOMEBODY WHO WILL PUT THEIR ARMS AROUND ME. Men jag älskar ändå mitt singelliv. Jag kan ju inte både äta kakan och behålla den. Nu blåser jag ut ljusen, går i säng och kramar mina kuddar istället. Tjingeling