Alltså, nu spolar vi tillbaka i tidsmaskinen elva dagar, till den 15:e juli!
Ja där står vi nu och nyper varandra, helt paff över att vi äntligen är framme och kan börja tänka rationellt igen, åtminstone för resten av den här dagen.
Är vi hungriga, när skulle vi möta upp vår vän, vart var de???
Packa upp, galja upp finkläderna, duscha och sedan tar vi New York!
Hur man tänker, att samma kväll som vi anlänt, bege sig till Broadway är inte svårt alls.
Adrenalinpåslaget är på högsta nivå, så det finns ingen tveksamhet för någon av oss.
Allt är stort i NY! Och det blev vi varse direkt när vi beställt in vår första måltid, HAMBURGARE!!!
Fy f.n, det var det värsta jag sett!
Där satt vi i godan ro och väntade på densamma. Nä föresten så var det inte alls, vi var riktigt stressade faktiskt, eftersom vi skulle möta upp vår, för kvällen vän och följeslagare till Majestic Theatre.
Fan, kommer inte maten in snart, vi har bara en halvtimma på oss?
Å så kom då den där jäkla HAMBURGAREN in!
Det stockade sig i min mage direkt.
En hink med pomfrites bredvid och en stor stark.
Hur ända in i det glödheta ska gunsan få ner det här?
Resultat: En tredjedel av HAMNBURGAREN slank ner och på sin höjd 10 st. pomes!
Ölen hade däremot inget problem att slinka ner, gött! :)
På klockslaget 6:00PM slank vi in i foajén där vi skulle mötas.
Ett snabbt välkomnande och glada miner, så begav vi oss vidare ner till Ny Wateerway och fick äntligen en behövlig svalka.
www.nywaterway.com
En kvart senare, klev vi i land på NY-sidan, Midtown/w.39TH st.
Och efter en jäkligt varm men spännande promenad på ca. 30 minuter, var vi framme vid teatern.
Tio minuter kvar innan föreställningen började, så det var bara att genast söka sig till våra platser,
Rad 2, nästan
mitt fram!
WOW!
Först utspelar det sig en aktion på scenen!
Första tonerna från orkesterdiket och hårstråna reste sig på hela mig.
När sedan Peters röst hördes från någonstans, då landade jag och omfamnades att en otrolig lycka och stolthet.
Magiskt, vilket scenframträdande, otroligt organiskt tolkning, kraft och sensualitet i framförandet och rösten har verkligen satt sig i det tunga registret. "Gråter du gunsan?"
Ja av stolthet över Peters otroliga begåvning och över att vara svensk, just där och då!
STÅENDE OVATIONER!!!
Efter föreställningens slut, ilade vi snabbt till stage door för att möta Peter, som efter en stund kom ut, lite försynt, som den ödmjuka och otroligt generösa kille han är. Fotades och skrev lite autografer och sedan fick vi hälsa och krama på honom innan han försvann in folkvimlet och hettan efter en helt vanlig kväll på jobbet.
Kvällen var inte slut för oss nordbor, nä nu väntades en lång tur genom folkfyllda gator och tjutande trafik, dofter, blinkande neonskyltar, gatuhandel och musik på vår väg till tunnelbanan PATH www.panyni.gov/path
Klockan 1:00PM var vi "hemma" igen!
Mäktigt att kliv upp ur tunnelbanan och lämna trängsel, ljuden och allt som bara snurrade i en alldeles obeskrivlig fart runt omkring oss och sedan komma till lugnet, tystnaden och en helt annan luft i synnerhet där hemma i Jersey City.
Somnade efter att ha varit vaken i ca 28 timmar!
Happy, charmed and with a smile on my face
