ADVENTPYNTAT

Hemma på min gata! Nä jag bara skojar, hos mig på den multikulturella gatan, där är det inte pyntat, där slåss parabolantennerna med varandra och en och annan adventsstake som äntligen har fått tändas, efter att ha stått släckt bakom gardinerna sedan sist.
Fast kanske jag överdriver något, för visst finns det också fönster som pyntats för just nu.

Men från det ena till det andra, fasiken vilken märklig kyla det är här och då tänker jag inte bland folket på min gata utan här nere i Nynäshamn. Isvindarna från havet riktigt klöser sig in under huden och när den väl kommit in, så släpper den inte taget.
Min dagliga promenad sved, fast jag var klädd för antarktisk. Så nu förstår jag verkligen vad Stockholmskyla kontra Umekyla är.
Snön lyser ju fortfarande med sin frånvaro och jag tror att det kanske är just det som är orsaken till den här fuktiga kylan. Som om snön liksom isolerar på något sätt. Bara en tanke!
Men inte klaga nu gunsan, det var ju det här jag ville ha när jag flyttade ner till sydligare breddgrader. Eller är jag grundlurad? Troligast!
2-grader här är som 10-grader i Ume!

Den vackra adventsdekorationen på bilden är förövrigt fotad nere i hamnen, närmare bestämt utanför Rökeriet, Kök, butik och restaurang. Ett bra val att besöka om det kurrar i magen och man är sugen på en riktigt varm och mustig fisksoppa och vill känna doften av havets läckerheter året om.

PROPPMÄTT!

Ja då har jag varit och ätit "julbordet" och nu känns det som om jag verkligen har ätit julbordet, alltså hela jävla bordet!
Mätt som ett tok och 400:- fattigare!
Tänk, nästa hela veckodramaten, så när som ca 80 spänn!
Detta är inte klokt!


Nä, det blir inge mer julbord för mig, ett räcker och blir över. Fan, jag kan ju inte äta för så mycket pengar på en och samma gång. Och inte kan man konvertera till hamster bara för ett tag heller.

ISTÄLLET FÖR INDOOR WALKING

En riktigt härlig omväg till gymmet istället för Indoor Walking som annars står på programmet.
Då, för snart ett år sedan, när jag började på Friskis & Svettis fick jag rådet att börja uppvärmningen med just Indoor Walking i ca 5-6 minuter åtminstone.
Skittråkigt!!!
Löpbandet fick överta min lekamen istället.
Men helst av allt när humöret och vädret tillåter så tar jag en riktigt härlig och uppfriskande promenad, eller om man vill, omväg till gymmet. Som tex igår!
Så när jag väl kom fram hade det gått en timma med ett litet uppehåll ner vid hamnen.

Pssst! Säg det inte till någon, det är jag som går omkring och sjunger, kanske lite för högt ibland! Jag brukar försöka komma ihåg att titta mig omkring för att försäkra mig om att jag inte har någon publik, men kan råka glömma bort mig när jag kommer till "Why God Why", "The Phantom Of The Opera", "Music Of The Night" OSV.
Och avslutar med "Annars Vore Jag Inte Jag".
Så har min konsertpromenad bara svischa iväg och jag är framme redan uppvärmd och kanske lite hes!

Idag har jag tagit en välförtjänt vilodag, för det tog mig tre timmar från dörr till dörr en helt vanlig dag i november!
Föresten helt vila blev det inte, jag har botaniserat i klädkammaren efter mina adventsgrejer och fixat lite inför söndag och 1:a advent!

Snart är det "Jul Nu Igen"!

TILL MINNE AV ERIK

Fyra år har gått sedan Erik gick bort!
Då, när vi satt hemma i vårt kök och skulle just äta middag och det var en helt vanlig tisdagkväll runt fyra, halvfem och inte ett ont anande om att hans hjärta slutade att slå i en sjukhussäng i Sundsvall, just då!
Och att vi dessutom inte fick vetskapen förrän halvtolv på natten. Skämmes tamefan!!!
"Här kan inget ont hända honom" var det tröstande besked vi fick när han blev tvångsintagen på Rättspsyk för sitt självdestruktiva beteende.
Jo pyttsan!!!
Ännu en i statistiken och som föll mellan stolarna och inte fick adekvat hjälp för sina diagnoser och hamnade dessvärre inlåst bland mördare och grovt kriminella.

Ofattbart och fullständigt obeskrivligt hur detta kan få hända och händer fortfarande trots mer upplysning och kunskap om just psykiska sjukdomar och självskadeproblematik i synnerhet.
Lås in dom bara, så är problemen ur världen!

Gråt inte för jag är inte död, jag finns inom dig alltid.

I VÄNTAN PÅ NÅGOT

Det är så jäkla vackert, så jag blir nästan arg!
Skit också, hur gick det här till?
Hur länge har jag kvar att uppleva det?
Det var väl själva fan också, att jag lyckades öppna alla sinnen först i elfte timman!
Eller, att den där bubblan krackelerade så sent i livet.

Fast tänk om det inte hänt då det hände, den där gången. Hur hade jag då lyckats ta mig ända hit?
Ödet är min tro och att allt har en mening.

Idag för fyra år sedan, var jag ovetande om att hela mitt liv och tillvaro skulle förändras i morgon.

Vilken himla tur att man inte vet något om morgondagen och vilken himla tur att jag redan då hade fått lite mod under vingarna.
För jag vågade flyga och jag hoppas att landningssträckan är oändligt lång!

ATT GÖRA FRAMSTEG

Jag är stark, eftersom jag är sårbar.

Jag är klok, för jag har gjort massor av misstag.

Jag är lycklig, eftersom livet har gjort riktigt ont ibland.

Jag älskar, för att jag vet hur det känns att förlora någon nära.

Jag har medkänsla, eftersom jag har upplevt lidande.

Jag skrattar, för att livet har varit tufft ibland.

Jag lever, för att livet inte är någon självklarhet.

/av Jesper Caron

YOU`LL NERVER WALK ALONE

Idag har jag färdats fram och tillbaka till sjukhuset i Huddinge för min årliga besiktning.
Tänk att det tog mig drygt fem timmar inklusive en välgörande lunch, bestående av den årliga laxpuddingen.
Pendeltåget var i det närmaste knökfullt på vägen dit med till 95% mobilstirrande resenärer och alla hade lurar i öronen, jag med! *LER*
Väl framme i Flemmingsberg traskade jag upp till sjukhuset och reumatologavdelningen. Gratis idag, vilken tur, en vecka kvart på frikortet!
Fortfarande med lurarna på!

Ett kort, "precis som vanligt", möte med för dagen en ny ST-läkare, som sa att hon hade läst på, så jag behövde inte dra hela historien igen, sköööööönt!!!
Jag gick, så när som, genom besiktningen.

På vägen hem i pendeln var det ommöjligt ännu trängre än ditvägen!
Mittemot mig satt det en kille och hans tjej och hånglade hejvilt ända ner till Hemfosa.
Då tänkte jag, "tänk om det hade varit ett HBTQ-par som hade gjort detsamma" då hade det säkert blivit protester i vagnen!
Tyvärr!
I Segersäng var pendeln nästan tom och just då kändes det lite ödsligt, kanske till och med sorgligt och ensamt och tänkte, "hur hamnade jag här?" där jag satt och såg ut på en tom perrong och ett tomt mötande tåg.
Men samtidigt "rullade" just in i mina öron, som på beställning, YOU´LL NERVER WALK ALONE, direkt följd av CLIMB EVERY MOUNTAIN från CD-n I❤️MUSICALS och ensamheten försvann.
"ANNARS VORE JAG INTE JAG"