VINTER I NYNÄSHAMN

Fem minuter kvar av januari och vintern har tagit sitt grepp om den här charmerande lilla skärgårdsstaden med sina rödmålade sjöbodar.

Apropå sjöbodar, i just en av dem inrymmer "Rökeriet"!
Och nu till poängen!

Systeryster bjöd mig på middag ikväll, fisksoppa från, just det, från "Rökeriet"

Alldeles, alldeles underbart god som alltid, tror jag, ska jag väl tillägga, ty min smak har oturligt nog ännu inte återkommit, ej heller luktsinnet.
Men eftersom jag vid otaliga gånger ätit den där delikata soppan, så minns jag och lever på det.
Som jag sa till systeryster, nu utforskar jag mer det jag stoppar in i munnen, liksom söker efter smaker, känner efter och analyserar minsta lilla tillstymmelse av upplevelse på tungan.
Tänker att jag trevar mig fram som en blind, eller lyssnar efter ett ljud som en med nedsatt hörsel.

Förresten, den snön som kom häromdan, den har snart regnat bort, men mer väntas redan i morgon, så februari blir nog vit och vacker, eller?
Den som lever får se!

EVITA PÅ GÖTA LEJON!

Nu har jag kommit mig en bra bit in på lördagen den 31/1 och det kanske är dags att skriva något om gårkväll på Göta Lejon!
Det började med ett sms på förmiddagen:
"Hei. Hvis du har lyst på en Stockholmstur i kveld så har jag en gratis billett til Evita. Vet det ikke er som Livet er en schlager men kan bli ok å se for det."
Gratis är gott, var min första tanke!
Och va fasiken, jag kan väl vidga mina vyer vad det gäller det kulturella utbudet!

Så sagt och gjort, jag tackade ja och mötte upp min nabovän på Göta Lejon strax före 19:30.

Våra platser var högt uppe på vänster balkong tillsammans med kanske ett tiotal fler publikum på samma rad.
Efter en stund kom det en teatervärdinna och erbjöd oss, alltså hela raden, att få komma ner och sitta på rad 1. Glada i hågen tågade vi i samlad tropp ner till Första parkett, mitt fram, trots att vi hade "billiga biljetter" där uppe under taket.
Kan det bli bättre?

När första akten var avklarad och det blev paus tog vi det kloka beslutet att hämta ut dunkapporna från garderoben och traska upp tillbaka till vänster balkong igen, iförda kapporna.

Nå, hur var musikalen då?
Tyvärr, i mina ögon, något färglös tidvis, förutom vid några tillfällen när det dansades tango i dekadensa miljöer.
Den som gjorde bäst intryck vad gällande sång var Patrik Martinsson som hade berättarrollen Che, som kommenterar skeendet.
Det musikaliska materialet i den (enda) kända låten ”Gråt inte mer, Argentina” varieras om och om igen.
Föreställningen hänger på Charlotte Perrellis lyskraft, men hennes röst är mer vass än fyllig och ligger nästan hela tiden, i mitt tycke, på en alldeles för hög nivå, vilket inte heller är till fördel för nyanseringen.
Efter "dryga" två timmar och 25 minuter, skyndade jag tillbaka till Södrastation och hem tillbax!
Nä tacka vet jag "Livet är en Schlager"

Sammanfattningsvis: Nu fattar jag varför det ständigt och jämt är reklam på tv för "Succèmusikalen Evita", bänkrader gapade tomma!

SKÄRPNING TAMEFAN!!!

Nu har det hänt igen!
Ja, jag vet det finns värre saker att reta upp sig på och lägga energi på,
men det här är återkommande och för det andra, det är otroligt kränkande för kunden till det företag som anlitats som hemtjänst.
Och tilläggas ska, det finns en soptunna ca 40 centimeter därifrån, hängande på väggen alldeles bredvid porten.
För naturligtvis kan jag förstå att man kan glömma att ta av sig handskarna om vederbörande absolut måste ha dom på sig ända ut till sopnedkastet.
Och då kommer jag osökt att tänka på hur ohygieniskt det är att öppna och stänga lucka och ytterdörren med handskarna som används hos kunden!
Blääääää!

"Jaha, är hon på det humöret nu?"
Inte alls, jag var fortfarande euforisk efter min promenad till och från tandläkaren och i vetskap om min nya CD som ligger i spelaren i väntan på att jag ska trycka på play-knappen när jag kommer in.

Men va fan!!!
Jag tror nästan att jag måste gå ner till min granne och visa den här bilden eller skicka den till henne!
Nu ska jag lugna ner mig, andas långa djupa andetag, sänka ner axlarna och visualisera på trevligare saker, som t.ex att jag och syrran ska på "Terapeutisk Kundaliniyoga" i kväll!
På återseende!

EFTERLÄNGTAD POST!

Där låg den, precis som jag hoppades på!
Man kan ju aldrig vara helt säker på postgången här ute i artipelagen.

Okej, skivan finns att lyssna på nätet typ Spotify eller liknande, men av gammal vana vill jag ha en fysisk skiva också, något jag kan hålla i handen, öppna och titta på bilder och texter, som inte helt oväntat även fanns med i den här.
Härligt att sluta ögonen och drömma mig tillbaka till Cirkus och den alldeles, alldeles underbara musikalen "Livet är en Schlager"!

ÅTERHÄMTNING!

Syrran: "Hej hur mår du idag, hur känns det efter gårdagens promenad?"
Jag: Jomen det känns bra, inga problem!
Typiskt, jag blir så jäkla less på att känna efter och försöka förklara hur det egentligen känns, att jag inte alls har någon energi kvar, trots att jag har sovit och ätit bra.
Att jag behöver vila idag!

Och så fick det bli, vila på hela ryggen i soffan framför en gammal svensk film, nåja, så himla gammal var den ju inte förstås, bara sen 1952, en alldeles utmärkt årgång förresten.
"Hon kom som en vind"
Apropå som en vind, längtar tillbaka till Friskis och Svettis och den där härliga känslan jag hade när jag botaniserade omkring där bland redskapen och två timmar senare gick hem med vind under sulorna!

En ny dag imorgon med en efterlängtad post i brevinkastet.

Skivan från "Livet är en Schlager" dimper ner på min hallmatta!

EN NY VECKA

Det sägs att skönheten sitter i betraktarens ögon, det stämmer absolut på mig!
Vilken tur att smaken är olika och att vi kan själv få avgöra vad som är okej och inte, vad som är vackert eller inte.
Och vilken tur att jag det sinnet kvar i alla fall!
Smaken är som baken, delad!

Idag blev det äntligen en skapligt lång promenad tillsammans med syrran, trots trist, grinigt och grått väder, med en irriterande vind.
Två rödklädda damer med svarta täckbyxor, lika som bär, gick vi där.
Folk som såg oss trodde nog att de såg dubbelt och gnuggade sig i ögonen.
Rundan avslutade på det lokala "Konditoriet" och därefter en shoppingtur tvärs över gatan på apoteket,


(Broddarna är mina gamla från mitt tidigare kapitel!)
Eurosko, Lindex och Hemtex. Och sist men inte minst ICA för att inhandla en bal toapapper!
En helt vanlig måndag i slutet av januari!

ÄTA BÖR MAN, ANNARS DÖR MAN!

Men va fasiken, gör hon inte annat än och sitter där hemma och äter, går hon inte ens ut nu för tiden!?!?
Jomenvisst, idag lämnade jag Mitt mysiga krypin för en stund, det var ett tag sen nu eftersom min hälsa inte varit på topp.
Jag tog pendeln upp till den stora staden Stockholm, en nätt liten tripp på ca 65 minuter och där mötte jag upp en riktigt god vän från mitt tidigare liv, men ändå www-liv, sisådär en 8 år sedan, när jag just hade upptäckt att det fanns en värld utanför Bigarråvägen 93.
Camilla från Råneå. Egentligen minns jag inte riktigt hur vi blev bekanta där ute, men det måste ju ha varit tack vare Peter Jöback. Ännu en orsak till varför jag är så tacksam över att han knackade hål på min bubbla den där gången.
Nåväl, Camilla och jag möttes vid "Ringen" på Centralstationen och tog en låååångfika tillsammans på Starbucks Coffee och talade om ditt och datt, men mest här och nu, så härligt det var och otvunget och äkta!
Camilla skulle till Cirkus och se på "Mitt enda liv" med Jonas Gardell, för vilken gång i ordningen var hon inte riktigt säker på *LER*, ungefär lika tokig som jag ungefär, men min favorit är ju en annan!
"En bög är kvinnans bästa vän" var det någon som präntade, minns inte vem, men det är sant!

Camilla hade presenter med sig till mig och det var därför hon hade tagit kontakt med mig och ville att vi skulle mötas nu när hon ändå var i krokarna.
Så där kom hon med en fullastad ryggsäck för min skull ända från Råneå! Okej, hon hade inte vandrat över fjället, men ändå!

Så därför har jag två alldeles nya tallriksunderlägg,

samt en hel drös med små underlägg till drinken och kaffeMUGGEN och en extra fin bild med text till gunsan!
Tusen tack!

På återseende finaste Camilla! Nu blir det trevligare att äta, för man äter ju även med ögonen! *blink*