EVITA PÅ GÖTA LEJON!

Nu har jag kommit mig en bra bit in på lördagen den 31/1 och det kanske är dags att skriva något om gårkväll på Göta Lejon!
Det började med ett sms på förmiddagen:
"Hei. Hvis du har lyst på en Stockholmstur i kveld så har jag en gratis billett til Evita. Vet det ikke er som Livet er en schlager men kan bli ok å se for det."
Gratis är gott, var min första tanke!
Och va fasiken, jag kan väl vidga mina vyer vad det gäller det kulturella utbudet!

Så sagt och gjort, jag tackade ja och mötte upp min nabovän på Göta Lejon strax före 19:30.

Våra platser var högt uppe på vänster balkong tillsammans med kanske ett tiotal fler publikum på samma rad.
Efter en stund kom det en teatervärdinna och erbjöd oss, alltså hela raden, att få komma ner och sitta på rad 1. Glada i hågen tågade vi i samlad tropp ner till Första parkett, mitt fram, trots att vi hade "billiga biljetter" där uppe under taket.
Kan det bli bättre?

När första akten var avklarad och det blev paus tog vi det kloka beslutet att hämta ut dunkapporna från garderoben och traska upp tillbaka till vänster balkong igen, iförda kapporna.

Nå, hur var musikalen då?
Tyvärr, i mina ögon, något färglös tidvis, förutom vid några tillfällen när det dansades tango i dekadensa miljöer.
Den som gjorde bäst intryck vad gällande sång var Patrik Martinsson som hade berättarrollen Che, som kommenterar skeendet.
Det musikaliska materialet i den (enda) kända låten ”Gråt inte mer, Argentina” varieras om och om igen.
Föreställningen hänger på Charlotte Perrellis lyskraft, men hennes röst är mer vass än fyllig och ligger nästan hela tiden, i mitt tycke, på en alldeles för hög nivå, vilket inte heller är till fördel för nyanseringen.
Efter "dryga" två timmar och 25 minuter, skyndade jag tillbaka till Södrastation och hem tillbax!
Nä tacka vet jag "Livet är en Schlager"

Sammanfattningsvis: Nu fattar jag varför det ständigt och jämt är reklam på tv för "Succèmusikalen Evita", bänkrader gapade tomma!