DET ÄR TUNGT NU !

Snälla, väck mej ur den här mardrömmen!

JULPYSSLET PÅ GÅNG!

Traditioner kan te sig på olika sätt under jul och nyårshelgen! Hos oss har det blivit att det alltid ska ligga ett härligt pussel på köksbordet och så blir det även den här gången. Första gången vi hade det var den julhelgen då Tsunamin i Sri Lanka, Thailand m m drabbade tusentals människor. Det var sannerligen en märklig jul och nyårshelg, Sofia och jag satt oavbrutet och lade vårt pussel samtidigt som vi följde det ohyggliga som hände på vår köks-tv. Nu har Sofia inhandlat den här julens 1000-bitare igen, av samma otroligt härliga pusselmakare vid namn Jan Van Haasteren. Rekommenderas å det varmaste från en som vet och har lagt otaliga sådana tillsammans med Sofia. Skön avkoppling och många kloka samtal och tankar kommer upp samt skratt och förtvivlan under tiden man söker just "den pusselbiten". Ibland frestas man till att hämta hjälp från annat håll men inser snart att det är bara jag som kan göra det själv, att det inte finns några genvägar.

Apropå pusselbit! jag hoppas att jag har funnit den nu, eller åtminstone en av dem, som gör att jag snart är hel och sann mot mej själv och vågar leva mitt liv.

NU ÄR JAG HEMMA IGEN!

Vilken vecka! Jag kom hem runt två-tiden idag efter en helt fantastisk vecka i kärlekens tecken. Så mycket kramar och värme från så många underbara människor har jag aldrig fått under hela mitt liv tror jag. Åh vad jag behövde det känner jag för att orka med mitt outhärdliga men ändå oundvikliga kraftprov till veckan.

Sofia hade med hjälp av ass julpyntat, klätt granen och bakat småkakor. Oj vad jag uppskattade det, att äntligen slippa det för en gång skull, ok! det såg inte ut som när jag brukar göra det, det gör mej absolut inget, det duger så bra ändå. Kanske en ny tradition!

Just nu är jag helt utmattad känns det som, förstår inte att sådan känslostormar kan sätta mej i sådan total utmattning. Det sista dygnet tillsammans med systrar, svågrar och otroligt härliga vänner och inte minst Peters konsert på Globen igår har varit alldeles, alldeles, alldeles underbart. Så nu hoppas jag att jag kan plocka fram dom tröstande ord som viskats i mitt öra och värmen från alla kramarna när jag som mest behöver dem.

TACK TILL ALLA SOM DELAT MED SIG AV SINA KRAMAR OCH VÄRMANDE OCH TRÖSTANDE ORD.

HEJ DÅ OSLO! MOT SNÖKAOSET I STOCKHOLM

Resan mot Arlanda igår blev försenad pga snökaos i Stockholm, därför så fick vi inte lyfta förrän en timme senare. Men min väntan ombord gick alldeles utmärkt för jag hade trevligt ressällskap, en kvinna i min ålder från Stockholm och vi hade så trevligt samtal och kramades innan i skildes. Hon skulle köpa 2 st cd-skivor när hon kom hem, "Jag kommer hem igen till jul" och "Eastside Stories"

Nu ska StoraSyster och jag snart bege oss iväg till Globen och centrum där vi ska träffa lillaSyster och norrbaggarna :-)))

SPECTRUM I GÅR

Sitter ensam "hemma" några timmar ikväll. Värdfolket är på julavslutning på någon av barnbarnens skola, jag var också inviterad, men tackade nej pga min förkylning.

Jag tänker tillbaks på gårkvällens begivenhet på Spectrum. Ännu en arena som var näst intill fullproppad av förväntansfulla åskådare, ca 6000 norrmän och en svensk, ja sån är det. Så många härliga människor jag har träffat och kramat, sådana som jag aldrig träffat live tidigare, men ändå känner, känns det som, tack vare internet och i synnerhet Peter som gjort att jag vågade ta steget ut ur bubblan, höja blicken och se att det fanns något bortom min lilla "trygga vrå". Jag hade väl aldrig farit till Oslo och kramats på Spectrum med Peter och alla de andra eller suttit här på 8:e våningen ensam en onsdagkväll, eller varit på Scandinavium och bott på Gothia Tower och suttit och ätit världshistoriens längsta hotellfrukost.

Så till KONSERTEN med stor bokstav! Alltid lika otroligt skickligt framfört sångmässigt, eller tom ett strå vassare än förra året, det är det som är det unika med Peter! han utvecklas fortfarande trots att han har varit med såååå länge i branchen. Det gångna året har gjort stort avtryck och inverkan på Peter. Lugnet, självkänslan, tryggheten och i synnerhet tilliten till livet syns i hela hans kroppsspråk, som tex igår när några saker under konserten pajade, inte för ett ögonblick visade han osäkehet eller irritation eller kom av sig, utan han fixade det med en klackspark. Okej! rutinerad kan man ju även säga, men "shit happens!" *ler*

I morgon tackar jag för mej här efter fem dagars vila och ställer kosan mot Stockholm och stora syster kommer att möta mej på Arlanda.

EN HELT VANLIG DAG ELLER?

En helt vanlig tisdag kan man tycka! Vaknar en till dag i Oslo, natten har varit hyfsad och förkylningen är inte så farlig. Hotellfrukosten serverades som vanligt i överdåd på det här flotta rehab-centrat och butlern sköter sig oklanderligt.

Planerna för dagen-eftermiddagen-kvällen ger mej en viss oro, eller ska man säga fjärilar i magen. När och hur ska vi lägga upp det här, tänk om vi krockar i kurvan på väg in till badrummet, när vi kommit på att det är alldeles för hög tid att börja piffa till sig. Plötsligt så började jag att fantisera om den värsta olyckan, där jag krockar med Mona i kurvan, stöter i och stuper över tröskeln i till badet, ty! det är en väldigt hög tröskel. Hur jag slår huvudet i badkaret, bryter en fot, krossar ett knä och troligast också slår ut några tänder samt bryter av en handled. Ambulans tillkallas och jag får tillbringa mina sista dagar här i Oslo på sykehus istället för på PETER JÖBACK KONSERT PÅ SPECTRUM

Men ty och emedan, så blev det inte tack och lov. Vackra blev vi i lugnt och sansat tempo. Vid tretiden åkte vi på resturang och spiste en god middag, plankstek och ett glas husets röda. Därefter reste vi in till byn och väntade in en helt gäng konsertlystna kända och icke kända norska vänner. Vi hade reserverat bord på ett jävla ställe rätt över gatan från Spectrum som heter "Fiasco" och det var ett passande namn, en hemsk drittmusik spelades där inne och fullt med redan berusade ungdomar.

Snart så var klockan 19.00 när vi skulle få våra biljetter och vi äntligen kunde lämna oväsendet och gå över gatan.

DAN FÖRE SPECTRUM !

Vaknade tidigt idag, mardrömmarna kom i kapp mej ändå och så kände jag av en förkylning bak i svalget och näsan. Men jag satte mej en stund med en "vanlig-mugg" (Mona har en sån där fiiiiiinnnnn mugg hon också men tror sig inte använda den) kaffe hos Mona, som naturligtvis var vaken redan. Sedan lyckades jag somna om några timmar till. Ljuset hade återvänt och en ny dag låg framför oss, med nya möjligheter.

Gårdagen var ju alldeles förskräckligt lat och konstig, så idag var vi bara tvungna att försöka åtminstone ta hissen ner åtta våningar, gå de fem stegen till bilen som Kjell kört fram, mödosamt sätta sig i den och åka till ett jättestort köpcentra en bit härifrån och handla mat bla samt att apoteket fick ett besök av oss.

Så nu sitter vi här igen med varsin pc, mätta och belåtna. Förresten! Kjell är en alldeles utmärkt äkta make, för han lagar hur god mat som helst. Idag åt vi lax. potatis, sås och ättiksinlaggd gurka. Vad som kommer att hända resten av kvällen vet jag redan, pc:n i famnen tills ögonen blöder. Det här kan man kalla rehab-center in Oslo.

I morgon så tror jag med bestämdhet att det kommer att vara mer action i kärringarna här uppe på berget.