SOM JAG HOPPADES PÅ

Ännu en strålande vacker dag att vakna till, det är ju det här som jag längtat efter, sol, värme och ännu en mjukglass.

Jag passade på att fota dessa små läckerheter också, försökte redan igår, men resultatet blev inte till belåtenhet då. Nu till något helt annat!, som de brukar säga på tv, när de går från ett inslag till ett helt annat. Det här datumet den 9:e i 9:e, har jag alltid haft i mitt minne. Det började 1967, jag hade min första date med mitt X, vi gick på bio på Folkan i Nyland. Vi satt långt upp, dolda i mörkret och höll varandra i handen. Minnet är däremot inte så knivskarpt att jag kan återge vilken film som visades, bara att jag minns att det kändes väldigt spännande och förbjudet, alltså inte filmen utan min egen situation. Jag var ju bara femton, nå, strax sexton, men Stig åtta år äldre än jag. På en liten ort som Nyland, där alla känner alla var det verkligen modigt att bryta konventionerna, idag är det precis 44 år sedan. Gud vad tiden går! Datum, datum och åter datum.

EN TILLBAKABLICK

Idag fick jag anledning att göra en ordentlig tillbakablick! Jag har haft besök av två jättetrevliga ungdomar, ja jag kallar alla under femtio för ungdomar. Mötets syfte var att jag skulle berätta om mitt liv i korta drag från tidigt åttiotal, till dags dato. När jag berör vissa delar av den tiden har jag svårt att hålla tårarna borta eftersom det kommer upp mycket sorg och smärta. Troligast är det långt ifrån färdigbearbetat, kanske jag har talat för lite om det som hänt, eftersom det fortfarande gör så ont. Som att lägga plåster på ett orent och infekterat sår. Jag tror att man ska lyfta upp och ta fram hemskheterna och titta dem i ögonen ända tills det inte svider längre. Bli vän med demonerna! Efter två timmars berättnade blev jag bjuden på lunch nere i hamnen och sedan vandrade vi omkring i den vackra brittsommarsolen och jag blev fotograferad. Fortsättning på det hela kanske kommer, den som lever får se och jag vill leva, för jag har mycket kvar att leva för. Tjingeling

LÄNGRE RINGFINGER- MER MAN?

Mäns ringfingrar är ofta något längre än deras pekfingrar – och vice versa för kvinnor. Denna längdskillnad beror på balansen mellan könshormoner, enligt en ny teori kring denna mystiska fråga. Ringfingret är människans mest magiska finger. I många kulturer associeras ett långt ringfinger hos män med förmåga att alstra barn och ända sedan romartiden har det smyckats med ringar. Det har dock varit oklart varför förhållandet mellan dessa två fingrar är olika hos män respektive kvinnor. Utvecklingsbiologer vid University of Florida har nu nya teorier - längden på dessa fingrar beror på balansen mellan könshormoner mycket tidigt under fosterutvecklingen. Alltså: Man är mer manlig om man har ett längre ringfinger än ett pekfinger. Och nog kan det stämma i mitt fall, jag har ofta känt mig ovanligt androgyn och trivs väldigt bra i icke alltför feminina kläder, typ rych-och-pysch och att se ut som en gräddbakelse. Nä fy sjutton! Vänta nu, jag har kanske inte kommit ut ur garderoben ännu? Nu sitter alla och tittar på sina fingrar! ha ha ha ha ha

FOLKETSHUS EN LÖRDAKVÄLL

Igår kväll blev Pia och jag så där tokigt spontan, ja som bara två gamla systrar kan bli. Det gamla popp och dansbandet Shanes var i stan, alltså här i Nynäs. Ett av mina favoritband från tidig tonår och vars idolbilder trängdes tillsammans med Tages, Hep Stars Lee Kings samt Beatles på väggen runt min säng där uppe på andra våningen i våningssängen som jag delade med Eva. Vi piffade till oss och anlände dansrestaurangen Mysingen strax efter nio. Musike var redan i gång och välkända toner mötte oss i entrén. Men dömm av min förvåning, ingen av killarna i bandet var längre killar utan äldre gråhåriga, lätt korpulenta herrar, fyra till antal. Musiken var det enda som jag kände igen och förstår varför jag gilla den så mycket. Riktigt härligt sound! Ja där satt vi och diggade, ibland var vi uppe på dansgolvet också och rörde på oss lite försiktigt, typ shakade som på 60-talet. Hur jag än försökte, så fick jag liksom inte ihop det, alltså, inte ihop det, utan varför kände jag inte igen någon av orkestermedlemmarna. Visserligen sa dom att Tommy Wåhlberg inte kunde vara med på grund av sjukdom, men ändå. Nå, vi pallrade oss hem efter väl uträttade timmar bland den gigantiska skaran av knappt femtio personer som också ville ha en liten nostalgitripp så här i början av september. Nu har jag googlat på Shanes och fick förklaringen på varför gubbarna kändes helt obekanta, trots sin höga ålder, för visst är det väl inte bara jag som inte har blivit en enda dag äldre. Så här står det: I december 2008 är Tommy Wåhlberg den ende kvarvarande originalmedlemmen. Gruppens namn är numera Tommy Wåhlbergs Shanes och består av Tommy Wåhlberg, Micke Areklew, Brian Marston, Peter Klaxman och Peder Sundahl.

RÄKFROSSA VID HAVET

Snabbt ihoppackad matsäck, innehållande ett halvt kilo räkor en 33 cl Carlsberg och kaffetermosen. Så tillsammans med Pia och Ove ställde jag kosan ut till Strandvägen/ Ringvägen. Alltså, nu blir jag lite irriterad på vad jag ska kalla den där vägen, men vilket som är rätt nämligen! I vilket fall som helst, så hade vi tre underbara timmar där ute om än lite svala vindar, typiskt jag förstås, frusen som en skit!

Ett gäng dykarelever med en entusiastisk instruktör störde friden emellanåt, men när de dök under vattenytan blev det lyckligtvis tysta för en stund. Pia hon somnade så sött och om sanningen ska fram så tog jag nog en liten mininapp också, sol, vind och vatten är sövande. Nu sitter jag nerbäddad i soffan under en fleesfilt med Helly Hansen-sockor på och känner mig som den rugguggla jag är.

MAKEOVER!

Nu är det på gång! En fyrledsbro i andra kvadranten från 23 till 26, på grund av att 24 avlägsnades för några år sedan, efter att den gick i nekros helt spontant. Nu har det suttit ett provisorium där sedan dess, men ska nu äntligen ordnas permanent. Två timmars preparation avtryck och därefter ett provisorium till den sextonde när det är dags att prova göt. Nu är jag ännu en erfarenhet rikare! Dags att sova och hoppas att jag vågar vakna i morgon.

HÖSTEN ÄR HÄR

Och kanske även en liten förkylning håller på att smyga sig på mig, inte helt okej, men varför ska jag klara mig! Beslutade mig runt lunch att inte gå ut något idag och hamnade istället bland mina tolv flyttkartonger som ännu inte är uppackade på grund av att det ännu inte är tapetserat och målat. Idag är det precis tre månader sedan jag flyttade in här bland parabolerna. Jag skulle få vänta en till två månader på att det skulle fixas här, men hittills har inget hänt, det är Nynäshamns bostäder de! Men jag ska inte klaga, jag har tak över huvudet och en härlig lägenhet ändå. I allafall så tömde jag fem kartonger till, resten måste vänta tills allt är klart eftersom mina skåp måste flyttas ut från väggarna när arbetet kommer igång.