MIDNATTSSOLEN

Apropå midnattssolen, den här bilden är tagen för ungefär tre minuter sedan.
Jag kan aldrig sluta förundras över detta och tänk, det finns alltid kvar varje sommar!

EN UNDERBAR DAG PÅ CYKEL

Vilken tur att det finns en assistentcykel att tillgå här hemma hos Sofia!
Idag passade jag på att utnyttja den till fullo.
Eftersom Sofia tycker att jag kan bli lite för mycket ibland, eller rättare sagt, "det är såååå skämmigt att vara med morsan", så flexade jag ut och lät henne umgås med sig assistent och kompis, själv.
Det passade mig alldeles utmärkt!

Jag bestämde mig för att cykla ut till vår gravplats, där ute i den vackra Röbäcksskogens kyrkogård, där i stillheten bland furorna.
Stannade till hos x:et och käkade min medhavda lunch och surrade en stund och sedan trampade jag vidare.

Efter ytterligare ett stycke, tvärnitade jag på cykelbanan när jag mötte en gammal föredetta granne som var ute på promenad. Det stoppet tog tre kvart, för hon hade massor att berätta om vad som hänt där ute de sista två åren.
Väl framme vid graven tre timmar senare, så var det bara för mig att börja rensa!
Gravvården är tyvärr under all kritik där ute, fast vi har betalat för det.
Men som tur är, har jag ju alltid lite blommor med mig, när jag ska dit.
Så efter lite fixande, så blev det lite trevligare där hos Erik, fast han är ju inte där!
Fem timmar senare var jag hemma igen efter en väl uträttad dag, nöjd och belåten men ont i baken!

HABIT-FORMING

Tänk att en liten ceris iPod kan ha en så stor betydelse i en gamla kvinnas liv.
Min ständiga följeslagare på mina långpromenader och resor, fick spunk igår.
Jag stängde av den i torsdag när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda.
I går kväll kom jag på att jag kanske skulle ladda den inför min hemresa senare nästa vecka. Plötsligt var den bara död, tvärdöd, alltså ingen signal alls när jag satte i laddaren! Det där lilla äpplet på skärmen lyste med sin frånvaro!
Detta får helt enkelt inte hända!
Sofias assistent trodde att hon kunde hjälpa mig med det eftersom hon hade jobbat med, just sådant i butik tidigare, men nix, det gick inte!
Nu var gamla gunsan ledsen, riktigt sur faktiskt och stressad!
Så det första jag hade på agendan i dag var att bege mig ner till stan och besöka en butik, typ expert, där den faktiskt var inhandlad för 2½ år sedan av x:et och Sofia till min födelsedag.
Mitt hjärta bultade av nervositet när jag klev av bussen och på skakiga ben gick till butiken.
Ett nummer före mig i kön bara, så var det min tur!
Jag gick fram till disken och berättade om min problem.
Den unga expediten tog min iPod och min laddare, kopplade den till ett uttag och vips, så funkade den igen, bara så där!
Lycklig stod jag där och bara gapade, "det är inte helt ovanligt att sånt här händer" sa killen. Jag tackade hjärtligt med ett varmt handslag och nästan svävade ut ur butiken.
Bara för att en liten iPod plötsligt fick liv igen!
Resten av dagen har fortsatt i glädjens tecken, lite småshopping, lunch med Sofia och assisten på stan och sedan på kvällskvisten en timmas bussresa till en kompiskille till Sofia, där hon var bjudenn på middag.
I skrivandes stund sussar hon så gott och jag också nästan för den delen, med ett nöjt leende på läpparna att allt är i sin ordning igen.

FAIRY PRINCESS

Hemligheten med att skriva sagor är härmed avslöjad!
Nu kommer det hädanefter att enbart handla om sagor, gamla kära dessutom.
Nä skämt åtsido!
I gårkväll bäddade jag upp extrasängen som Sofia hade att erbjuda mig, inne på hennes rum dessutom.
Dödstrött lade jag mig på densamma, Sofia somnade förresten direkt och började snarka.
Genast upptäckte jag att detta kommer inte att funka, resåren i sängbotten skavde och gjorde ont på hela kroppen, trängde in i revbenen och höftbenen. Madrassen är av absolut sämsta sort, när jag klämmer ihop den mellan tummen och pekfikfingret, *läs vänster pekfinger*, så blir den endast ½ cm tjock.
Där och då spred sig paniken och uppfinnings och överlevnadsinstinkten gav sig till känna!
Jag ville ju inte störa eller väcka varesig Sofia, eller assistenten som låg i angränsande rum.
Något skapligt plant, tjockt och hårt som jag kan lägga under madrassen!
Vilken tur att jäntan fortfarande har kvar sina gamla sagoböcker som vi köpte till henne och Erik när de var små. Så i mörkret började jag plocka ner från hennes bokhylla den ena sagan efter den andra. Nu kom de väl till pass igen.
Det funkade skapligt, men jag får nog försöka finna ut något bättre inför resten av veckan.

UMEÅVECKAN

Anlände Umeå City airport redan 09:30 i morse, något sömndrucken!
Det är alltid lika svårt att somna tidigt när man måste. Så jag lyckades bara få till fyra timma i natt. Klockan ringde 04:00 och en timma senare skuttade jag ner till pendeln med min stora cerisa resväska. Två timmar senare anlände jag Arlanda airport.
Nu är jag så himla trött att jag knappt orkar logga ut, bädda sängen och än mindre säga god natt.
Sofia och assistenten sitter och tittar på en film på 7:an som heter "Min stora kärlek" och jag slötittar över skärmen emellanåt och gläds åt att höra deras skratt, skönt, det håller mig vaken!
"Tjenis penis" *asgarv*!
Gud hjälpe mig, filmen slutar 23:10!
Det här bådar inte gott inför resten av min Umeåvecka!
*blink*

ALLTING ÄR RELATIVT!

Översvämning och eländes elände!
Den här sommaren har verkligen testat tålamodet på det svenska folket ifrån norr till söder, öster och väster. Halva sommaren har gått och skördar går till spillo, vägar och hus har ödelagts.
Och hur ända in i det glödheta ska jag packa när jag nu ska bege mig upp till Umeå?
Nu står jag i full packningsbestyr! Bikini, regnkläder, flees, t-shit, tjocktröja, sandaler, gummistövlar. Nä fy fasiken, jag får inte någon rätsida på packningen.
Fast egentligen har det ingen betydelse när och vart jag ska resa, det är samma elände varje gång! Det blir alltid fel, för mycke, utifallatt och när jag sedan kommer hem, så inser jag att halva resväskans innehåll inte använts.
Där har vi relativteorin, min beslutsångest inför en sketen packning, kontra störtregna och bortspolade ägor!
Jag vet, jag borde ha ett kok stryk, men detta är mitt bidrag till eländesrapporten som vädret medför.
Visst är jag patetisk! Chämmes tamefan!

Jag efterlyser en packningskurs, det måste väl för fasiken finnas!

THE MOTORCYCLE TO STRING

Direkt översatt från svenska tänkte jag att det skulle stå
"På motorcykel till Trosa" som rubrik,
men jag tycker att det ser lite suspekt ut, det där med string alltså! Men har google bestämt att det ska stå så där, ja då får jag väl köpa det då!

I morse, efter att Mia och jag ätit frukost, bäddat och hon begav sig hemöver, så brummade det till utanför mig och min svåger Per från Upplandsväsby kom rullande på sin motorcykel.
Vi hade talat om att ta en tur någon gång här i sommar, men som det hittills sett ut på väderleksfronten samt andra aktiviteter så verkade det inte passa någon gång.
"Jag åker minsann inte något så länge det inte är någon värme" hade jag ju sagt för länge sedan, som den skitfrusna kärring jag är.
Men så äntligen dök den här dagen upp som bådade om sol och värme och det gäller ju att vara PÅ om man ska pricka in dagen SOL verkar det som!
Och för säkerhets skull hade han med sig allsköns skinkläder från topp till tå, så jag såg verkligen ut som den värsta spättan med skarf och allt.
Ja då satt jag där bak på bönpallen igen lite drygt två år sedan sist och lät mig bara följa med på en skön, lugn och i synnerhet vacker färd längst efter små slingriga och bitvis ödsliga vägar ner till, ja, just det! Trosa!

Häftigt! Man känner dofterna från naturen, blommor, hästar och även koblajor från bågen!
Två timmar inklusive väntan på färjan vid Mörkö, tog färden!
Så en ordentlig bensträckare var ett måste när vi kom fram, innan vi gick och käkade en god lunch ute i det fria.
Å så hem igen!
Svettig och väderbiten levererade svåger mig hit, efter ytterligarre några timmar på bönpallen.
Tack Per för en trevlig dag och tack syrran för lån av make och utstyrsel!