TRETTONDAGEN 2013

Men sedan får det vara nog för den här gången!

Har jag inte sagt det förr, så gör jag det nu!
Men jag klickar inte många gånger på gillaknappen för jul, nyårs och trettondagshelgen.
Ångestladdat och överkommersielliserat.

Egentligen har jag överlistat det för länge sedan och även förknippat dessa helger med försiktighet och tassande på tå.
Och den känslan har följt mig ända sedan unga år till vuxen ålder.
Och tyvärr så har det också förknippats med alltför mycket alkohol som gjort att tåtrippande blivit till en vana och ett medberoende.
Det började redan när vi var små, mor och far arbetade i sitt anletes svett inför julen som egna företagare och vi flickor fick lydigt finna oss i detta.
Mammon talade!

Den här julen och nyåret har i stort skiljt sig från mina tidigare år, eftersom jag delat dem med enbart Sofia till stor del och det har varit en ny och skön upplevelse.
Tid för reflektion, eftertanke och kunnat gå på hela foten!

TÄNT VARE HÄR!

Vilken tur att taxi är här nu, för nu jäklar smäller det här utanför och inte är det vanliga smällare från COOP!
Nej det måste vara hemmagjorda bomber,
hela Backlura vibrerar ju!
Kan ju inte sitta här i soffan och ducka,
nä ut och rör på påkarna!


I min röda mjukisdress!
Ƹ̵̡Ӝ̵Ʒ..•°*"˜´¨¨)) -:¦:-
.(ړײ)/　　　　 　　¸.•´….•´¨¨))
.«▓　　　　　　　((¸¸.•´ ¸.•´.-:¦:-
.....╝╚.. Bara strö lite omtanke och goda önskningar för kvällen..:) Ha det gott! <3

TRETTONDAGSAFTON

Klänningen hänger framme, dansskona är iordningsställda med extra inlägg och tårna tejpade.
Vilken tur att jag får användning av den lilla svarta ändå, nu när det inte blev något svirande på nyårsaftonen.
Undra om jag ska ta den lilla paljettprydda kuvertväskan till, den passar ju sååå bra till skorna, så får det bli!

Just uppkliven ur badet och insmord i väldoftande krämer. Insvept i min lyxiga badrock och en frotèhandduk virat runt håret.
Det är alltid trevligt att gå omkring och smutta på ett glas champagne när jag fixar och trixar i min ensamhet, klangen från kristallglaset mot porslinet accompanjeras med musiken från min CD-spelare med en passande CD-skiva på riktigt hög volym och jag sjunger duett för full hals och av en händelse så kan jag ju alla texter, ända in på suckarna och minsta andetag.
Ja nu kom ju den till användning också, champagneflaskan som jag inte öppnade på nyårsaftonen utan lyckades få med mig i resväskan hem igen.
Snart är jag i full färd med att lägga sista handen på makeupen innan det bär av till den lokala dansinrättningen här i min lilla stad.

Taxi är bokad till kl. 21:00

För visst är det fest på trettondagsaftonen som sig bör!

För här kan jag ju inte sitta i mjukisdress ännu en helgdagsafton osminkad och eländig och dessutom funkar mitt bredband nått så ända in i helskotta dåligt i kväll, Telenor slänger ut mig en gång i kvarten.

Fast det är ju inte sant!

ÅRETS FÖRSTA FILM

Biovågen 4/1-13!
Nämen oj, nu skrev jag 13 för första gången!
*Jag minns plötsligt hur det var när jag kom tillbaka till jobbet första dagen efter jul och nyårsledigheten.
När man skulle skriva daganteckningen efter första patienten och alltid fick jag tänka lite extra och det blev lite högtidligt att skriva ett nytt årtal.
Det var länge sedan sist nu!*
*Ett sidospår* :)
Nu har jag varit och sett "Mammas Pojkar"
Gunilla, ensamstående präst i det lilla sammhället och som dessutom är begåvad med enägstvillingarna Tor och Oden!
Stackars kvinna säger jag då!
Nu ska jag inte vara fördomsfull, jag om någon. Killarna har ju helt uppenbart någon form av handikapp, psykosociala problem, neuropsykiatriska funktionshinder.
Två vuxna, i dryga 30 års åldern, hårdrockare, som gjorde nada och dessutom livet en aningen besvärligt för sin gudstrogna och allför curlande mor.
Det var verkligen lätt att hålla sig för skratt, ändå var jag ibland tvungen att skratta, av orsak okänd, eller av galenskap och to much!
Filmen slutade med ett stort frågetecken för min del, men med lite fantasi, så skedde det ett under och någon där uppe ryckte in, för modern log och gossarna gick tillsammans åt ett annat håll, glada i hågen!

EN FÖRSIKTIG START

Borta bra men hemma bäst, nu igen!

När jag stod utanför Umeå airport tidigt där på morgonen i går, så kände jag att det var skönt att få resa hem igen, att jag längtade hem!
Samtidigt smärtade det mig att lämna Sofia.
Men jag måste intala mig att det är bäst som det är nu både för henne och för mig.
Att vi inte bor allför nära varandra, för hennes självständighet och utveckling. För min egen skull att fortsätta på min nya väg att leva mitt liv, fri från måsten och åtaganden och i synnerhet att våga släppa på medberoendet i det dysfunktionella livet vi delade tidigare.
Nu har jag varit hemma sedan klockan 13:00 igår och den tiden har jag mest ägnat åt att vila, sovit, sovit och vilat! Okej jag har ätit lite nu och då också och vattnat en och annan blomma, bläddrat igenom en redig bunt men DN och sedan vilat och sovit igen.
Visst låter det spännande?!
Men med tio dagar i norrland, så är jag helt slut, så nu ligger jag som en sköldpadda som hamnat på rygg och kippar efter andan.

EN NY BÖRJAN

I dag öppnar vi boken.
Sidorna är blanka.
Vi kommer själva att skriva dit orden.
Boken heter "Möjlighet" och första kapitlet
startar i dag, 1:a januari.
Skapa goda minnen, bevara dem i hjärtat ditt,
ta fram dem kalla dagar, så känner Du värmen igen.

GOTT NYTT ÅR 2013

Så har vi kommit till det här nya årets första timma!
Att sammanställa det här året som varit med bara ett ordet, så blir det WOW, åtminstone musikaliskt och på min 10-i-topp-listan hamnar självklar The Phantom of the Opera i London.

I det stora hela har det varit ett helt fantastiskt år, som jag egentligen inte fattar vart det tagit vägen.
Inget har jag ogjort, inget som jag ångrar och önskar att jag borde ha gjort.
Hälsan har väl kanske varit på nerförsbacke, men hoppas att det bara återstår lite vägbulor i framtiden som jag fixar som vanligt och med lite hjälp av mina nära och kära. Och att inte förglöma musikens läkande kraft.

Lite surrialistiskt att sitta här i min ensamhet / självhet för första gången i mitt långa liv och ändå känna att det är helt okej att ha nattsärken på en Nyårskväll och vara tillfreds med det.
Fortfarande hör jag raketer och smällare utanför fönstret, som förövrigt är stängt nu.

Nu vill jag önska alla ett riktigt Gott Nytt År och med en förhoppning om att våga förändra och leva!