KAKNÄSTORNET

Sådärja nu har ännu en önskan har gått i uppfyllelse, att få besöka Kaknästornet ute på Gärdet i Stockholm.
Åket med Pia och Ove in till stan för Pia hade ett uppdrag där inne på butiken Granit, en livsfarlig butik mitt emot Konserthuset/Hötorget. Livsfarlig för att det än nästan omöjligt att inte handla där, men jag gick ut därifrån med flaggan i topp, men det var nära att jag trillade dit på ett snöre bokstavligt talat.

Efter avslutad ickeshoppingutmaning både på Hötorget och inne på Granit. Visstja, nu höll jag på att glömma, jag åkte dit lika förbaskat, jag råkade bli med två stycken trestänglade orkideer på Hötorget för 80:- stycket, billigt, jättebilligt!!!


Nå, sedan tog vi en sväng ut till Djurgården och sedan ut till Gärdet och Kaknästornet.
Häftigt, riktigt läckert faktiskt!

Efter att vi stannat vid i turistfällan vid entren, åkte vi upp till kaffet, tog gofika och fotade på översta våningen.
Jäsiken vilken vidunderlig utsikt över vår vackra huvudstad.
Äntligen har jag fått stilla min nyfikenhet även på denna måste-ha-gjort-plats-innan-jag-dör!
Tusen tack Pia, Ove och Fabian för en toppendag i dubbel bemärkelse!

PÅ VÄG!

Lägenheten är superstädad, blommorna vattnade, soporna utburna, väskan packad med idel sommarkläder samt lite finkläder för högtidligare tillfällen. Biljetterna till flyget, hotellbokningen och konserterna ligger i plastfickan.

Men allt är endast en dröm, förutom städningen, blommorna och soporna.

Det var länge sedan nu och äventyrsabstinensen är oftast värst om natten.

Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

I dag är det precis 100 dagar kvar tills jag reser till New York!
Nedräkningen kan börja!

EN HELT VANLIG FREDAG

Nej, nej en alldeles ovanlig fredag, för jag gick och shoppade loss redan före lunch!
Glädjeshoppade!
Egentligen var det ju bara meningen att jag skulle ringa till syster Pia på folktandvården, ja syster i dubbel bemärkelse, för hon är ju min syster också av kött och blod, samt tandsyrra, precis som jag var förr i tiden, på medeltiden som Sofia sa en gång, "mamma fanns du på medeltiden?" Jäkla unge!!! *ler*
Men där satt jag i morgonsoffan, TV4:as morgonsoffa och kollade på Malou von Sivers, dagens tema, förlossningsdepression och började inse att detta var väl inget som direkt intresserade mig om man säger så.
"Varför sitter jag här?"
Så istället för att ringa till syster, så tog jag en rask promenad ner till henne, nytta med nöje!
Å tänk så bra det blev!
Före årslutet fick jag besked från min förra tandläkare att jag plötsligt kan få ett tandvårdsstöd!
Ett nytt tandvårdsstöd för personer med vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar gäller från den 1 januari 2013. Läkarintyg vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning enligt 3 a § tandvårdsförordningen (1998:1338)
Plötsligt omfattas min diagnos sklerodermi numera under den paragrafen!
Och av en händelse så har jag ordnat med den saken och fått ett läkarintyg för detta ändamål.
Vilket glädjande nog betyder att jag, tack vare mitt frikort för sjukvård kommer att få min 11:a åtgärdad utan kostnad. JIIIPPIIII!!!


Så därför, på lätta fötter, eller åtminstone skapligt lätta, för jag har fortfarande träningsvärk från F&S som jag besökte i onsdags, gick jag och shoppade!
Först in på en väskbutik och köpte mig en ny axelväska, sedan in på Lindex och hittade en t-shirt som jag tyckte passade mig alldeles utmärkt en sådan här helt ovanligt trevlig fredag.

VÅRTECKEN

Eller kanske det är lite för tidigt för den här lilla parveln att redan rulla fram ur min balkongsparasoll.
Plötsligt fick jag dåligt samvete och inser att jag troligast kommer att begå en synd, att förorsaka en nyckelpigas död.
Rusar ut på balkongen nu och kollar om den är kvar................ den var inte kvar! Alltså finns risken att den kommer att frysa ihjäl om den inte har återgått till vintervilan i någon av de andra vecken på parasollen.

Man kan tycka att jag verkar ha väldigt lite att bry mig i, men eftersom jag är djurvän långt in i själen, så kan det bli så här ibland.

Apropå balkongen, jag tänkte mig att, "undra om man kan börja sitta här ute nu?" Men ack nej, det är fortfarande alldeles för kallt där ute för att jag över huvudtaget ska kunna vara där ute och fixa till det lite mysigt.

RUTA -0

Den här senaste månaden har verkligen tagit ut sin rätt på gamla gunsan!
Inte nog med att jag har tillförskaffat mig x antal fler fartränder i mitt lilla face och på halsen.
Magen har dessutom fått mer omfång, eller om det är faceet och halsen som ramlat ner dit.
Vilket fall som helst har jag åldrats något oerhört den senaste månaden, men ingen förändring på vågen! Nyfiken in strut, "undra hur människan ser ut"? Typ någonstans mellan 59,5-60 kg, längd 163 cm över havet och bästföredatumet har gått ut för länge sedan. Så då ser du ju precis, ett skrynkligt litet åbäke.
Och till på köpet har jag inte varit till frissan på snart fyra månader och en liten flisa distalt/palatinalt på 11 gick på långfredagen. Fast egentligen var det mitt silikat från tidigt 60-tal som lämnade mig och tog lite av omgivningen med sig.

Ja lite så kändes det idag när jag vaknade och insåg att "Nu jävlar måste det bli någon ändring på det här"!!!
Hur fasiken var det man gjorde nu då?
Packa ryggsäcken med träningskläder och vattenflaska och skynda ut ur lägenheten innan jag hinner ångra mig.
Väl där fick jag mitt livs chock, fasiken vad tungt det gick! Jag fick börja från början eller till och med backa ännu ett steg!
Kondition och styrka är verkligen färskvara och måste underhållas.
Om jag råkar ut för ett bakslag som jag nyss gjort är det bara att börja om från början.
Skit också!

INGET INLÄGG I DAG

Om jag inte har skrivit något inlägg, så betyder det att det inte finns något att skriva om.
Precis så är det idag, nada, tomt!
Två dagar med långpromenader tog ut sin rätt på tanten. Orkar absolut ingenting, knappt tända lamporna här hemma, så det blir en tidig kvällning med hopp om något bättre sömn än natten till idag.

GOFIKA I DE FRIA!

Kära dagbok, så var den här påskhelgen till ända!
Underbart att fira en påsk i det enkla, som om det var en helt vanlig helg med riktigt fint väder och tid för reflektion!

Och vilken tur att jag äntligen lyckades ta mig ut på mina långpromenader. För visst är det just då man tillför kropp och själ många av de endorfiner och vitaminer som är livsviktiga.
Och va bra man tänker och va klok man känner sig när man går där och tala med sig själv i takt med musiken.
Ingenting känns omöjligt när man nått målet!
Okej, längst efter vägen kan hända att man råkar på någon vägbula som stör friden och gör att hårstråna på kroppen reser sig och solen skyms en aning. Men tack och lov så är min självkänsla återvunnen och jag tar mig vidare i solens sken!


Apropå gofika, Fabian, Pia och Ove, alltså Fabian är ju bilen, kom mig till mötes där ute på Ringvägen, precis när det skulle passa så där alldeles förträffligt med en kaffe. Och av en händelse, så hade de med sig sin lilla cerisa Fjällräven Kånken och kaffetermos samt winerbröd.
Vilken alldeles förträfflig avslutning på den här påsken, i all enkelhet!