ABSTINENS X 2

Den senaste natten fick gamla gunsan god sömn och länge dessutom och i morse vaknade jag pigg och utvilad efter allt rumlande på båten.
Fast egentligen blev det inte särskilt mycket rumlande, mer än att jag föll handlöst för en dam som jag dansade med. Nej, nej nu skojade jag allt, vi föll på dansgolvet, tror att hon tappade balansen och fick med mig i fallet. Skador??? Jepp gamla gunsan gjorde illa sig i nacken, det sa bara kras, som en stenkross och sedan var det bara att på vingliga ben försöka hitta till hytten och tvätta bort ansiktet och försöka sova och be till min skyddsängel att det inte blev någon bestående skada.

Så idag fick jag den där abstinensen efter att gå på gym igen, trodde väl aldrig att jag skulle uppleva detta, har bara hört talas om det.
På min långpromenad dit, lyssnade jag på en av mina första CD som jag köpte med Peter Jöback, en dubbel - CD. Abstinens nummer 2

"Flera Sidor av Samma Man" från 2006.
Länge sedan sist och ett kärt återhörande som gav mig en riktig nostalgitripp och glada minnen.
Och för att inte tala om, vilken återblick på Peters långa musikaliska karriär från 1990 med
"En Sensation" och modet att våga utmana sig själv till nya höjder, som nu
Fantomen i "The Phantom of the Opera" på Broadway i New York.


En härlig promenix efterföljt av ett skönt styrkepass som om möjligt hjälper mig med den eventuella skadan i nacken.

TA TRE, BETALA FÖR TVÅ!

Eller, en galen vecka kanske skulle passa bättre som rubrik.
Vecka 19, 2013.
Bil upp till Nyland, tömma mammas hem.
Åter hem till Nynäshamn, för att i princip packa upp och packa om och vattna en blomma eller två.
För i går tog lillasyster och jag en sån där galen båttur med Cinderella tur och retur över till Mariehamn, bara sådär!

Men när vi ändå skulle återse vår vackra huvudstad, som legat i vinterdvala alltför länge, tog vi pendeln upp i god tid för att hinna besöka Kungsträdgården som verkligen stod i full blom av Japanska körsbärsträden.
Vi njöt av fägringen och en god lunch innan vi tog oss till Stadsgårdskajen och vår väntande båt.

Kan tyckas rått att från ett både känslosamt och fysiskt ansträngande arbete, kasta sig in i dansens virvlar strax därpå. men vi tror att mamma sitter däruppe tillsammans med pappa och Erik och gläds åt vårt infall i alla fall. "Det är bra jänter att ni roar er, det har ni gjort er förtjänta av"!
Å nu sitter jag här och ger en liten nätt sammanfattning av den här gala veckan och är tröttare än trött och ska genast gå i säng och KRAMA MIN KUDDE!

TILLBAKS TILL URSPRUNGET

HÄROMDAN NÄR JAG VAR UNG!

Precis vid sidan av spåret, utan skyddsnät, men tydligen en inbyggd självbervarelsedrift redan då, stapplade jag omkring mina första år vid spåret.

Att jag över huvudtaget såg dagens ljus den där nyårsdagen är enligt utsagor också ett under. Men det är inget att gräva i för en maskros som jag.

Mitt första hem, där min saliga mor tänkt föda mig dessutom.

Men redan då hade jag egna planer för både entrè och finalen tydligen.
Nyårsnatten tvärvände jag mig och spjärnade emot med fötterna, så det blev en sen taxi upp till Sollefteå istället.
Utan att då veta, så blev mitt liv onödigt spännande med spik i foten, brännässlor och bergsklättring i Nylandsberget.

Nå, nu har gamla gunsan varit upp till Nyland, det lilla municipalsamhället vid Ångermanälvens strand där jag började min levnadsbana.
Vår mamma Kerstins, eller som hon en gång sa till oss, "Ärstin, K:t då? lite grann", har ju tagit emot pappas utsträckta hand och vi syskon har tagit hand om hennes kvarlåtenskap under dagarna tre. En epok är över och nu är det vi som tar över stafettpinnen och väl utvalda minnen från vår gemensamma barndom.

SATKÄRRING

Här i eftermiddag flög fan i mig!
Allt började ju så bra, 1 timmas promenad med Pia, alltså lillasyster och sedan 1 timmas styrkepass på Friskis & Svettis.
Klockan tre hade jag bokat tvättstugan och jag kom precis lagom hem till det.
På klockslaget tre var jag där, det var då jag först blev förbannad.
Halva golvet var blött från en av två, dessutom den stora maskinen, som visade sig vara trasig!
Skit också!
Jag hade beräknat fyra maskiner, alltså 2x2 och klar på tre timmar.
Där sprack det direkt, jag fick skynda mig att boka en till tvättid direkt efter och i en annan tvättstuga.
Men medan jag satt hemma och väntade på att första maskinen skulle bli klar, det var då gunsan blev riktigt arg.
Utanför mitt fönster hörde jag någon som stod och slog på något hårt och länge.

Fan, jag gick ut på balkongen och såg en liten kille som slog med en skiftnyckel på en ICA kundvagn här utanför.
Ja det är så, det har kommit en ny kundvagn hit igen och av någon konstig anledning så hamnar de alltid utanför mina fönster. Det måste vara någon riktigt lat och urkorkad jäkel som bor precis häromkring.
I vilket fall som helst, så gav jag honom en riktigt ordentlig och elak busvissling. Han tvärvände sig om och såg mig och jag fräste till och uppmanade honom om att omedelbart lägga av med det där. "Har du lite att göra, så kan du ju gå ner till ICA med kundvagnen" Gunsan var riktigt arg och sa ifrån, minns inte när jag fräste till så där sist och jäklar vad skönt det var.
Med risk för att bli kallad för satkärringen på Backlura, men det var det värt. Skitunge!!!

VID SIDAN AV VÄGEN

Gröndalsviken några dagar efter "sista april" och döm av min förvånad, men nästan allt glaskross efter marodörerna var nästan bortsopad, men bara nästan!
Pia och jag gick här 1:a maj och då var det en sorglig syn och jag tackade min älskade Guardian Angel att jag inte skaffat hund.
Men tyvärr är inte faran över för våra fyrfotade vänner häromkring.
Veterinärerna häromkring måste skära guld med täljkniv, mycket glas blir det ur hundarnas
tassar!
Tack och lov att jag fortfarande har lite vidvinkel där jag går och inte bara BLUNDAR I SOLENS SKEN.

SKAVSÅR I SJÄLEN

Plötsligt känner jag en märklig trötthet, den sitter i huvudet, inne i huvudet!
Det känns ostrukturerat och virrigt, glömmer vad jag ska göra, får börja om, gå tillbaka, blir förbannad på småsaker, irriterad!
Jag har känt av det här de senaste dagarna, fast ignorerat det.
Häromdan fick jag besked om att mitt senaste sköldkörtelprov visade normalt, så däri ligger inte boven nu.
Självklart finns det en naturlig förklaring till tröttheten, men den kan ligga långt bak i tiden och fått nytt bränsle på grund av att min gamla mor nyss gått bort.

Många undantryckta tankar och kanske obearbetade känslor dyker upp som små spöken hela tiden. Som att klösa på ett ännu inte helt läkt sår, om det någonsin kan läka helt.

Om några dagar reser jag och mina systrar upp till vår barndomsby och ska ta hand om mammas kvarlåtenskap. Ett naturligt avslut och skönt att vi är tillsammans, men ändå jobbigt både fysiskt och psykiskt.
Men ändå en lättnad för oss alla att mamma är befriad från sjukdom som plågat henne i alltför många år.
Ett dåligt samvete över att jag inte har varit tillräckligt närvarande med henne de sista åren, skaver och förmodligen är även det en stor orsak till min trötthet. Att jag inte hann!

Att jag inte var närvarande när pappa, Erik och nu mamma gick bort.
Huvudet är proppfullt av tankar och jag blir så trött, för jag vet inte vart jag ska placera dem.
Ett stenhårt pass på Friskis & Svettis hjälper för stunden, tack och lov!

SKÖNA MAJ VÄLKOMMEN

Idag marscherade jag stolt igen tillsammans med lillasyster.
Strålande sol men bitande vindar från havet.
Himla svårt att klä sig lagom den här årstiden och framför allt i år när våren liksom kom av sig.
För att vara en ledig och himla röd dag, så var det ovanligt lite folk i farten där ute på Ringvägen bland klipporna och det glittrande havet. Men förklaringen var väl att Nynäshamn har ett Socialdemokratiskt styre sedan 1914, okej tillsammans med Folkpartiet. Så innevånarna stod väl redo att marschera i demonstationståget inne i stan, medan vi njöt av lugnet och odlade ännu mer fräknar och investerade i oss själva. Osolidariskt?
Men nej, det finns väl inget mer solidariskt än att jag sköter min hälsa, så att jag inte blir ännu mer belastning för samhället i form av ytterligare sjukdomskostnader.
Så tänker jag!!!
Nå, efter knappt två timmars tågande avnjöt vi en alldeles underbar lunch ner vid hamnen, Nynäs Rökeris utsökta bakpotatis med skagenröra, insvepta i fleecefiltar. Alltså det var inte bakpotatisen som var insvept i fleecefiltar, utan vi!

Tänk, att i fjol var jag i London den här dagen och skulle återigen på Her Majesty`s Theatre, West End och se The Phantom of the Opera med Peter Jöback i huvudrollen som Erik, ja Phantomen heter faktiskt Erik. Idag har han en "two show day" på Broadway, häftigt!!!
Å nu är jag ju där igen! En av Peters nuvarande "Christine" heter faktiskt Samantha, vilket är min Eriks andra namn. Snurrigt? Ja det är bara förnamnet, ha ha ha ha.

Sköna maj, välkommen
till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän!