TALL SHIPS RACES

Jodå, jag har varit till och återkommit från noboland/Norge!

Så nu har jag ingått i den behövliga dvalan, trött som fn!
Jag kom hem i tisdagskväll efter sju timmars färd, från dörr till dörr!
Man skulle nästa kunna tro att jag har rest "on the sea" faktiskt!

Det är just vid sådana här tillfällen som jag känner av min begränsning och trötthet, jag har sovit mig fram nästan hela vägen!

Men från det ena till det andra, det har varit ett otroligt givande avbrott i min annars så triviala vardag här hemma. Det är just sådana här små, men välgörande utflykter i glada vänners lag och ögon och örongodis som gör livet värt att leva på gamla dar.



Mitt härliga värdfolk Mona och Kjell tog mig ännu en gång till Holmenkollen, som nu står klar i all sin värdighet.

Sist vi var där var i slutet av augusti 2011 och då var det en byggarbetsplats och i full färd med att färdigställas inför VM.
En dag i byn hann vi också med, med promenad på Karl Johan, Akers brygge och lite varstans i strålande solsken.

Höjdpunketn på min vistelse i naboland var avslutningskonserten till Tall Ships Races i Fredrikstad med Peter Jöback och Heidi Gjermundsen Broch och stor 33-manna symfoniorkester.
Det hela avslutades med ett specialkomponerat fyrverkeri!
Kommentaren om konserten: Underbar, precis som vanligt när Peter står på scenen och Heidi, hon var en alldeles bedårande lokal sångerska som passade jättebra i duetterna med Peter och även när hon sjöng sina solonummer!
Det bjöds på allsköns musikaler, så som:
Why God, Why? ur Miss Saigon.
Guldet blev till sand, ur Kristina från Duvemåla.
Du måste finnas, ur Kristina från Duvemåla.
Gethsemane, ur Jesus Christ Superstar.
Music of The Night, ur Phantom of The Opera.
Anything You can do, ur Annie Get Your Gun. (Där fick jag också vara med på ett hörn!)
Annars vore jag inte jag, ur Livet är en schlager.
Och många, många fler musikalpärlor!
Konserten avslutades med en av mina absoluta favoriter,
Come What May, ur Moulin Rouge!
STÅPÄLS!!!

Fredrikstad-Isegran ligger omkring 10 mil från Karihaugen, så klockans visare stod på 02:45 när jag släckte lampan något övertrött och proppfull av endorfiner, så när det var dags att ta första kaffemuggen vid åttasnåret, visste jag knappt var jag var någonstans, som om jag var bakis, fast jag var spiknykter, ja, du vet hur det känns!

I god tid innan avgång skjutsades jag i spöregn ännu en gång till Gardermoen.
Och nu fick jag återigen skanna mitt bagage på rullbandet, det går framåt med utvecklingen, inte bara med mig utan även hos Norwegian, det gäller att inte stagnera!

MOT OKÄNDA VATTEN

Ja, nu låter det ju väldigt högtravande och spännande, man kan till och med tro att det är jag som sitter där i segelbåten och är på väg ut mot horisonten, men icke sa Nicke!
Men jag är på väg ändå och till en okänd strand, Fredrikstad i Norge!

http://www.visitoslofjord.no/en/fredrikstad-and-hvaler/whats-on/events/?TLp=798933&Peter-Joback--Tall-Ships-Races-2014

För ett år sedan stod jag också i startgroparna, då inför min New York resa.
En något mer nervpirrande resa, som jag aldrig kommer att glömma och hoppas att jag får anledning att återuppleva.

Det är verkligen otroligt va mycket jag har tillåtet mig att göra och vågat göra i synnerhet de senaste sju åren. En helt ny värld har öppnat sig för mig och allt tack vare.......................................

I morgon kommer jag att återse min nyvunna låtsassyster/sös i Norge och henne har jag också känt i sju år.
Jag tror att just siffran 7 är min lyckosiffra dessutom!

ME, I AND MYSELF!

Det är verkligen inte ofta jag slår till, alltså inte slår till någon, utan slår till och köper mig något nytt att drapera min enkla lekamen med!
Jag får faktiskt ofta höra att jag är hopplös när det gäller shopping till mig själv.
Kanske därför jag mest som oftast går i gamla invanda paltor eller avlagda efter någon vänlig systerdotter som förbarmar sig.
Saken är den att jag hatar provhytter och tycker att jag ser allmänt anskrämlig ut i det mesta.
Idag fick jag höra att jag har helt fel kroppsuppfattning och självbild och borde börja jobba på det.
"Tänk om Trinny & Susannah skulle få tag i och styla om dig, då skulle de få kul!"
Stackars dom, säger jag bara!!!

Men idag råkade jag slinka in i en av våra lokala butiker, "Ohlèns Diversehandel", Fredsgatan 11, här i Nynäshamn, tillsammans med hon som tycker att jag borde börja jobba på, osv....................
Och där på en docka hängde jag, GUN och jag kunde inte motstå linnet!
En tribute till mitt otroligt sexiga namn och hjärtat, som i sina olika former och betydelser är så viktigt för mig och nära och kära!
Undra vad Trinny & Susannah skulle säga om de såg mitt köp idag?
"Den där Gun, hon har verkligen problem med att finna sin stil!"

HORISONTALLÄGE

Angenämt!
Igår tillbringade jag och min lekamen på Kalvö kolonilott där det skulle spelas Bingo!
Mina systrar och svågrar umgicks under gemytliga former över grillad mat och dryck innan det begav sig med brickor och penna.

Min lyckas stjärna i spel har nog gjort sitt för min del.
Precis 30 år sedan sist, när Sticka och jag vann 50.000:-, precis lagom tills vi skulle resa till Sri Lanka och hämta hem vår, då endast 3 månader gamla son Erik Samanthe!

Nu ligger gamla morsan här som en övermogen och alldeles onödig tant och bara väntar på att grillglöden ska bli perfekt och tankarna är alldeles ofokuserad, sånär som på att magen kurrar och det kanske är en aning för varmt i solen, äntligen!

Stora tankar i en mycket liten hjärna!

Och idag när jag vandrade omkring här i vackra Nynäshamn, än en gång för att utmana balansen, som tyvärr inte är helt okej, trots Revaxör, så kom jag åter till sans och började tänka, nu i betydligt allvarligare termer.
"Vem är jag till för här där jag går? Om jag inte fanns, gjorde det ju ingen skillnad! Jag är ju bara en liten obetydlig prick i förskingringen!"
Jag gör ju egentligen ingen nytta, jag är ju bara, så länge!

Ty, hur fort kan inte allt bara förändras och ta slut, bara så där!
Skönt att man inte vet något om morgondagen och när man egentligen ska bli den där utfyllnaden som fort glöms bort. Men i väntan på det, förpassar jag mig nu ut på min balkong igen!

UTMANAR BALANSEN

Och var kan man inte göra det på bättre ställe än här nere i hamnen, vandra omkring på bryggorna och bland annat på Nordens längsta pir, Jubileumspiren!
Nå, jag gick inte hela vägen, det gungade alltför mycket, men ändå, bra där gunsan!

Just innan jag begav mig, stod jag lutande mot mitt matbord och tvärkollade i mobilen, plötsligt snurrade det till riktigt mycket i huvudet, så jag fick släppa mobilen och hålla mig med båda händerna i bordet tills det stannade och sedan skynda mig att sitta ner en stund.
Vax i öronen? Jo pyttsan!!!

Nåväl, jag tog mig ut på en promenad ner till hamnen som sagt och där var det folkligt och båtligt värre. En kryssare låg på redden också, så många turister flankerade staden och hamnen i det vackra vädret.
En och annan glass slank ner också, liksom restaurangernas utbud längst hamnen.
Jag tog, "precis som vanligt" en mjukglass, vanilj i våffla, för varför överila sig!

Där jag satt, lyssnade jag på folks konversationer och möten.
"Nämen hej, så länge sedan! Hur är det för er, bor ni kvar på samma ställe? Hur är det med era barn? Hur många barnbarn har ni nu?" Osv, osv!
Aldrig är det någon som kommer fram till mig och frågar detsamma nu för tiden!
Här sitter jag fortfarande helt anonym, ingen undrar eller frågar, inte ett igenkännande "hej"!
Min fjärde sommar i Nynäshamn!
Och tänk, jag trivs med att vara anonym fortfarande!
Kanske det även betyder att jag inte har gjort bort mig här än, åtminstone inte så pass att det har satt spår i medborgarnas minne.
Alltid nått!

Jo, jag kom hem också med livet i behåll, inga fler knäckta revben eller blåmärken.
Landade på min härliga balkong bland blommor, dynor, kuddar och en välgörande MUGG kaffe och I LOVE MUSICALS i lurarna, ty barnen på lekparken precis bredvid skrek "precis som vanligt"
Tack min "Räddare i Nöden"!

VILA PÅ HÖGER SIDA

Det här är en helt ny upplevels och erfarenhet, att blogga liggandes med höger öra ner i en kudde och vänster öra fullproppat med Revaxör!
För att fördriva tiden ser jag på "Mia på Grötö" på 4:an, en repris, lättsamt och precis lagom länge, för att sedan spola ur örat med ljummet vatten.
Efter att jag har gjort det här, hoppas jag att jag slipper vara den där ofrivillige seglaren.
Just nu är det Erik Hamrèn som sitter och samtalar med Mia, men jag hör inte ett dugg av vad dom säger, bara ett mummel.


En timma senare:
Nu är det spolat och glasklart från örat, eller egentligen såg jag knappt något komma därifrån, endast en liiiiiten gul prick som seglade ner i handfatet.
Och allt känns "precis som vanligt" med eller utan flytväst!

VAX I ÖRAT!

Nu vet jag varför jag upplever att jag går på en flytbrygga hela tiden, jag har lite vax i vänster öra! "Inte peta med något, utan ta Revaxör", var läkarens rekommendation!

Det konstaterade i alla fall dagen doktor "George" på VC, efter att han läst mina journalanteckningar från SÖS, gjort ännu ett test med pekfingret/långfingret på näsan med stängda ögon, balansövning samt kollat blodtrycket, som i dag var på den något lägre skalan.

Nu har jag just sovit en stund i min soffa, vaknade till regnets skvalnade på rutan och plötsligt kom det som en befrielse. Nu kan jag inte gå på ICA, gud va skönt, ty tröttheten har doktorn inte trollat bort. Nu kan jag med gott samvete fortsätta att se på ännu en gammal Svensk film "Taxi 13" från -54!