BLÅ, BLÅ HIMMEL OCH VATTEN

Idag är det höstdagjämning, himlen har ändrat skepnad från igår när bilden togs här nere i hamnen, idag var den mestadels grå och temperaturen uppmanade till att knäppa jackan!
Jag tog ett drastiskt beslut, något som det var länge sedan jag gjort, jag har stannat inne hela tiden och myst i soffan under min el-filt!
Känner en lite antydan till förkylning, vilket jag måste ta på största möjliga försiktighet i dessa Fantomentider!

På lördag är det dags igen för mig att möta upp vänner, den här gången från Norge, på Djurgården och tillsammans beskåda The Phantom of the Opera på Cirkus!

Aaaaatjjjooooooooooooo!

PÅ ETT FLYKTIGT BESÖK!

Där kom den igen och stannade så att jag fick fånga den på bild, den via fjärilen,
som symboliserar Erik för mig. precis som en vit fjäder gör!
Nere i hamnen, en helt vanlig onsdag i slutet av september, denna september som visar upp sig i all sin glans och håller sommaren i sin hand!

Tänk att lyckas hitta känslan av att vara som en fjäril.....
Att leva i ett sammanhang där jag har en självklar plats, att ha en viktig syssla som ger livet mening,
att ha friheten att välja vart jag vill flyga och samtidigt kunna njuta av färden från den ena vackra blomman till den andra.......njut!

PLANTERINGSDAGS!

Två månades senare, nu är det dags att plantera min avokadokärna i kruka, men med försiktighet så att rötterna inte skadas!
Och av en händelse så hade jag lämplig planteringsjord hemma, typ kaktusjord!

Så nu är det bara att vänta och hoppas att den tar sig!

Sedan var det dags att proviantera, så jag gick ner till det ICA maxi med min vapendragare dramaten!
När jag närmade mig kassan, stannade jag framför väggen med lektyr av allehanda utbud och jag ögnade lite
slentriant över utbudet!
Plötsligt ser jag ett par ögonbryn och varma bruna ögon som sticker upp på en av raderna!
Jag såg direkt att de var bekanta och när jag lyfte upp tidningen, så fick jag rätt, det var Peter Jöback som prydde Bonnier`s "Nya lycko Kryss" nr 6 2016!
Inte helt oväntat, så fick han följa med hem, "vi kan väl ta en fika nästa gång". dessutom en trisslott!

Precis lagom till eftermiddagskaffet, tyvärr ingen vinst på lotten, men vad gör väl det med ett så fint sällskap!

SILVERGRÅ OCH SPRÖD I VINDEN

Planteringarna i hamnen och här i Nynäshamns centrum överlag är otroligt vackra i år, stora maffiga i en ljuvlig färgkombination i olika vita, silver och lila nyanser, dom har verkligen lyckats i år!

Som att kompensera det som man stöter på utanför COOP/Systembolaget, de som sitter med sina pappersmuggar och säger hej, hej, tjena, tjena!
Jag gick in där idag, när jag ändå var i farten, fick för mig att skicka ett grattiskort till en vän som snart fyller år!
Så där stod jag i kassakön med mitt kort och tillhörande kuvert och hade en silvergrå, liten tunn dam, mager som en sparvunge, stödjande mot sin rullator, inte en dag under 90, framför mig!
Hennes små seniga och beniga fingrar kämpade frenetiskt med att försöka veckla upp två sedlar av valören Astrid Lindgren och Evert Taube!
Till slut lyckades hon och räckte dem med darrig hand över till kassörskan!
Men det var inte färdigt än, damen grävde ner i myntfacket men det var tomt, så hon frågade en medföljande kvinna om hon hade fem kronor, som fattades tydligen, men tyvärr, hon hade inga pengar alls med sig!
Det var då jag helt självklart plockade fram en femkrona ur mina gömmor och räckte den till henne! Tänk att en sådan liten gåva kunde göra en fattig pensionär så glad, hon strålade med hela sitt livsmärkta ansikte mot mig och nästan neg av tacksamhet och tackade så ödmjukt att jag rodnade!

När jag lämnade butiken kändes det riktigt bra, att jag hade fått hjälpa, om ändock med det lilla men för silverdamen en stor lättnad!

NYPON SOLSKEN OCH ETT GYMPAPASS

Men först en liten dokumentation av mitt projekt här hemma, min avokadoodling och någonstans ska man ju börja, som tex i ett vinglas av det enklare slaget, plast, tre tandpetare och ett himla tålamod!

Men nu har jag tydligen väntat tillräckligt, det är dags att plantera i jord, enligt expertis, men varsamt så att jag inte ödelägger rötterna!

Vet inte om jag vågar, det känns så lugnt och tryggt bara såhär!
Nåväl jag får väl ta mig i kragen, fixa lämplig jord och gröna fingrar endera dan!

Så till gymmet 17 minuters promenad härifrån och påväg dit, bara sådär helt apropå och i förbifarten så blev det ännu en sensommarbild, nu rakt in i en nyponbuske och solen strålade så där alldeles underbart en lördag i mitten av september!

GALAPREMIÄR THE PHANTOM OF THE OPERA

Igår alltså, det var då det hände och jag var där!
Första gången jag varit på en Gala Premiär och i synnerhet av den här digniteten!

Dagen började med att möta upp några vänner inne i Stockholm där vi käkade en utmärkt middag på en italiensk restaurang!

I god tid innan föreställningen skulle börja, begav vi oss sedan till Cirkus och frotterade oss bland det fiiiina folket!
Festklädd publik med mycket hög kändiskvot och drottning Silvia på hedersplats.

Kvällen till ära var det en blå matta som vi fick äntra Cirkus på, ja tillsammans med kändisar och annat löst folk, typ sådan som jag!
Men det var bara att räta på ryggen, le, le för fasiken gunsan och låtsas att du är någon!

Presentshoppen fick först besök av mig för jag skulle ju ha det obligatoriska "Programmet",


okej, det slank med en nyckelring också!
Och när man är på galapremiär, då ska man ju gå omkring och mingla med ett glas bubbel i handen,

så snabbt ringlade jag mig fram i folkträngseln fram till det uppdukade långbordet!

Så ringde klockan första gången och jag och mina vänner sökte oss in till våra platser långt upp på läktare, där vi insåg att utsikten och panoramat över scenen var alldeles strålande!

Och som alltid när man är på sådana här tillställningar, så är det absolut fotoförbud under föreställningen, så därmed bara före och sedan vid publiktacket!

Fantomen levererade.
Stockholms-versionen är lika storslagen som i London, lika effektfullt iscensatt som i New York och Andrew Lloyd Webbers numera välbekanta musik framförs av 15 riktiga musiker i orkesterdiket.

Peter Jöback har dragit på sig masken som operaspöket både i London och på Broadway med stor framgång. Diabolisk som Opera-spöket, har perfekta Fantomen-rösten och visar musklerna på alla sätt.
Emmi Christensson, spelar den unga Christine med naturlighet och sjunger sina stora nummer utan att det verkar ansträngt.
Anton Zetterholm, också internationellt erfaren musikalartist som spelar den lite platta rollen som Raoul, men gör vad han kan.

Det är en mäktig föreställning med vacker musik och sprakande effekter.
Men mest sprakar det om den kraftfulle Peter Jöback.
Och om den ljuvligt sjungande Emmi Christensson.

En slösande rik föreställning, en upplevelse, det är gripande och det är vackert.
Och Jöback, han imponerar.


Stående Ovationer i en slutsåld salong!

I VÄNTANS TIDER

Ja det är mycket som jag väntar och väntat på den senaste tiden, bland annat postförsändelse från min underbara och alldeles otroligt starka och duktiga dotter Sofia!
Som jag kanske tidigare berättat, så är hon en fena på att lägga pärlplattor, inget verkar vara för svårt för henne, trots hennes funktionshinder!
Till lunch kom det iallafall en avi från posten att jag hade paket att hämta,

okej, jag fick tåla mig till eftermiddagen!
Resultatet är "precis som vanligt" makalöst,

ett porträtt av min idol och husgud Peter Jöback!

Dessutom väntar jag ju på att det ska bli i morgon, dagen som det äntligen är min tur att få gå på premiären av "Fantomen på Operan", för nu börjar det bli jobbigt att gå omkring och vara avundsjuk på alla som fått möjlighet att närvara vid X antal preview, tycker inte om att se mig själv i spegeln och tänka, "varför får inte jag", avundsjukan?
Men nu är det nära, jättenära!

Väntan på höstmörkret är inte något problem i år, för hittills har sommaren knappt släppt taget och övergått till höst och därmed förkortas ju hösten betydligt!
Jag tror att det kommer att ordna sig, jag har ju vingar som bär mig och en ängel som vakar över mig!

Det känns som om jag har mycket att vara tacksam för nu!