Igår alltså, det var då det hände och jag var där!
Första gången jag varit på en Gala Premiär och i synnerhet av den här digniteten!
Dagen började med att möta upp några vänner inne i Stockholm där vi käkade en utmärkt middag på en italiensk restaurang!
I god tid innan föreställningen skulle börja, begav vi oss sedan till Cirkus och frotterade oss bland det fiiiina folket!
Festklädd publik med mycket hög kändiskvot och drottning Silvia på hedersplats.
Kvällen till ära var det en blå matta som vi fick äntra Cirkus på, ja tillsammans med kändisar och annat löst folk, typ sådan som jag!
Men det var bara att räta på ryggen, le, le för fasiken gunsan och låtsas att du är någon!
Presentshoppen fick först besök av mig för jag skulle ju ha det obligatoriska "Programmet",
okej, det slank med en nyckelring också!
Och när man är på galapremiär, då ska man ju gå omkring och mingla med ett glas bubbel i handen,
så snabbt ringlade jag mig fram i folkträngseln fram till det uppdukade långbordet!
Så ringde klockan första gången och jag och mina vänner sökte oss in till våra platser långt upp på läktare, där vi insåg att utsikten och panoramat över scenen var alldeles strålande!
Och som alltid när man är på sådana här tillställningar, så är det absolut fotoförbud under föreställningen, så därmed bara före och sedan vid publiktacket!
Fantomen levererade.
Stockholms-versionen är lika storslagen som i London, lika effektfullt iscensatt som i New York och Andrew Lloyd Webbers numera välbekanta musik framförs av 15 riktiga musiker i orkesterdiket.
Peter Jöback har dragit på sig masken som operaspöket både i London och på Broadway med stor framgång. Diabolisk som Opera-spöket, har perfekta Fantomen-rösten och visar musklerna på alla sätt.
Emmi Christensson, spelar den unga Christine med naturlighet och sjunger sina stora nummer utan att det verkar ansträngt.
Anton Zetterholm, också internationellt erfaren musikalartist som spelar den lite platta rollen som Raoul, men gör vad han kan.
Det är en mäktig föreställning med vacker musik och sprakande effekter.
Men mest sprakar det om den kraftfulle Peter Jöback.
Och om den ljuvligt sjungande Emmi Christensson.
En slösande rik föreställning, en upplevelse, det är gripande och det är vackert.
Och Jöback, han imponerar.
Stående Ovationer i en slutsåld salong!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar