Sorgmantel, ja så heter fjärilen som jag skådade idag när jag gick på min dagliga promenad!
Herregud, hörde du, "min dagliga promenad", det är ju knappt jag vågar skriva ner det, för tänk om!
Jag kan gå igen!
Jag tar det, av förklarliga skäl, i lagom takt och inte alltför länge, bara i en timma ungefär, jag har segrat över sensmärta i iliopsoasmuskeln!
Idag var det en kärleksmanifestation på Sergels Torg i Stockholm till minne av de förskräckliga som hände i fredags på Drottninggatan och utanför Åhlens City!
Ett tag tänkte jag faktiskt sätta mig på pendeltåget och ansluta mig till alla dessa tiotusentals människor som slöt upp där för att hedra offren för terrordådet, men beslutade mig för att ha en egen kärleksmanifestation här hemma i vildsvinsskogen här strax intill och lite hit och dit!
På min väg påmindes jag om att livet går vidare och kärleken till livet övervinner ondskan! De trodde att de kunde vinna över oss. Att de med hjälp av terror och rädsla kunde slå oss i bojor, men de hade inte förstått. De hade inte räknat med den kraft som finns i kärlek, medmänsklighet och mångfald!
Hur allt plötsligt kan förändras bara på några minuter, sorg, död och förtvivlan lämnades på Drottninggatan i Stockholm!
Folkligt som vanligt en fredag eftermiddag i vårsolen och plötsligt kommer det en lastbil körande och mejar ner människor på gågatan, varav hittills fyra döda och 15 skadade!
Själv var jag hemma i Nynäshamn, satt och åt en god lunch tillsammans med min kompis Mia på Rökeriet!
Plötsligt började det blippa enträget i min mobil, nyheter från Aftonbladet och DN!
Av erfarenhet, vet jag att Mia blir irriterad på det ljudet från min mobil och tyckte att jag inte skulle bry mig, men jag kollade lite diskret ändå och såg de första nyheterna om vad som hade hänt!
Strax därefter ringde min dotter och då svarade jag, fast Mia suckade över att vi blev avbrutna i vår samvaro och det vi höll på att tala om! Sofia frågade om jag var hemma och oskadd och jag kunde lugna henne med ett snabbt svar!
Även mitt X ringde och kollade att jag var oskadd och förhoppningsvis hemma vid!
Kvällen här hemma handlade mest om att hålla mig uppdaterad om händelserna inne i huvudstaden och jakten på den misstänkta gärningsmannen!
Sorg och förstämning råder, men samtidigt beslutsamhet att inte låta terrorn och ondskan ska få segra!
Nu gäller det att vi använder vreden för att ta oss framåt, vi får inte vika oss för terrorn!
Kärleken måste segra över hatet!
Till alla poliser, all räddningspersonal, alla sjukvårdare som närvarade igår efter terrordådet på Drottninggatan. Till alla som hjälpte människor i nöd.
Tack.
Tulpaner i överflöd och i blandade färger, underbart!
Och vad mer är underbart, idag lyckades jag promenera ner till centrum, en promenad på ca 20 minuter och tillbaka, så sammanlagt ca en timma i upprätt rörelse, två och en halv månader sedan sist, jjiiippiiii!!!
Jag hade ett ärende dit ner, ett brev som skulle postas, men behövde köpa ett sånt där vadderat kuvert som finns på COOP!
Planen var att ta pendeltåget som sist, men när jag var på väg ner till stationen, så kändes det riktigt bra i min höft/ljumske, så jag fortsatte att gå mot centrum istället och vips, så var jag nere!
Såååå jäkla skönt att kunna röra på sig igen och att den värsta smärtan har klingat av för den här gången!
Ta i trä!!!!!
Kan det vara tack vare min kompis som skickar healing på distans?
Märkligare saker har hänt, typ jungfrufödseln eller han som gick på vatten!
Jo nu var det dags att dra in fiber, eller rättare sagt, fortsätta dra fiber, ty för länge sedan gjordes det redan, men bara in till i sovrummet, men herregud, det är ju i vardagsrummet jag har tv:n!
Men så idag kom det en Markus från Svenska Stadsnät AB med en hel drös med grejer, såsom kabel, lister, borrmaskiner av olika slag och naturligtvis stegen!
I nästan fyra timmar höll han på, så jag kände att jag måste bjuda på både kaffe och en fruktstund!
När han äntligen var klar och packade ihop sina grejer och for vidare, så var det min tur att ta vid och städa nästan hela lägenheten på grund av dammet!
Imorgon får jag åter besök, då kommer ytterligare en kille som ska installera Tv-box med tillhörande strömadapter plus allt annat, för nu orkar jag inte det här en gång till, det är ju inte alltför länge sedan jag fixade med ComHem och ännu mer nyligen installerade min nya tv!
Nu lämnar jag över till proffsen!
Apropå proffs, min husgud är ju Peter Jöback, vilket jag för länge sedan och alltför ofta annonserats här inne, ingen kan ha missat det!
Därav finns det ett stort antal inramade posters på väggarna, en matta, bara en sån sak och foton m m på honom i Mitt Mysiga Krypin!
Det är lika kul varje gång som det kommer någon hit som inte känner mig, som idag t.ex, en generad tystnad!
Så jag brukar avväpna pinsamheten med att presentera min husgud, det funkar och lättar på stämningen betydligt!
Inga nedlåtande kommentarer tack, typ, "åååååå, herregud nu igen, blir du inte less?", eller liknande, som förminskar mig och min kärlek till just den här konstarten och för att inte tala om huvudrollsinnehavaren!
Precis som det ser ut, jag har varit dit idag igen och på söndagar är det ju föreställning redan klockan 15:00, en mycket angenäm tid, eftersom jag kommer hem innan midnatt!
Den här gången hade jag besök av en likasinnad som fick nattlogi hos mig från lördagskvällen och självklart träffade jag många goda vänner och bekanta, när jag vär var på plats, ja lite som att komma till en fan-klabb!
Lite info innan föreställningen skulle börja, var att huvudrollsinnehavaren, som lyckligtvis även ikväll stod för Peter Jöback, tydligen var lite justerad i ett ben, men ändå skulle inta rollen, "Inte på kryckor väl?"
Så spänningen var olidlig strax innan lamporna släktes och föreställningen kunde börja!
Allt var i sin ordning, orginaluppsättningen var på plats och Fantomen så precis ut som och sjöng precis lika underbart som vanligt, utan kryckor!
Efter föreställningen gick jag till stagedoor och väntade på Peter, jag hade ju två små fotoalbum som jag önskade få signerade av honom!
Vi var väl ett tiotal förväntansfulla som stod där och väntade, men det blev en kort väntan!
Emmi Christensson kom glad i hågen och skrev autografer och kort därefter dök Peter upp!
Då såg vi/jag, att han visst hade varit ut för ett missöde av något slag, vad vet jag inte!
Han hade en såndär jättepjäxa på sitt vänstra ben och inget av detta kunde man ana under hans framförande på föreställningen, det kallar jag superproffs!
Jo jag fick mina små fotoalbum signerade och lyckan var fullkomlig!
Kalla det ett missbruk, eller vad du vill, jag skiter i vilket, because I love it, and I need him, jag ja ja (jag harklar mig) jag menar, det!
Men nu får det vara nog med skämt för den här våren, jag orkar inget mer!
Idag när jag vaknade, så var det som om jag hade djupdykt ner i ett mjölkglas, total tjocka!
Skittrist och alldeles omöjligt att finna våren, än mindre vårkänslorna, det där lilla pirret du vet!
Och proviantera behövde jag också, så dags att göra upp en plan för hur och var!
Så här blev det!
Jag tog min dramaten och gick ner till pendelstationen, knappt sju minuter härifrån och hoppade på mot Nynäshamns slutstation, hamnen!
Jättesmart, jag var framme på sex minuter!
Därefter var det bara en kort promenad upp till centrum där handlade det som fattades mig!
En snabb promenad ner till hamnen och pendelstationen igen och visp,
så var jag hemma inom en dryg timma och med råge inom SL:s resetidslängd som är 75 minuter!
Ett kort stopp i Gröndahlsviken
Nynäsgård!
Och som ett trollspö, så skingrade sig tjockan och jag kunde fixa lite mysigt på balkongen i eftermiddagssolen, precis lagom till 1 April, och nej, det är inte ett aprilskämt!