SOMMAR???

Ja det vete fasiken, hoppas kan man ju alltid, men med tanke på alla bakslag av plötsliga hagelskurar, svinkalla vindar och frostnätter för bara någon vecka sedan, så är det här friskt vågat för att vara jag, den lilla Sklerodermikärringen!
Termometern visade sina modiga + 17 grader redan på förmiddagen, ändå frös jag som en toka här hemma, så valet av kläder inför min cykeltur var jättesvårt!
Men varför chansa, så i vana troget tog jag mina merinoullstrumpbyxor under jeansen och dubbla tröjor under vindjackan, för säkerhets skull packade jag med ett par handskar också!
Självklart cykelhjälmen, inte för att det är så mycket att vara rädd om, mera för att den värmer en aning!
Å så bar det iväg på min "Vita Springare"!
Och tog sikte på Kalvö koloniby där syster och svåger tillbringar massor av tid nu i börja av odlingssäsongen!
Väl framme, fick jag börja skala av mig lager efter lager av kläder, ja till och med strumpor och skor!
Underbart att släppa ut tårna i det gröna och samsas med tusenskönorna!

Det var hög UV-strålning idag och det syntes väldigt väl på min vinterbleka kropp när jag kom hem efter dryga fyra timmar i solen!

NAMNSDAGSBARNET ERIK

Aldrig, aldrig någonsin kan man vänja sig med att inte kunna ringa till sitt barn eller åtminstone skicka ett sms på namnsdagen!
Nu händer det iallafall och för sjunde året går jag till Minneslunden som ligger bara en kort bit härifrån!
Det är alltid lika vackert här ute och solen har också strålat varje gång, lugnet går inte att ta fel på, det enda som stör tystnaden är vattenstrålarna som bryter vattenspegeln på dammen och några fåglar som drillar i skyn!
Jag tände ett gravljus och satte mig ner på en bänk som står där i lunden och bara lyssnade, plötsligt fladdrade en vit fjäril förbi mig, gjorde en gir och kom tillbaka och snuddade mitt ansikte!
Han är alltid med mig och visar det allt tydligare för varje år som går, lite som att påminna mig om att han finns där för mig utifallatt!
Ofta när jag tittar i mobilen och råkar slänga en blick på hur många % det är kvar på laddningen, så står det 84 %, Erik var född 1984, eller som idag, en vit fjäril, eller en vit fjäder som singlar ner från skyn!

Efter mitt besök i Minneslunden, så tog jag en lugn promenad i vindsvinskogen och lyckades plocka ihop vårens första bukett!
Som en kuriosa i sammanhanget så kan jag nämna att Fantomen också har namnsdag idag,
han heter egentligen Erik alltså, vilket sammanträffande, man skulle nästan tro att jag döpte Erik efter honom, men nej!
När min Erik var två år, så hade The Phantom of the Opera premiär på Her Majesty’s Theatre i London den 9 oktober, alltså 1986!

ÄNNU MER MINNEN!

Höll alldeles på att glömma den här DVD:n som jag köpte på Majestic Theatre, Broadway och fick signerad av Phantom him self / Peter Jöback vid stagedoor en av de tropiskt varma kvällarna den där underbara veckan i juli 2013!
Jag nyper mig fortfarande i armen, när jag tänker på att jag har varit där och allt tack vare honom!
Eller var det vid stagedoor utanför Her Majesty's Theatre i London's West End vid någon av de fyra gångerna jag var där under den perioden som Peter spelade där 2012?
Att jag hamnade i London för första gången i mitt då 60-åriga liv, var tack vare Peter Jöback!
Tack för att Du gav mig modet att våga ta steget ut ur bubblan och ut i världen!

Ja där ser man, minnet börjar redan svika mig, men minnena finns kvar, tack o lov!

The Phantom of the Opera last performance in Stockholm

Idag ägnade jag mig åt vila och återblickar samt minnen från mina Fantomenäventyr!
Det mesta finns i hjärtat, men även souvenirer som jag inhandlat från West End i London 2012 och från Broadway i New York 2013, då var det ju dessutom 25 års jubileum!
Så även härifrån Cirkus i Stockholm!
Många fina och kära saker har det blivit genom åren!

Så när minnet börjar svika mig och åldern tar ut sin rätt, då har jag de här att titta på och hoppas att jag får en tillbakablick och minns det som var!

SISTA FANTOMEN!

Så var jag framme vid min sista bokade Fantomen, jag bokade den 25 november -16, samma dag som det släpptes nya biljetter och ett nytt sistadatum för den Grande Final!

Jag är såå himla glad att jag har gjort den här resan och följt med Peter Jöback på hans Fantomenäventyr ända från West End i London till Broadway och nu sist men inte minst här hemma på Cirkus!

Jag har ju aldrig sett någon annan i den rollen, ja då ska det väl vara den gången jag såg John Martin Bengtsson som ersättare för Peter, han var ju också bra, men ingen kan beröra mig som Peter gör!


Hans närvaro, känsla, kroppsspråk ända ut i fingertopparna och för att inte tala om rösten, så många nyanser av sorg och smärta på en och samma gång, magiskt och unikt!
Emmi Christensson är alldeles underbar som Christine, ståpäls är bara förnamnet!
En härlig bekantskap, som jag dessutom kommer att få återse den 17 juni på I LOVE MUSICALS Allstars på Ullevi i Göteborg!
Anton Zetterholm som Raoul har också varit helt makalöst duktig, en ära att fått uppleva!


Förresten hela ensamblen är så otroligt samspelta och proffsiga så det finns inte maken till uppsättning!
Jag kan lätt säga, att det här har varit det mest fantastiska jag har upplevt på scen någon gång!

Så med ett rungande stort tack och stående ovation i skrivandes stund, helt omtumlad, vemodig men lycklig över att jag har fått varit med om detta storverk så många gånger, så från djupet av mitt hjärta och i ett fång av blommor, tusen tack än en gång!

LÄTT ATT ÄLSKA NYNÄSHAMMN

Idag är det precis sju år sedan jag kom hit med mitt flyttlass, eller, jag kom med flyg och bil, mitt bohag med lastbil!
Slutdestinationen var en andrahandslägenhet på Centralgatan, mitt första egna hem, all by myself!

Å tänk så bra det blev och som jag trivs, som en stor lottovinst!
Så vad passade väl inte bättre än att ta en promenad i vårsolen, skönt att sträcka ut och röra på kroppen efter tre dagar i horisontellt läge och i nästan total stillhet!
Påväg ner till centrum, passerade jag min gamla balkong som såg öde och övergiven ut, kanske den saknar mig.

Mina steg tog mig ner till Hamnen, Göstas trädgård och Svandammen, där jag träffade den här vackra svanen som kändes som en kär vän, som ville säga "grattis på sjuårsdagen"!
Firade även med min första "Knäckis" för säsongen, som smakade alldeles utmärkt!


Men Norrland då, saknar jag inte Umeå och Sofia då?
Självklart saknar jag Sofia, hon finns i mina tankar hela tiden och skuld och skam över att jag har lämnat henne där uppe och ständigt kommer egoistspöket och räcker lång näsa åt mig!
Fast jag försöker intala mig själv, att det var ett bra beslut att ta steget ut ur bubblan och även släppa henne fri, för vem vet om jag hade varit den där käcka, starka och godmodiga mamman i alla mina dar!
Nä, jag hade säkert blivit en trött, bitter gammal kärring som bara gnatat och hållit tillbaka Sofia!
Är det starkt av mig att inse mina begränsningar, eller är det självbevarelsedrift och en klapp på båda axlarna, alltså min djävul och ängel?
Vem har svaret och rätt att döma?

SUNRISE

Solen stiger upp klockan 04:30 nu, tack o lov att jag blev tvungen att ha väckarklockan ställd på just den tidiga timman, så jag fick uppleva ljuset, lugnet och tystnaden just då, både i går och idag!
För aldrig i livet att jag skulle ha klivit upp så tidigt, om jag inte måste förstås!

Min säng på M 88, dagvården, Reuamtologen, Huddinge står och väntar på mig, att bara krypa ner under täcket igen och förhoppningsvis få fortsätta sova bort några timmar emellanåt, det går liksom lite fortare då!

Med god tidsmarginal går jag ner till pendeltåget 05:56 och sätter mig tillsammans med de andra pendlarna och bara sänker ner axlarna, andas in den nya dagen och bara är!
Ganska befriande att åka med den här tidiga turen, inga skolungdomar som "hon ba, han ba" hela tiden eller att man behöver se alla dessa kalkonnackar!
Idel knegare som laddar för att göra dagens gärning, våra hjältar som får samhället, vården och omsorgen att fungera!
Idag var det förresten Internationella sjuksköterskedagen!



En dryg timma senare, en välbehövlig morgonpromenad från Flemingsbergs pendelstation till sjukhuset och min väntande säng, nålsättning och sedan den obligatoriska kaffemuggen innan jag kryper ner under täcket och somnar!

Vaknar, fikar, snackar en stund med min rumskompis, läser några kapitel i min bok, äter lunch, somnar igen, mer kaffe!
Ja lite så rullar det på inne på M 88!
Sex timmar senare, hemgång!

Idag när jag kom hem, så hängde det en blomförsändelse på min dörr, spännande!
Under dagen hade jag fått telefon från en blomsterbutik hemma i Nynäshamn, "Hej, vi har blommor som vi vill leverera till dig under dagen, är du hemma då?"
Jag talade om att jag kommer inte hem förrän senare på eftermiddagen, men ring så släpper jag in er och ni kan hänga blomman på min dörr!
Blomma nu, vem kan det vara ifrån, Sofia, morsdag? Nä det stämmer inte!
Så spänningen och nyfikenheten var olidlig!

Väl hemma, så öppnar jag omslagspapperet om buketten och ser att det är från en ny bekantskap, en kvinna som likt mig, är hängiven Jöback-fan!
Vi träffades på en Fantomenföreställning på Cirkus rätt nyligt och fann varandra, bara sådär!
Som hon sa, "det måste vara bara snälla människor här", så sant!
När man sätter sig där, så sänker man axlarna och infinner sig i ett speciellt lugn, en trygghet från allt ont!
Man bara hänger sig till maximal njutning och låter alla känslor få flöda fritt!
Bästa medicinen ever!
Jag vet!