Aldrig, aldrig någonsin kan man vänja sig med att inte kunna ringa till sitt barn eller åtminstone skicka ett sms på namnsdagen!
Nu händer det iallafall och för sjunde året går jag till Minneslunden som ligger bara en kort bit härifrån!
Det är alltid lika vackert här ute och solen har också strålat varje gång, lugnet går inte att ta fel på, det enda som stör tystnaden är vattenstrålarna som bryter vattenspegeln på dammen och några fåglar som drillar i skyn!
Jag tände ett gravljus och satte mig ner på en bänk som står där i lunden och bara lyssnade, plötsligt fladdrade en vit fjäril förbi mig, gjorde en gir och kom tillbaka och snuddade mitt ansikte!
Han är alltid med mig och visar det allt tydligare för varje år som går, lite som att påminna mig om att han finns där för mig utifallatt!
Ofta när jag tittar i mobilen och råkar slänga en blick på hur många % det är kvar på laddningen, så står det 84 %, Erik var född 1984, eller som idag, en vit fjäril, eller en vit fjäder som singlar ner från skyn!
Efter mitt besök i Minneslunden, så tog jag en lugn promenad i vindsvinskogen och lyckades plocka ihop vårens första bukett!
Som en kuriosa i sammanhanget så kan jag nämna att Fantomen också har namnsdag idag,
han heter egentligen Erik alltså, vilket sammanträffande, man skulle nästan tro att jag döpte Erik efter honom, men nej!
När min Erik var två år, så hade The Phantom of the Opera premiär på Her Majesty’s Theatre i London den 9 oktober, alltså 1986!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar