SUNRISE

Solen stiger upp klockan 04:30 nu, tack o lov att jag blev tvungen att ha väckarklockan ställd på just den tidiga timman, så jag fick uppleva ljuset, lugnet och tystnaden just då, både i går och idag!
För aldrig i livet att jag skulle ha klivit upp så tidigt, om jag inte måste förstås!

Min säng på M 88, dagvården, Reuamtologen, Huddinge står och väntar på mig, att bara krypa ner under täcket igen och förhoppningsvis få fortsätta sova bort några timmar emellanåt, det går liksom lite fortare då!

Med god tidsmarginal går jag ner till pendeltåget 05:56 och sätter mig tillsammans med de andra pendlarna och bara sänker ner axlarna, andas in den nya dagen och bara är!
Ganska befriande att åka med den här tidiga turen, inga skolungdomar som "hon ba, han ba" hela tiden eller att man behöver se alla dessa kalkonnackar!
Idel knegare som laddar för att göra dagens gärning, våra hjältar som får samhället, vården och omsorgen att fungera!
Idag var det förresten Internationella sjuksköterskedagen!



En dryg timma senare, en välbehövlig morgonpromenad från Flemingsbergs pendelstation till sjukhuset och min väntande säng, nålsättning och sedan den obligatoriska kaffemuggen innan jag kryper ner under täcket och somnar!

Vaknar, fikar, snackar en stund med min rumskompis, läser några kapitel i min bok, äter lunch, somnar igen, mer kaffe!
Ja lite så rullar det på inne på M 88!
Sex timmar senare, hemgång!

Idag när jag kom hem, så hängde det en blomförsändelse på min dörr, spännande!
Under dagen hade jag fått telefon från en blomsterbutik hemma i Nynäshamn, "Hej, vi har blommor som vi vill leverera till dig under dagen, är du hemma då?"
Jag talade om att jag kommer inte hem förrän senare på eftermiddagen, men ring så släpper jag in er och ni kan hänga blomman på min dörr!
Blomma nu, vem kan det vara ifrån, Sofia, morsdag? Nä det stämmer inte!
Så spänningen och nyfikenheten var olidlig!

Väl hemma, så öppnar jag omslagspapperet om buketten och ser att det är från en ny bekantskap, en kvinna som likt mig, är hängiven Jöback-fan!
Vi träffades på en Fantomenföreställning på Cirkus rätt nyligt och fann varandra, bara sådär!
Som hon sa, "det måste vara bara snälla människor här", så sant!
När man sätter sig där, så sänker man axlarna och infinner sig i ett speciellt lugn, en trygghet från allt ont!
Man bara hänger sig till maximal njutning och låter alla känslor få flöda fritt!
Bästa medicinen ever!
Jag vet!