SKEPP OHOJ

M/S Birka, Birka Cruises
Fly verkligheten på havet, om så bara för ett dygn!
En spontan båttur tillsammans med systrar och svåger och ett glatt gäng från Kalvö koloniby!
Men ändå hela tiden fanns mina tankar hos Sofia och hela tiden det ständigt dåliga samvetet över att jag övergivit henne fysiskt, att inte tvärt kunna finnas vid hennes sida när det kniper!
Men som sagts till mig gång efter gång och fortfarande, "ta av dig offerkoftan"!
Men det är lättare sagt än gjort!
Tänk vad allt skulle kännas betydligt bättre, om X-et kunde axla rollen som den närvarande fadern, stötta och trösta!
Så även om jag lättar ankar och hänger mig åt havets läckerheter på middagsbuffèn, eller trängs med syrran i en liten fönsterlös hytt, så följer tankarna på Sofia med mig!

VACKER MED ACK SÅ FARLIG

Vad har nu flugsvampen med dagens inlägg att göra, inte ett dugg faktiskt, den bara råkade stå där i all sig glans, just precis som jag hade talat med Sofia i mobilen!
Jag tog en promenad idag också, ner till centrum för att köpa mer pärlor, som förövrigt var fel och måste lämnas tillbaks!
I vanlig ordning, har jag headseten på plats utifall att Sofia skall ringa!
Jag visset att hon hade ett läkarbesök på onkologen klockan 14:00 inför sin nästa cytostatikabehandling på onsdag, så jag var nyfiken på hur det skulle gå och utfallet från det!
Klockan 14:15 ringde hon och meddelade mig att det blev inget möte med läkaren, utan det blev direkt inläggning istället på grund av urusla blodvärden!
ÄNTLIGEN!!!
Äntligen har de fattat hur dålig hon är och att hon behöver få bli inlagd!
Äntligen fanns det plats för henne, för alla gånger tidigare, när hon har kommit in akut, så har det alltid slutat med att "det finns ingen plats, du får fara hem igen", ibland mitt i natten!

Så när jag fotade flugsvampen, gick jag i ett litet lyckorus påväg hem från centrum och hade precis talat med henne igen och hon meddelade mig att, nu hade hon fått ett dropp och väntade på två påsar blod, samt att plastikkirurgen har blivit inkopplad på grund av såret på armbågen, som tydligen förorsakar hennes höga feber och inte svara på antibiotikan!

Den inplanerade cytostatikan kan av förklarliga skäl inte genomföras som det var tänkt den här gången!
Och här sitter jag och kan inget annat!

ETT LÄTT VAL!

Idag var det Kyrkoval i Sverige, jag är fortfarande medlem i svenska kyrkan, så egentligen har jag min medborgliga rätt att tycka om detta och lägga en röst på vilka som ska bestämma om mäniskors lika rätt och värde, men eftersom jag har min bestämda åsikt om att det inte finns någon gud eller övernaturlig makt, som t.ex bestämmer vilka som skall lida och vem som skall leva obekymrad livet ut, så skiter jag i den här teatern, jag har dessutom, f.om nästa år redan bestämt att gå ut ur svenska kyrkan!
Jag tog en skön promenad i mitt vackra Nynäshamn istället och lät tankarna vila i det jag har just nu och framför allt tankar på Sofia!
"Hur mår hon idag, har hon fortfarande hög feber, varför hjälper inte antibiotikan mot såret i armbågen, varför finns det ingen plats på onkologen, hur ska hon orka, vad ska jag göra, vad kan jag göra???????
Och som sagt var, om det hade funnits någon gud, då hade inte Sofia behövt genomlida det här, eller är det för att sona sina skulder från ett tidigare liv, för under det här livet har hon ju inte hunnit begå några vidrigheter!

Ja lite så går jag och funderart på i höstsolen!

Och Peacerosen har redan slagit ut och jag pärlar på och funderar vidare!

`PEACE`

Nu är det precis 33 år sedan vi kom hem med vår som Erik Samanthe från Sri Lanka, då ett land under inbördeskrig, Singaleser mot Tamiler!
Som vi märkte dagligen av, bland annat uniformerade och beväpnade militärer, som patrullerade och var synliga vart än vi rörde oss, i synnerhet utmed vägarna på våra bilturer t.ex fram och tillbaka till barnhemmet osv!

Erik var bara tre månader när vi träffades, så han var lyckligt ovetande om vad som hände runtomkring oss och i hans land!
Tyvärr så slutade inte hans kamp om ett bättre liv där, utan fortsatte på grund av psykisk ohälsa, tills han avled vid 25 års ålder i sin sjukhussäng på en psykiatriavdelning!

Och nu utkämpar hans syster Sofia Sagarika, sedan 28 år tillbaka, kampen mot cancerdjävulen!

Just i denna stund är hon på akuten på NUS, för vilken gång i ordningen är omöjligt att hålla i minnet!
Så när ska jag få lugn och ro och slippa oroa mig?

Och av en händelse!
Upptäck Sri Lanka - kulturdag i Kungsträdgården i morgon den 16 september

SKÖNT PYSSEL!

Regnet fulkomligt vräkte ner med jämna mellanrum, jag hann precis komma in efter en snabbis med grovsoporna, det var det enda matnyttiga jag gjort idag, behövde en riktig vilodag efter några hektiska dagar!
Så vad passade väl inte bättre än att packa upp och organisera mig bland mina pärlor, dessutom omorganisera i några skåp i köket, för att lämna utrymme åt mitt nya tidsfördriv här hemma vid mitt fönster!
Passade även på att finnas till i mobiltelefonen för Sofia, eftersom hon behövde bolla sina tankar om och hur hon skulle göra med sin såriga armbåge, onkologen eller vårdcentralen?
Bild 1, tre veckor sedan när jag lämnade henne!


Bild 2, för en vecka sedan, efter avslutad antibiotikakur!


Och nu har det tydligen börjat vätskas igen, så nu blev det en ny antibiotikakur!
Det är verkligen tur att Sofia är en kämpe och tur i oturen att hon har nedsatt känsel i just den armen!
Å här sitter jag och pärlar och känner mig som en otroligt dålig mor, som inte finns där på plats för henne!

PANDURO SHOPPING

Fick skjuts till Farsta Centrum idag av storasyster Eva och svåger Per, jag har ju länge önskat mig ett eget "Pearls start kit", så sagt och gjort, nu är det bara för mig att börja pärla, en underbar och rogivande sysselsättning!


Avslutade dagen med bio på Biovågen här i Nynäshamn tillsammans med lillasyster!
Slutbetyg av onsdagen 13 september, MVG, filmen var otroligt bra, stundom en aningen lågmäld men där jag kunde reflektera över det otroligt pressade liv Björn hade under sin karriär och min förståelse varför han valde att lägga av efter hans sista match, efter att 1981 ha detroniserats från sin position som världsetta av John McEnroe, bestämde sig Björn Borg för att ta en paus från tennisspel, vilket senare ändrades till beslut om att avsluta karriären 1983. Sista matchen var i Monte Carlo Open mot Henri Leconte.

Gonatt!

TREES & LOVE 12 SEPTEMBER

Göta Lejon!
Äntligen begav det sig, att jag hade anledning att rycka upp mig ur tristessen och åka upp till Stockholm, möta goda vänner och bänka mig på konsert!
Det var alltför länge sedan, så det kändes lite gruvsamt och spännande, typ, vad ska jag ha på mig, vilken tid måste jag åka för att hinna och hitta jag dit?
Hur lägger jag upp intag av föda inför det hela, så att jag klarar mig hela kvällen, för jag ville ju inte lägga ut onödiga pengar på mat i stan!
Pengarna skulle ju gå till välgörenhet och inte på lyx, som att käka på restaurang!
Så en noga planering och återblick på hur jag gjorde förut, på den gamla goda tiden, när det var konserter åtminstone två gånger i månaden, då hann jag få rutin på trevligheterna och ryckte ut som värsta brandmannen!

Allt rullade på, som om jag inte gjort annat den sista tiden, ändå var det tre månader sedan sist, som att lära sig att cykla!

Trees and love med Helen Sjöholm, Peter Jöback, Malena Ernman, Solala, Jojje Wadenius!
En insamlingskonsert i förmån för Vi-skogen.
Träklubbar i skolor i Kenya, Rwanda, Uganda och Tanzania där skolbarnen får lära sig plantera träd och hur viktigt det är med träd.
Konsert leddes av Babben Larsson och med den äran, riktigt förtjusande och lättsamt!
Artisterna bidrog med skönsång, som varvades med filmsnuttar från Trädklubbar, där barn talade om vad de har lärt sig om plantering av träd och vikten med kundskapen!
Under hela kvällen uppmanade Babben Larsson oss att swisha pengar i förmån för Vi-skogen och innan kvällen var slut, hade det kommit in 470000 kronor! Jag köpte ett armband och swishade in 130 kronor, så nu har jag en egen lite träddunge någonstans på jorden, ty 1984, när vi adopterade Erik, lät jag plantera ett träd, likaså 1989 när vi adopterade Sofia, dessutom nu med mitt bidrag med konsertbiljett plus armbandet, så är jag uppe i 25 träd, bra där!

"Trees and Love - en hoppfull kampanj för klimatet!
Barnen är inte skyldiga till klimatförändringarna. Men de får ta konsekvenserna.
Vi-skogen tror på förändring!
Det närmaste året vill vi starta 500 trädklubbar och utbilda 10000 skolbarn att ta upp kampen mot klimatet.
Genom att köpa armbandet har du bidragit till att Vi-skogen kan utbilda barn på skolor i Rwanda, Tanzania, Uganda och Kenya.
På lektionstid lär sig barnen om miljö och trädens roll för att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter. Ditt bidrag kan bli början på en grönare framtid!
www.viskogen.se"

Med det tackar jag alla medverkande, både på scenen och bakom, alla intiavitagare till Trees & Love för en alldeles utomordentligt trevlig konsert!