DOM FINNS ÖVERALLT!

A-laget utanför bo-laget, så även i den här lilla staden. Jag har ju bara ca 400-500 meter ner till centrum och dörr i dörr till coop ligger systembolaget och mycket riktigt precis där utanför så står det en bänk som har sina stamgäster och en liten bit strax före finns det också ett par bänkar som har stadiga gäster som håller sig tryggt i burkarna, så att dom inte trillar av.
Jag som nykommling är lite sugen på att testa vad som skulle hända om jag råkade landa med rumpan på någon av dessa inmutade platser. Vad är det värsta som kan hända? Antagligen skulle jag bli utfrågad om ditt och datt, för ett som är säkert, dom känner sina vänner
God natt världen, i morgon ska jag fortsätta med gardinsömnad på min lilla symaskin som fick följa med på det här äventyret.

EN STRÅLANDE WEEKEND!

Nu har jag tappat bort min flygbiljett, eller, nu har jag bott här i Nynäshamn i två veckor! Ja det känns verkligen som om jag är på semester och måste snart vända hemåt igen men har tappat biljetten och har en sådan ångest över det, kan liksom inte förstå vart den har tagit vägen. och imorgon så ska jag sätta mej på pendeln igen för att så småningom åter kliva ombord på planet.
Nä skämt åt sido, det här är för bra för att vara sant. Den här helgen har bestått av idel trevligheter bortsett från att Kamprad höll på att knäcka min Eva och Per i lördags när dom så vänligt och uppoffrande svängde in på IKEA och handlade tv och cd-bänk åt mej och kom hit med det och dessutom låg och krälade bland lösa delar, instruktionspapper, träplugg och skruvar. Som tack bjöd jag på mat ( PAJ ) *ler* och logi. Förövrigt så blev det jäkligt snyggt i mitt vardagsrum. Tack för hjälpen, det där hade aldrig mina händer klarat av inser jag nu.

Idag morsdag blev det också jäkligt vackert! Åkte med min Pia och Ove till Utö och käkade morsdagsmiddag. Vilken vacker skärgård jag bor granne med, blir nästan rörd över vad jag har att utforska bara jag hinner och orkar.

30 ÅR, 4 MÅNADER, 28 DAGAR

Nu är det nya fötter som springer omkring på 93:an! Två stycken glädjeskuttande små tjejer som äntligen får varsina rum, en egen altan och gräsmatta att tumla runt på och för att inte tala om alla svarta-vinbären som dom kan stå och käka på. Ja jag hoppas verkligen att dom kommer att trivas och förvalta mitt älskade radhus som jag nu med varma händer överlåter åt dem och deras föräldrar.
Jag hann hälsa både Kanadagässen, lärkorna och storspoven välkommen innan jag reste till mina nya jaktmarker. Ha ha ha jaktmarker var väl lite väl magstarkt att säga, för här blir det ingen jakt, nu är det lugna gatan för den här gamla damen. Nu har jag äntligen den där lilla balkongen där jag kan luta mej bakåt med fötterna på en pall, som för övrigt är nymanikyerade, lyssnande på PETER ur min fina cerisa iPod. Mycket riktigt, det kanske står ett glas rött på bordet brevid. Kan hända att en och annan går förbi min balkong och tänker! " ja där sitter den där lite annorlunda norrländskan med det där konstiga leendet på läpparna. Antagligen så har hon magknip, är förälskad eller så har hon sklerodermi ". Minst ett av alternativen är rätt! *LER*

SKYDDSÄNGELN !

Jag tror att alla har en skyddsängel, jag vill tro det åtminstone. Jag har en, har jag bestämt mej för och det är Erik. Som en, för mej mycket speciell person sa till mej en gång, " han är alltid med dej och sitter vid din sida". Erik har fixat så att jag sitter här nu och har det oförskämt bra och mysigt, han visste hur jag ville ha det och gjorde så att just den här chansen blev min, att vulkanen inte spydde ut sin aska den 14/4, så att vi hann hem i tid, så att Pia såg annonsen och ringde på den. Jag fick den av sjuttio stycken som ringt.
Änglar finns och jag har en egen!

ETT HALVÅR HAR GÅTT

Idag är det precis ett halvår sedan Erik gick bort! En tisdagkväll 23.00, det ringer på dörren och jag vaknar, tänker! vem är det som ringer på den här tiden. Rycker åt mej morgonrocken och går ner för att öppna, men kastar först en snabb blick ut genom fönstret för att se vem som står på bron, men ser bara något stort och svart. Ändå öppnar jag som den laglydiga och dumdristiga medborgare jag är. Och där står två stycken poliser i full mundering och meddelar mej, " vi har något tråkigt att meddela, Erik är död ". Jag känner en hand som vrider om mitt hjärta, tappar andan och det svartnar för ögonen och säger att jag måste väcka maken. Går upp för trappan, mår illa och är svimfärdig men gråter inte. Stig däremot skriker och gråter, men jag är fortfarande i chock och kan inte fälla en enda tår. En timma senare lämnar poliserna oss och vi sitter och två vilsna figurer och försöker trösta varandra. Stig somnar till slut, men jag sitter vaken i min säng hela natten och fäller inte en enda tår, inte förrän tidigt på morgonen när jag inser att jag inte kommer att orka fara på jobbet, utan ringer till min chef och ska meddela mej. Då bryter det ut, jag gråter hejdlöst i flera dygn, ögonen var förmodligen alldeles röda och svullna.

Det har hänt mycket sedan dess!

Gud vad jag saknar dej Erik!

NÖJD & GLAD !

Vilken härlig Pingsthelg det varit! Efter en lyckad pendeltågsresa med ett par timmars uppehåll i storstan och sedan vidare upp till Upplandsväsby, så fick jag verkligen slappna av och riktigt känna efter hur det egentligen kan vara när jag bara behöver tänka på mej själv, sova, äta och dricka gott. Dessutom har jag efter drygt 45 år äntligen fått vara spätta igen och under betydligare trevligare och i synnerhet tryggare omständigheter. Då, för länge sedan så var det ju inte hjälmtvång när man åkte motorcykel, utan då hade jag endast en scharf runt huvudet och vederbörande som körde hade endast en kepa, snacka om självförtroende och tron på att vara odödlig.
I vartfall så for vi till Sigtuna och käkade en utmärkt lunch på en av stadens mysiga resturanger, kommer inte på vad den heter, men något med kopparkitteln eller nått. Gott var det iaf ! Hemfärden var så behaglig och jag var mätt och belåten, så det var nära att jag somnade bak på bönpallen. Vilken annorlunda och mysig Pingstafton! Pingstdagen har också bjudit upp till dans om än av det ovanliga slaget. Regnet striladen ner när jag vaknade upp i 1:an, alltså det är rummet som alltid står till förfogande åt mej närhelst jag vill komma till Eva & Per. Vi rullade i till Stockholm runt lunch, hälsade på hos söderanna och sedan fick jag skjuts till "Grönan" där jag ÄNTLIGEN fick se och höra PETER igen. Det var en sån där Childhood-dag där och han med flera var gäster. Trots regn och snålblåst och temperaturen var säkert bara ca 10+, så värmde hans sång och otroliga utstrålning ända in i stjälen.
Lycklig och nöjd anlände jag min adress vid halvåttatiden.
Tack alla som medverkat till att den här Pingshelgen blev just precis så här trevlig.
Och för att inte glömma all god mat som jag stoppat i mej.

TRÖTT !

Ja idag har jag varit jättetrött, sjukt trött! Först så tog jag en liten promenad ner till centrum och strosade omkring lite, slank in på några butiker och bara kollade lite, ingen shopping bara det nödvändigaste från coop. Återvände hem igen för att jag blev sååååååå in i helskotta trött fast klockan var bara strax efter lunch. Lastade in i kylen och tog sedan cykeln och gled omkring en stund, men när kl. var runt tre så slog tröttheten till som ett slag i magen. Med möda tog jag mej hem och tro det eller ej, men jag somnade på soffan, pang! sov så hårt, hörde mej själv snarka till men vaknade inte ändå förän det hade gått ungefär en timma. Tror att "det kommer efter som Arbogaöl" som man brukar säga.
Imorgon blir det en tripp till Storasyster för några dagar. Men jag får inte glömma att vattna blommor först, det är varmt nu!