VALBORGSMÄSSOAFTON

Jag har taget beslutet att bara mysa i tvsoffan ikväll, skippa brasor och smällare även den här Valborg. Det är fjärde året i rad nu och tänk, det går alldeles utmärkt.
Skitväder är det också föresten, blåsigt, lätta regnskurar och endast 6+grader.

Ute på balkongen står det fortfarande två kassar med plant som ska ner i mina blomlådor, men aldrig i livet att jag pysslar med sånt när det är så här kallt, mina händer tillåter absolut inte det.
Tar det i morgon istället, då lovas det bättre väder.


Föresten, så är jag trött idag, det var ju premiär i natt på Broadway och kanske det var därför jag varvade runt i sängen som en skadeskjuten iller nästan hela natten.
Men jag har trots det varit duktig idag, tog en promenad och mellanlandade på Friskis & Svettis i en och en halv timma. Bra där gunsan, som har fått ihop till 12 gånger den här månaden.

PREMIÄR PÅ BROADWAY

Men först en liten tillbakablick!
För precis ett år sedan idag, reste jag till London för andra gången för att återigen se Peter Jöback som The Phantom of the Opera på Her Majesty's Theatre. ♫♪♫♫♪♫♫♪♫
Tillsammans med några av mina norska vänner besöket vi teatern 30/4 och 1/5 och efter dessa föreställningar kändes det otroligt vemodigt att tänka att detta får jag troligast aldrig mer uppleva.
Nu blev det ju glädjande nog en tripp till och det var till hans sista kväll i London.

Vem hade då kunnat tro att precis ett år senare på dagen gör han debut med samma roll på Majestic Theatre på Broadway, NYC. ♫♪♫♫♪♫♫♪♫

Börjar snart tro att jag har OCD, för kolla här nu!
Plötsligt hittar jag ett samband till talet 84 igen, ty, om man är född -84, så är man 29 år.
Idag är det den 29:e, Peter har sitt livs största premiär just idag!
Ja jag vet, jag är knäpp!
Vecka 29 reser jag till NYC för första gången i mitt liv, för att gå på Majestic Theatre och se Peter igen i hans livs största roll och äventyr.
Vilket äventyr för gamla gunsan!!!❤❤❤

SÖNDAGSLUNCH

En nätt liten lunch i Hagaparken! Bara så där!
Fint ska det va!
http://www.visithaga.se/se

En helt vanlig sketen söndag och gamla gunsan blir bjuden på tvårätters lunch i Koppartältet i Hagaparken.
http://www.koppartalten.se/se


Sparris med lufttorkad skinka som förrätt och halstrad gravad lax, varm sallad med sesamfrön, soya och chilli vinaigrette som varmrätt. Därtill serverades ett vitt vin.
Vrålgott och i mysigt sällskap av SysterYsterPia och Ove som bjöd på det hela, dessutom var lilla Pärlan/Per med, fast egentligen är han inte så liten, närmare bestämt en 84:a och kusin till min Erik och Sofia.

Jo det var så sant, vi mellanlandade inne i den Stora Staden och gick på Hötorget och köpte pensèer till våra balkonglådor. Fint ska det va!

Kvällen avslutades på Friskis & Svettis.
Fint ska det bli!

ÄNTLIGEN HELG

Fast egentligen har jag ju alltid helg numera, men uttrycket kan jag ju ändå tillåta mig att använda ibland, det ligger så skönt på tungspetsen och framför allt nu när våren är här och jag äntligen hängt in dunkappan.
Fredakvällen avnjöt jag havets läckerheter på Skärgårdshotellet tillsammans med nära och kära, som man brukar säga när man klumpar ihop familj och goda vänner.... Vi var på räkafton rätt och slätt, där det även serverades VästerbottenPAJ samt lite annat smått och gott som sig bör.
I vilket fall som helst, så slutade kvällen böjd över porslinsfotöljen med två fingrar i halsen, ty uppenbarligen tål jag inte rökta räkor!
Sedan sov jag gott som ett litet lamm.


Idag blev det Ringvägen igen, en nätt liten promenad på ca 2 timmar och som bjuder på god energi för både kropp och själ och eftersom det var alltför vackert väder för att tillbringa inomhus på Friskis & Svettis. På vägen ut till havet stötte jag på dessa underbara skapelser, blåsippor!
Och fräknarna blir bara fler och fler!

ÄNNU EN INSÄTTING

Mer nu än någonsin inser jag vad viktigt det är att måna om sin hälsa och att det aldrig är försent att börja.
Om jag ska lyckas bli nästan lika gammal som min gamla mamma blev, 84, så när som på ett par veckor, så är jag förhoppningsvis på rätt spår.
Vilken tur att jag har möjlighet och har fått insikt i att hälsa och välmående inte är helt gratis och kräver lite insats från mig.
Dessutom att kondition och styrka är färskvara och måste underhållas.
Och det är ju de som är så bra, jag är lycklig ägare av tiden och tänker försöka ta vara på den, så länge det går.
Jag har mycket tid att ta igen och att investera i mig själv. Nu känner jag mig ännu mer motiverad sedan mamma gick bort.
Det är aldrig försent!

Idag hade jag en skön stund mellan 13.30-16:00 tillsammans med mig själv igen på Friskis & Svettis!
Jag och några killar till, hahahahahahah

ÅTERBÖRDADE

Efter att ha haft de här kundvagnarna och några till i mitt blickfång från hösten tills nu, tröttnade jag på eländet igår.
HÄROMDAN, trodde jag att alla var återställda på respektive butik runt omkring mitt granskap, ty jag hörde ett jäkla skrammel här utanför och när jag tittade dit vagnarna stått hela vintern, var de väck. Jippi tänkte jag, äntligen!
Men till min besvikelse, så stod de här lämnade kvar precis här bredvid.

Jag hade bestämt att gå till Friskis & Svettis och beslutade mig för att försöka få med mig vagnarna ner till Willys som ligger halvvägs på min väg dit.
Efter mycket möda och besvär på knagglig och bitvis dåligt sopad promenadväg lyckades jag med mitt uppdrag, svettig och förbannad.
Därför gick jag in och letade upp någon ansvarig i butiken. Jag hamnade inne på lagret och där träffade jag på en kvinna som jobbade där inne. Jag berättade för henne om mitt ärende, å hon ba, "det skulle jag aldrig ha gjort". Nä jag förstår det, av vad jag ser hur det ser ut här omkring, sa jag! Gick jag över gränsen där? Äh, lite får de tåla!
Hon kontaktade i alla fall en överordnande, som dök upp ganska så direkt och jag upprepade mitt ärende för vederbörande.
Samt att jag ville ha hittelön för dessa kundvagnar, som vardera har ett värde av ca 3-4000:-.
Ha ba, vill du ha en blomma, eller en chokladask?
Ja ba, nä jag vill ha kontanter till en matkasse!
Jag fick 150:- som tack för besväret! Snålt!!!

SIFFRAN 84, EN SLUMP, ELLER?

Ofta, när viktiga händelser uppstår i mitt liv nu för tiden är siffran 84 inblandad, slump eller ödet?!
Igår gick ju min gamla mamma bort och det uppstod en konstig känsla, som ett vakum, jag slungades mellan olika känslor, sorg, lättnad och en tomhet här i min ensamhet. Ja nu sa jag ensamhet, annars använder jag ju bara uttrycket att jag är själv. Men just här hemma på kvällen efter att vi systrar skiljts åt efter uträttat ärende på Fonus, hade det varit skönt att ha någon att tala med och minnas tillsammans med.
Det senaste dygnet blev liksom väldigt upp och ner, för egentligen skulle jag har varit hos henne nu och hålla handen innan hennes sista andetag. Men allt gick så fort och jag hann som sagt inte dit!

Sent i gårkväll, just som jag skulle gå i säng tittade jag på min almanack och upptäckte att det var precis 84 dagar kvar tills jag ska resa till New York.
Jag är inte religiös, men något tror jag på och i detta fall tror jag att Erik gav mig ett tecken nu igen om att han är närvarande hos mig och även finns till för mina nära och kära.
Att hans mormor somnade in lugnt och stilla i sin rullstol, just innan hon tänkte ta sitt sista bloss där på morgonen och att jag hann få vetskap om det precis när jag var på väg att ta min resväska och gå till pendeln och sedan bege mig vidare upp till henne.

Eriks födelseår -84 följer mig och visar att han finns vid min sida!
Han tyckte tydligen inte att jag skulle resa dit upp till norrland med risk för att jag skulle bli jätteförkyld igen. Han är rädd om sin gamla mor min älskade Erik!

Nu är det jag som ingår i den äldsta generationen i den här släkten, konstigt!

Nu kom jag på ett till sammanträffande, mamma skulle ha fyllt 84 den 15:e maj när min Sofia har namnsdag. Snart har jag knutit ihop säcken och mina adopterade barn har mer samband med sin mormor än vad ödet själv kunnat hitta på!
Där ser man!