I GÅR VAR DET SÖNDAG!

Och med andra ord är det egentligen måndag nu när jag skriver det här inlägget!
Ibland kan det hända sig att man liksom kommer ur fas, som nu till exempel.
Men igår var jag upptagen hela dagen med att umgås, från förmiddag till sena natten och som den artiga och sociala människa jag är, (lite irroni får man lägga in här om man vill, om man tycker sig känna mig lite bättre än så och anser något annat!)
Så använde jag/vi nästan inte alls min/våran lilla laptopp därför.
Mia och jag tog en heldag med tjejsnack, ibland kan det vara väldigt befriande och välgörande att bara vältra sig i livets allvar, glädje och mystik.
Varför boka tid hos terapeuter, när man kan terrorisera sina vänner istället? Ett givande och tagande blir det dessutom i en sådan konstellation och så kloka vi tycker att vi är där och då. Och billigt blir det i synnerhet.
Som den snåla sjukpensionär jag är!
Så även om tjockan ligger som ett vått täcke över både fattig som rik, så skingrar den sig alltid så småning om.
Nå, vår session varade ända i på natten, med avbrott av havets läckerheter inhandlade nere på Nynäs Rökeri och som lätt slank ner tillsammans med ett glas, eller hur var det nu? det kanske blev två glas vin var!
Och vilken tur att jag har min sköna bäddsoffa att erbjuda när natten börjar övergå till morgon och rösterna tröttnat!

STRANDVÄGEN

Efter nästan två dygn med migrän, så tog jag mig äntligen ut på en välgörande och välbehövlig långpromenad runt Strandvägen idag.
Packade med mig en lagom matsäck och den livsviktiga kaffetermosen samt en flaska tranbärsdryck, ja den har liksom också blivit livsviktig för mig.
Sedan jag i det närmaste blivit beroende av tranbärsdryck, så har jag inte pinkat taggtråd, på jag vet inte när, ta i trä!!!
Men jag tror faktiskt att det funkar!
En fantastiskt skön dag där ute, från det ena till det andra! Här svänger det ska jag säga, ena minuten är jag på Strandvägen, alltså inte den fashionabla Strandvägen i Stockholm, utan den natursköna vägen i Nynäshamn, som dessutom är sveriges längsta idrottsplats.
http://www.nynashamn.se/4.6f017df6112ae0dea21800040747.html
Och andra minuten snackar vi blåskatarr, eller inte blåskatarr egentligen utan botet mot eländet!
Några underbara timmar har jag i allafall tillbringat där ute och vädret var absolut till belåtenhet, lagom varmt, näst intill vindstilla, ja för att vara där ute, ska jag väl kanske tillägga. Ett välbesökt område för soldyrkare och badsugna och när vinden tillåter, vindsurfing!

På vägen dit mötte jag ännu en sådan här läckerbit med huset på ryggen, den här modell större. Jag känner en viss tillhörighet till de här med packningen på ryggen nu för tiden, förstår inte det ja! Oss backpackers emellan!

HEM LJUVA HEM!

Jo lite så känns det i dessa dagar, att jag sitter här och bara är!
Jag behöver nog lite miljöombyte snart verkar det som och som av en händelse, så reser jag ju snart till min gamla hemstad Umeå för att besöka min jänta som sitter där och vänta på sin gamla mor.
Nu är det bara det att jag önskade att jag kunde ta mitt lilla hem på ryggen, så att jag har mina tillhörigheter med mig.
Fast då blir det ju inget miljöombyte kom jag ju att tänka på.
Det ska i allafall blir skönt att återuppleva ljuset där upp några dagar och kanske hinna ta en fika med lite vänner från förr.
Och om sanningen ska fram och det ska den ju, här inne talar jag väl alltid sanning, eller hur var det nu? Så är jag väldigt sugen på att ta mig en tripp ut till Böleäng, min gamla gata och kanske knacka på, på 93:an. För som jag har undrat under de här två åren vad som hänt där sedan sist, nyfiken som jag är.
Nä förresten jag vågar nog inte, är lite rädd för gamla minnen fortfarande, det tar nog ett tag till att bearbeta allt som jag har gjort och förändrat i mitt liv. Tänk om!
Jag är nog "inte redo än"!

MIGRÄNDAX!

Inget att lillägga mer än att det var länge sedan sist, så nu var det dax igen.
Tur i oturen, så har det inte varit nått särskilt fint väder idag, kanske därför förresten! Väderomslag och för mycket solljus i går, båda dessa kan nämligen framkalla migrän och en rad andra faktorer också för den delen, typ!

Här är några exempel på utlösande faktorer, så kallade triggers:
stress
oro
mat (många reagerar till exempel på vin, ost, choklad, glutamat och andra tillsatser i mat)
oregelbundna måltider (blodsockerfall ger insulinpåslag)
alkohol
för lite och för mycket sömn
starkt ljus, ljud och dofter
hormontabletter
rökning (även passiv)
i samband med infektion
väderomslag och tryckförändringar (vid flygresor)
Genom att föra migrändagbok kanske du hittar dina egna triggers. Det finns många fler än de som nämns här ovan.

Den utlösande faktorn kan ligga så långt tillbaka som ett till två dygn innan värken sätter in. Det vanligaste är att flera faktorer samverkar, exempelvis stress plus för lite sömn eller hunger.

NICKSTABADET 4/7

Det gäller att passa på att ta vara på de fina dagarna som nu bjuds på, man vet aldrig!
Tre timmar i solen med boken "Den farliga leken" av Mari Jungstedt! Jo jag håller på med den ännu, jag har ju inte bråttom, bättre en bok i lugn och ro och dessutom noggrant, än ingen alls. För att vara jag som nästan aldrig läste böcker i unga år på grund av min dyslexi, så har jag verkligen gjort framsteg och lyckats få bokstäverna att stå där de är förväntade. Träning ger färdighet, så de så!
Hann läsa en god stund innan sommarprataren började, som föresten hette Ulf Ellervik och är professor i bioorganisk kemi. Jag tyckte att det lät dödstrist, men tänkte att han kan väl åtminstone få presentera sig och inleda programmet innan jag refuserar honom. Jag blev fast, han var ju jättebra, helskön att lyssna bort en och en halv timma på, dessutom spännande och oväntad musik av en som älskar kemi.
Hur tänkte jag där? Jag förutsatte att en kemiprofessor har dödstrist musiksmak dessutom!
Idag blev det baksidan som fick ta emot de flesta solstrålarna och då hade jag det stora nöjet att bli bekant med den här lilla lättfotade gynnaren. Apropå fotomodeller och den farliga leken, så hade hen inga som helst problem med att posera för mig!

ÄNTLIGEN HÄNDE DET!

Kära lilla dagbok, hej!
Äntligen hände det, att jag faktiskt lyckades hålla mig kvar nere vid stranden i hela fyra timmar idag!
Runt tolvtiden kom jag dragandes med min IKEA-dramaten, den där med svart botten och vita blommor. Lunchen hade jag redan petat i mig, men kaffetermosen är ett måste när man ligger på stranden, bla!
Nu var det väl fasiken om jag inte skulle få lite sol på mig ändå.
Väl framme, så provade jag ett antal olika platser på grund av den sydliga vinden som envist kylde ner mig.
Min vana trogen, hade jag lurarna till iPoden i öronen och lyssnade på skön musik, för hujedamig va ungarna skriker nere på stranden. Skadade från dagis har jag hört, att de alltid måste överrösta varandra, stackars barn!
När klockan blev 13.00, så rattade jag in P1 i mobilen för att lyssna på dagens sommarpratare som var Emma Wiklund, föredetta hyllad fotomodell, nu egen företagare!
Jag blir alltid så imponerad över vad duktiga alla är och vad mycket de har att berätta om och därmed även Emma. Hennes program rörde mig dessutom till tårar i slutet, när hon berättade om när hennes far dog och sorgen, tårarna och saknaden efter honom som fortfarande smärtade henne.
Jag kom osökt att tänka på min Erik och sorgen och saknaden som fortfarande efter drygt två och ett halvt år gör så himla ont och kanske också bidrar till min onormala trötthet jag befinner mig i tätt som oftast.
Och som avslutning spelades Ted Gäredstads "För kärlekens skull" Där brast det!
Jag citerar Emma! "Jag visste inte att sorg kunde bli så fysiskt".
Efter det programmet var slut, så sökte jag efter söndagens sommarpratare, missade stora delar av det och har ju tillgång till den appen i mobilen.
Det var Klara Zimmergren. Ännu ett program som låg min varmt om hjärtat eftersom det handlade om barnlöshet och hennes långa och slitsamma väg ut ur den och som till slut fick ett lyckligt slut. Också där kände jag en viss samhörighet, så långt!
Där var det lagom att börja vandra hemåt igen med mycke tankar i huvudet om att jag inte är ensam om att känna sorg och saknad eller om att ha genomgått en fertilitetsutredning och adoptionsutredning och därefter också fått det där omtumlande samtalet som vände upp och ner på hela vår tillvaro.

EN NY VECKA

Den här bloggens inledande ord från mig var väl en aning glättig och om hopp om att den skulle innehålla mestadels glädjeämnen som jag skulle berätta om.
Men när jag känner efter, fast det ska jag väl kanske inte göra, så blir jag lite deppig.
Tidigare i mitt förra liv, när jag fortfarande bodde i Umeå och "levde" mitt familjeliv, med allt vad det innebar, sjuka barn, missbruk, diagnoser, jobb och min egen sjukdom. Då kände jag inte efter, eller hade väl inte tid och ork att känna efter kanske.
Nu har jag tid och fyyy fannnn, vad jag känner nu.
Eller så har det kommit i kapp mig, sklerodermin alltså.
I lördags kväll var jag till syrran, vi skulle grilla! Solen sken och det var riktigt fint där ute på hennes grillplats. Tydligen varmt dessutom och framför allt i direkt närhet av grillen, ändå frös jag som en tok och fick låna en extra fleesjacka över min jeansjack. Mina händer var som vanligt blålila och stela!
Pia såg ju hur jag hade det och frågade om jag inte var orolig, men jag nekade till det av gammal vana, som om , vad är det lönt.
Men egentligen så är jag nog det i allafall.
En dag som den här till exempel, när jag knappt orkat något alls, bara tagit en sväng till ICA fram och åter som tar ca 30-45 minuter.
Resten av dagen har jag sovit i soffa igen, förutom att jag googlade lite på sklerodermi igen, för att om möjligt försöka förstå vad som kommer att hända.

http://hem1.passagen.se/ebos/sklero.html

Kan det vara ett skov, eller håller jag på att bli kanonförkyld? Ja, så ungefär känns det!

Dagens bild på "Karpen" får symbolisera mig och mitt vackra fejs!