TJUVSTART!

Jungfru Marie bebådelsedag (traditionellt Vårfrudagen,
och tidigare i Skåne Frue dag), Herrens bebådelse, är en kristen högtid som firas nio månader före jul.
Dagen firas för att högtidlighålla att Maria genom ärkeängeln Gabriel fick veta att hon var havande med Jesus.
Jungfru Marie bebådelsedag firas i många kyrkor den 25 mars,
med vissa undantag beroende på påskens inträffande.
I Svenska kyrkan firas dagen numera på söndagen som infaller 22–28 mars.
I Sverige har den gamla benämningen Vårfrudagen gett upphov till Våffeldagen,
som alltjämt infaller den 25 mars.

Men enligt mig almanack inföll den i dag den 17 mars och vad göra!
Jo äta en våffla på Lövhagnes caffè.
OM allt hade varit i sin ordning med gamla gunsan,
så hade jag ju naturligtvis med apostlahästarna färdats den alldeles underbara vägen till det ovannämda caffèet, men tack vare svåger Ove,
ja jag har två svågrar här nere som förbarmar sig över mig med skjuts också, samt Mia.
Väl där ute, slöt vi upp med systerYster Pia som powerwalkade dit ut.
Vi smaskade i oss varsina härliga våfflor med tillhörande sylt och grädde samt en mugg kaffe.


Skönt att lämna soffa för några timmar och glömma bort min ömklighet,
åtminstone lite!



Och visst är väl ändå våren på väg, om ändock lite trevande som sagt, för vad skådade mina ögon när vi fikat klart och återvände till Fabian/bilen, om inte hundskit och knoppar som mödosamt tittar fram!

FÖRLÅT MIG

Jag förlåter mig själv för att jag låtit andra styra
över mina tankar och känslor.

Jag förlåter mig själv att jag gav bort rätten
att definiera mig till andra.

Jag förlåter mig själv att jag ställt
så höga krav på mig själv.

Jag förlåter mig själv för alla gånger
jag sagt ja trots att jag ville säga nej.

Jag förlåter mig själv för att jag blundat
för mina behov för att vara andra till lags.

Jag förlåter mig själv för alla gånger jag burit
skuldkändlor utan att jag varit skyldig.

Jag förlåter mig själv för att jag inte såg
min egen kraft och trodde på min förmåga.

Jag förlåter mig själv för att jag inte riktigt förstod
att jag var värd att älskas som jag är.

Nu börjar en ny dag en oskriven framtid,
och jag ska lyssna på min inre röst.
Allt är förlåtet och jag är på god väg hem.

Din för evigt
Mig själv.


Dikt av
Stefan Gunnarsson

AKUTBESÖK IGEN

Ja då var det dags igen, ännu ett akutbesök på vårdcentralen,
så min kompis Mia skjutsade mig dit idag.
Nu är det fullt fokus på min högra lunga som jag har stora problem ifrån.
Det sticker till vid inandning och gör jävligt ont när jag måste hosta.
Min läkare lyssnade noga, palperade och knackade
och sa att det kan vara antingen lungsäcksinflammation eller vatten i lungsäcken,
så jag fick gå och röntga lungorna också.
Jäklar, nu nös jag, fannn vad det gjorde ont!
Jag fick ta ett nytt CRP, och glädjande nog hade det sjunkit till normalvärde,
så lite har nog antibiotikan hjälpt mig ändå.
I morgon kommer jag att få svar på röntgenutlåtandet hoppas jag.
Jag fick med mig en liten burk hem dit jag ska spotta det jag hostar upp,
vilket jag hittills inte lyckats med alls, det gör ju så ont att hosta tills det kommer upp något.
I vilket fall, innehållet, alltså det önskade innehållet ska det odlas på
och burken ska åter i morgon, tom antagligen!
Nu är det snart dax för ännu en sittande natt, fan va less jag blir!
Skit oxå!
Men snart vänder det!
Eller!?!?!?

SÅ JÄVLA LESS

Och vintern släpper inte taget!
Och tillfrisknandet går i snigelfart, fan så trist!
Jag tog en försiktig promenad till ICA idag för att provinatera.
Den senaste veckan har jag fått hjälp med det mest nödvändigaste av svåger Per.
Men idag ville jag utmana mig och känna efter hur jag mådde.
Hujedamej va slut jag blev, halvdöd släpade jag min dramaten
uppför mina 14 trappsteg efter en timma fram och åter till ICA.
Viss är det spännande läsning?
Tittade föresten på hur det såg ut och vad jag gjorde i dag
för precis ett år sedan och då var jag ute med min kompis Mia
och njöt av havet och utsikten längst ute på Knappelskär
och inte en snöfläck så långt ögat nådde.
Skulle tro att våren ligger minnst tre veckor försenad.
Allt är mitt fel, sedan jag flyttade ner hit,
har vintrarna blivit bistrare för vart år!
Jag tog helt enkelt med mig Umevintrarna hit ner,
snart blir det väl lynchstämmning på mig här!

Å HÄR LIGGER JAG!

Och kan inget göra, mer än att beklaga sorgen till Kungahuset!
Prinsessan Lilian har i dag avlidit, 97 år gammal!

Dessutom har min syster Pia idag rest upp till vår gamla mor.
Ja, otroligt nog så lever hon fortfarande! Jag skrev ju om henne den 22:a september 2011,
då var det som vi trodde, att hon var i livets slutskede.
Men tack vare sitt starka hjärta är hon fortfarande här,
men nu är det dåligt igen och hon behöver en hand att hålla i,
om så bara för en stund.

Jag önskar också att jag kunde sitta där med henne nu och bara finnas där,
men tyvärr är jag den mest olämpliga att släppa in på ett älderboende just nu
och i synnerhet in till gamla mor.

Typiskt att jag skulle bli så här himla sjuk och just nu, men det är ju som det är!
När är det lämpligt att blir sjuk egentligen? Aldrig, skulle jag vilja säga!

Så här ligger jag och väntar på att bli så pass återställd så att jag också kan resa upp till gamla mor och hålla handen, kanske för en sista gång.
Hoppas att jag hinner! Jag hann inte till pappa när det var dags för honom att lämna det här och övergå i en annan dimension!
Visst är det minder sorgligt att tänka så och att vi naturligtvis möts då.

SJUKSTUGAN PÅ BACKLURA

Det här var en seg jäkel som har satt sig i mina lungor!
På klockslaget 08:00 ringde jag till Handens Närakut
och fick en tid till 10:20.
För nu var måttet rågat, efter ännu en hopplös natt!

Så jag ringde till svåger Per och bönade om skjuts, det är ju trots allt nästan 4 mil dit upp och jag allför slut för att orka sitta på pendeln, eller hur man nu skulle ha gjort i annat fall.
Vilken tur att det finns änglar där ute, både döda och levande och flera stycken dessutom.
Väl på plats, konstaterades att jag har en svår infektion i höger lunga, fortfarande problem i båda öronen. Sinuiten är väl sisådär, men skaplig.
Och med tanke på min alldeles fantastiskt trevliga sklerodermi, så var beslutet inte svårt, för ännu en nytillkomna svenska läkare, att utan att passera Södersjukhuset för lungröntgen, ordinera Doxyferm.



Nu vill jag bli frisk igen, så jag kan komma ut
och möta våren som äntligen, okej med lite möda,
börjar visa sig här runt knutarna.
Men en knut vet jag med bestämdhet att jag inte kommer att sätta ner min rumpa och tro att det är blomdoft jag andas in.

Nu håller jag tummarna ännu en gång att eländet har ett slut inom ett par dagar, annars blir det "SöS" ändå.

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN

Så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag.